"Ett osannolikt slut"
De har bland annat besegrat Real Madrid på bortaplan den här säsongen. SvenskaFans.com drog till Girona för att ta tempen på klubben i mötet med Valencia. Vi bjöds på en fantastisk match och en skön atmosfär – och inte minst ett helt galet slut.
GIRONA (SVENSKAFANS.COM)
Kontrasten mot lördagens drabbning var förstås monumental.
Då var det Camp Nou och 75 000 åskådare.
Nu Estadi Montilivi och 11 500.
Behöver det vara sämre? Nej, men definitivt annorlunda.
Girona befinner sig i skrivande stund på 14:e plats i La Liga. På kartan befinner sig staden en dryg timme med tåg från Barcelona.
Det må vara nära geografiskt. Men Gironas verklighet är förstås en helt annan än FC Barcelona.
Staden Girona, med nästan 100 000 invånare, gav ett trevligt intryck när jag med lätta steg vandrade de dryga två kilometrarna till arenan.
Här och där satt supportrar på uteserveringar och laddade upp. Alla lika ovetande som mig om vilket drama som väntade.
För det här var en afton när La Liga verkligen visade sig från sin allra bästa sida. Jag vet inte hur upphetsande Girona mot Valencia är på pappret. Men det skulle som sagt bli en match som vi sent kommer att glömma.
På det så kallade pappret var väl gästerna också stora favoriter. Valencia har verkligen fått luft under vingarna den senaste tiden. Jakten på Champions League är nu på riktigt.
Men det var ett Girona, med sju poäng på sina tre senaste, som öppnade bäst. En kontring senare hade Valencia dock tagit ledningen.
Repliken lät dock inte vänta på sig. 1–1 efter 22 minuter var en underhållande start. Och bättre skulle det bli.
Lika på ett i halvtid. Men handbromsen var ur även under de andra 45 – och det gällde båda lagen.
Häng med nu. För det hände grejor på Estadi Montilivi. Dani Parejo placerade in 2–1 för sitt Valencia.
Och när det kändes som att Girona tappat kraft tog matchen en ny vändning. Facundo Roncaglia tog två gula på tio minuter och tvingades lämna.
Hemmalaget och hemmapubliken såg möjligheten. Elva mot tio.
En VAR-granskning senare hade hemmalaget fått straff. Det var 2–2. Klapporna klappade. Arenan kokade.
Girona var på väg mot minst en pinne. Kanske till och med tre?
Möjligheter fanns. Möjligheter brändes.
Mitt i hemmalagets forcering fick bortalagets Ferran Torres bollen till tilläggstid. Men han var ju alldeles för ensam.
Då fick han oväntad hjälp. Girona-keepern Bono hamnade på mellis. Torres rundade. Rullade retfullt in bollen och 3–2 till Valencia.
Tystnaden bland hemmafansen skojar du inte bort. Gironas jättelägen på slutet skojar du heller inte bort.
Men en match som hade allt och lite till skulle såklart få en vinnare. The winner takes it all.
Solen gick ned bakom arenan. Och med den även Gironas poäng. Det var inte nattsvart ännu. Men det var så det kändes för hemmalaget.
Girona lämnade utan poäng. Men jag lämnade Girona med enormt många minnen.
Det är något speciellt att besöka ”mindre” klubbar. Det blir ofta stora upplevelser.
