Fuera de juego: Skulle inte Valencia resa sig?
Förra säsongen var inte alls lyckad för Valencia men i år skulle los Che resa sig och återta en topplacering i tabellen. Trodde de. Något har dock inte alls gått som planerat, frågan är vad.
Niklas Hermansson, Valenciared, svarar på frågorna.
Efter en mindre bra säsong förra året skulle detta år bli Valencias revansch. Men vad händer? Även i år får vi oförklarliga bottennapp.
– Fjolåret var katastrofal under hösten/vintern under Pellegrino för att sedan bli väldigt bra under våren med Valverde vid rodret. Vi var då många som hoppades att ledningen lärt sig något av det här och skulle vara mer noggranna i tränarscoutingen inför den här säsongen då det stod klart att Valverde inte ville förlänga. Men istället så verkar man ha hamnat i exakt samma hjulspår som ifjol och hösten har varit allt annat än bra. Inledningen var den sämsta på väldigt länge för klubben och även om laget sedan ryckte upp sig något och skrapade ihop ett några segrar så har spelet inte alls stämt under hösten. Den största anledningen till att segrar kom var att försvaret för en gångs skull såg stabilt ut och att anfallaren Jonas hamnade i zonen några matcher, dessutom var motståndet här inte det allra tuffaste om vi ska vara ärliga. Så fort vi ställts mot lite tuffare lag den här säsongen så har såväl spelet som poängen oftast krakelerat. Det krävs stora förbättringar hos Valencia om man ska kunna vara med i kampen om en Champions League-plats den här säsongen, så som det ser ut nu får man det tufft att nå EL-placering i ligan till och med. Det må låta hårt, men så känns den krassa verkligheten just nu.
Men vad är problemet då? Viker spelarna ned sig eller är de inte nog bra?
– En bra och ganska så enkel fråga, tyvärr är jag rädd för att svaret inte är lika rakt eller simpelt. Jag tror att det är en kombination av de båda alternativen du beskriver. Vi såg i stort sett samma trupp i våras tåga på som ett av ligans bästa lag när formen var god och själförtroendet på topp. Nu under hösten när resultaten inte gått som man önskat och spelet hackat betänkligt så verkar det som om det finns allt för många bekväma spelare som då viker ner sig och hoppas att någon annan ska ta tag i det hela. Bristen på ledarfigurer och bättre karaktär rent allmänt är ett av Valencias stora bekymmer just nu. Den andra är ju helt enkelt att det saknas tillräckligt bra spelare på vissa positioner, offensivt sett så är Postiga långtifrån den målskytten som Roberto Soldado var och här lider vi enormt just nu. Med Soldado på planen visste hela laget att en enda målchans kunde räcka för att vinna en match vilket sänder en slags lugn, nu är det precis tvärtom. En osäkerhet finns i laget och det verkar inte riktigt som man tror på sig själva eller laget.
Du nämner det själv, Postiga är inte på samma nivå som Soldado. De andra nyförvärven då?
– Postiga känns ju mer som en ersättare åt Nelson Valdez egentligen, en bra andraforward helt enkelt men får svårt när allt ansvar läggs på hans axlar. Samtidigt har vi varit bortskämda många år nu med en anfallare av rang som levererar mål säsong efter säsong. Först David Villa många år och sen axlade Soldados hans mantel väl. Nu ser det lite dystrare ut.
Övriga nyförvärv har väl blandat och gett vill jag säga, ingen som riktigt blixtrat till om du frågar mig, inte än så länge åtminstone. Javi Fuego har gjort det helt ok på innermittfältet och kanske varit en av lagets jämnaste spelare så här långt. Colombianen Pabon som många hoppats mycket på har inte alls fått till det, han sliter och kämpar men offensivt har han inte varit den poängspelaren åtminstone jag hoppats på. Bästa nyförvärvet har väl egentligen ungtuppen Fede Cartabia varit kan jag tycka.
Hade hoppats mycket på Jonathan Viera men han försvann på lån till Rayo plötsligt och oväntat.
Vad är nyckeln till framgång för los che? Klubben kan ju inte direkt värva sig till framgång som det ser ut nu?
– Det är väl den lurigaste utmaningen för många av klubbarna i Spanien just nu med den ekonomiska krisen som står upp i halsen på i stort sett alla klubbar undantaget Real Madrid och Barcelona, kanske även Atletico Madrid som verkar ha det bättre förspännt. Det svåra i ekvationen blir att många av de klubbar som vill vara med i toppen varje år och nå framgång måste spela i Champions League varje säsong i stort sett för att inte missa den ekonomiska bonusen det innebär. Att missa CL ett år kan bli oerhört kostsamt på såväl längre som kortare sikt. Rent framgångsmässigt går det inte ihop eftersom att spel i CL samtidigt innebär att möjligheterna att vinna titlar minskar för klubbar som Valencia exempelvis, som haft större möjlighet att vinna EL eller Copa del Rey om man lagt mer fokus på dessa turneringar tror jag. Men jag tror att Valencia kan kika väldigt mycket på vad man gjort i Atletico Madrid som gått från att vara den där eviga "femman" typ som alltid missade CL och aldrig vann någonting till att nu på allvar utmana om ligatiteln och samtidigt kunna utmana ute i CL, utan de resurser som finns hos RM och FCB. Att få in en tränare som Simeone som kan bygga upp ett lag med en mix av yngre, egna och någon fixstjärna - ja där har vi ett framgångsrecept som jag tror att Valencia gärna kopierat från Atletico Madrid. Annars så får man gå ner och storsatsa i de egna leden såklart för att få fram en generation med duktiga yngre och lovande spelare, vi såg i Real Sociedad ifjol att det funkar väl så bra men är samtidigt oerhört mycket svårare. Utmaningarna är många och svåra, men "glorious future" som Ingvar Kamprad skulle sagt.
Vad säger ni? Finns det hopp för Valencia och reser sig los che redan i år?
