Spanienbloggen med Zoran Zoric: Representant av klubben eller supporter? Eller båda?
Helgens ligaomgång bjöd på några riktigt intressanta matcher på förhand, som inte gjordes sämre av det faktum att de verkligen levde upp till förväntningarna..från en av sidorna åtminstone. Jag syftar naturligtvis på Galicien-derbyt där såväl Deportivo som Celta var pressade att vinna tillställningen på Riazor. Ni vet hur supportrar till de båda lagen brukar huggas och göra stora banderoller inför viktiga derbymatcher där man kanske går till överdrift? Lite så kan man säga att det var den här gången, skillnaden är dock att det var en spelare som tog huvudrollen. Allting började egentligen några dagar innan när Iago Aspas höll mindre än vad han lovade samtidigt som Celtas högerback, Hugo Mallo som för närvarande är korsbandsskadad, följde med sina vänner i Iagos peña för att ge hjärteklubben sitt stöd. Några timmar innan derbyt skulle sätta igång publicerar 21-åringen följande foto på sitt Twitter-konto, som uppenbarligen syftar till det faktum att Deportivo "är till salu".
Ja, ni som följt den utveckligen vet vilket skuldberg Deportivos president César Augusto Lendoiro har lyckats skapa genom åren. Förutom det har man "smyckat" klubbmärket med en portugisisk flagga, en passning till Depors ledning och kanske agent Jorge Mendes som tagit sju landsmän och ytterligare tre portugisiskt talande spelare till Deportivo. Det togs inte emot bra, så mycket kan man säga, men det vet inte Mallo om, han upplever ju derbyt från en annan synvinkel, en "speciell" sådan.
Några timmar senare har Mallo och hans vänner nått huvuddestionanen och gått in på Riazor, men precis som vi såg var det aldrig något snack om vem som var det bättre laget. Riki gjorde tidigt ledningsmålet som gav Depor övertaget och man spelade stundtals rätt bra fotboll. De flesta kände nog att Celta väntade på att "stormen" skulle blåsa förbi, men när Aspas drog på sig en enormt onödig utvisning i samband med en situation med Carlos Marchena försvann även gästernas chanser till poäng. Varför han ska in och skalla en av ligans allra bästa provokatörer förblir ett mysterium, men man lever med sina val.?
Saken är den att..ja, det blir värre. I videon ovan har Cuatro fångat hur Mallo uppträdde på Riazor under matchen, det hjälper inte att ha mörka glasögon på sig, Hugo..nåja, han skriker, svär och eldar på rivaliserande supportrar till den mån att vakterna på Riazor tvingas kliva in och säga åt honom att sätta sig. Morgonen därpå genomför Hugo Mallo en presskonferens där han "ber om ursäkt" för det inträffade och han är "ledsen" samtidigit som han förhoppningsvis "skall ha lärt sig något" av det inträffade. En av Celtas veteraner, 34-årige anfallaren Mario Bermejo var långt ifrån nöjd med spelarnas ageranden och i Vigo säger man tydligen "sanningen", det vet ju Mallo om ingen annan som på samma presskonferens dagen efter incidenterna antydde att han gjorde just det. Bermejo sparade inte på kritiken mot varken Mallo eller Aspas: "Jag såg tyvärr Hugo Mallos bild. När man går i säng med barn vaknar med piss över sig. Vi är en katastrof och nu måste vi ta itu med deras dumheter. Vi saknar mognad. Vi måste förstå att vi representerar en stad och en klubb. Iago måste också fatta att det här inte är en lekplats." sade han till Radio Coruña i samband med att de frågade om situationen kring de båda spelarna.
Klubben meddelade att båda spelarna har fått "exemplariska böter", vad det nu betyder..
Nej, derbyn spelas inte bara med hjärtat, de spelas även med hjärnan. Deportivo tog in på sina konkurrenter i botten och visst skanderades det "Si, se puede" gång efter annan (spciellt i andra halvlek) och det skall bli väldigt intressant att se bottenmatchen mot Mallorca på Palma efter landslagsuppehållet. Man är inte avhängd innan man är avhängd.
***
Spelare eller supporter? Eller båda? Är det ok att driva på det här viset och finnas med på läktarna för att provocera motståndarsupportarna? Personligen har jag sett det många gånger och jag gillar att det finns ett supporterskap hos en spelare, men vart går gränsen?
***
Helgens mål? Ja, vi har ju en hel del att välja på, men det ser ni här. Kanske har Diego Simeone ändrat sig angående Sílvios arbetskapacitet efter den träffen..
***
..eller inte. Cholos manskap åkte till Pamplona med ett enda syfte: att vinna mot Osasuna och det var ju precis det som hände. När argentinaren ser tendenser till att Atlético skulle löpa risk att hamna i en dålig resultatmässig trend, då ser han till att få en reaktion av spelarna. Det är argentinarens hemlighet som tränare. Efter matchen var Simeones viktigaste mening "att man måste veta hur man vinner i Pamplona". Det är sant. Osasuna är extremt fysiska och svåra att möta på bortaplan. Det krävs liksom maximal koncentration på alla fasta situationer och man måste stoppa de kontringslägen som uppstår, annars skjuter de ifrån. Det går dock inte att sticka under stol med att de har problem med målskyttet och att avsaknaden av Kike Sola var stor. Det gjorde att det inte var någon skillnad mot de två tidigare mötena lagen emellan i Navarra, men Simeone hade såklart ett vapen som varken Osasuna-försvararna eller supportrarna inte kunde göra något åt. Diego Costa eller "El Rey de Navarra" som han numera kallas sänkte återigen sin favoritmotståndare. Den här gången blev det inget hattrick, men väl två viktiga mål. Brasilianaren, som drog på sig en skada i slutet av matchen samtidigt som han även fick de vanliga "hyllningar" av bortapubliken i form av "Diego Costa, hijo de puta", säger sig växa när motståndarsupportrarna försöker få honom ur balans.
Formmässigt har han sannerligen växt och faktum är att han har växt ifrån Falcao de senaste månaderna. Han är anledningen till att Atlético kan hålla uppe farten i ligaspelet, något man knappast kan säga om colombianen. Tigre är frustrerad, självisk och i vissa fall får man även känslan av att han är lite avundsjuk. Ja, han är ju också människa. Simeone har sagt det många gånger: "Falcao mår inte bra när han inte gör mål" och Tigre själv har bekräftat det hela, gång efter annan. Hans beslutstagande påverkar lagets spel i vissa avseenden, där har vi en nackdel med att vara så extremt fokuserade på att göra mål. Det är dock Radamel i ett nötskal, men han är en "crack", på och utanför planen, det visar han ju åtminstone genom att senarelägga sitt plan till Colombia för att representera Atleti på "Premios MARCA".
Det är nog bara positivt att han kommer bort från vardagslunken i Atlético och kan fokusera på att ta Colombia ännu närmare VM-slutspelet i Brasilien 2014.
***
Thibaut Courtois. Zamora.
Jag tror han är uppe i 18 nollor nu. Sälj gärna, Chelsea..
***
Vi har en utskåpning som vi måste ta oss igenom, nämligen den som Real Sociedad bjöd på i lördags när Real Valladolid besökte San Sebastián. Det var visserligen ganska jämnt, även om La Real såg lite vassare ut i ungefär en halvtimme, men när Antoine Griezmann gjorde ledningsmålet efter 33 minuters spel föll Pucela samman fullständigt. Fransmannen är ju lite av en mardröm för Pucela-försvaret och har gjort fyra mål mot Castilla y León-klubben, men att falla ihop som de gjorde var inte värdigt. Innan halvlek är det 3-0 och då har inte Miroslav Ðukic mycket att säga till om från bänken. Som om det inte vore nog ökar Xabi Prieto på i början av andra med ett av omgångens snyggaste mål, helt klart det snyggaste ur en kollektiv synvinkel. Jag älskar sånt här och det är just den "fyran" som är inblandad i det målet som ser till att laget befinner rättvist befinner sig på en fjärdeplats i ligan. Där fick vi även se prov på vad lite frihet kan innebära för i början av säsongen var Montanier lite motvillig när det gällde att släppa på tyglarna för de offensiva spelarna.
Vad pratats det om i Valladolid-lägret? Jo, "el extremo ausente", rättare sagt Patrick Ebert.
Efter tyskens skada mot Real Zaragoza i slutet av januari har laget vunnit en gång, om vi inte räknar segern mot, just, Zaragoza. Om Messi och Ronaldo betyder väldigt mycket för sina lag så finns det ingen som betyder lika mycket som Ebert gör för Pucela, speciellt med den bristande bredden i truppen. Den vindsnabbe tysken förväntas vara tillbaka efter landslagsuppehållet när man skall ta sig an Osasuna.
Samtidigt har Ðukic gett truppen fyra dagars total ledighet, javisst, gör vad ni vill i fyra dagar, men kom tillbaka efter att ni glömt den här utskåpningen, fräscha och hungriga att försvara Valladolid-tröjan under de sista tio omgångarna.
***
Utskåpning 2: Sevillas seger mot Real Zaragoza.
Det var ingen härlig återkomst till Sánchez Pizjuán för stackars Manolo Jiménez vars lag har enorma problem efter ligan vänt. Man är alltså uppe i elva matcher utan seger nu. Det finns en gemensam nämnare. Om Real Sociedad fick alla sina motståndare utvisade under en period fram till nyligen så har saker och ting varit precis tvärtom för Zaragoza. Laget har åtta utvisningar på de tio senaste ligamatcherna och då lyckades man plocka poäng mot Espanyol.
Det är ett stort problem.
I helgen åkte nämligen Stefan Babovic ut eftersom han schabblade med bollen vid mittcirkeln innan Geoffrey Kondogbia stal den framför ögonen på honom. Nu gjorde visserligen Koke mål strax innan och Zaragoza hade antagligen inte tagit poäng här heller, men det är utvisningarna som stör laget just nu. Lagets spel är under isen och inte ens Hélder Postiga kan göra något för att ändra på saker, han får ju ingen service. Samtidigt är inte Manolo Jiméneznöjd med nyförvärvet Rubén Rochina som anslöt till klubben från Blackburn i vintras. Den unge anfallaren "arbetar inte tillräckligt hårt" enligt tränaren och frustrationen över Rochinas oförmåga att inte jobba tillräckligt hårt är han inte ensam om att utrycka. Det pratades det om en del i Blackburn också innan han återvände till Spanien. Samtidigt gjorde varken Víctor eller Paco Montañes något större väsen av sig samtidigt som det var just den gamle Barcelona-canteranon som fick iväg ett ganska farligt avslut mot Palops mål.
Låt oss dock se saker ur Sevillas perspektiv: 38 poäng, sex upp till Málaga på sista Europa League-platsen och bara fem till Betis på en sjundeplats, som faktiskt kan ge spel i Europa nästa säsong, beroende på hur det går för Málagas mål. Jag sade det för ett par veckor sedan innan de mötte Atlético i Copa del Rey-returen. Ingenting är omöjligt, men då måste Emery få bukt på bortaspelet, något som han inte har lyckats med så här långt. Spelschemat är dock svårt: Atlético hemma, Real Sociedad hemma och Valencia hemma, sedan måste man börja vinna borta och då är Betis borta definitivt svårt, detsamma gäller Málaga som kommer ha något att spela för i mitten av maj.
Jag har full förståelse för att Emery inte vill gå på några galatillställningar i det här läget. Varje minut är värdefull om han skall få Sevilla att spela i Europa nästa säsong.
Tycker vi hyllar Cokes kanon bakom Leo Franco, spola fram till ungefär 2:50. Glöm inte att kolla Jesús Navas delikatess till Reyes heller.
***
Valencia hängde på Real Sociedad i kampen om fjärde och sista Champions League-platsen, men det var ju sannerligen ingen välspelad fotbollsmatch från Valverdes manskap. Straffen och utvisningen på Amaya förändrade Betis förutsättningar, det råder det ingen tvekan om, men det var felaktigt. Ja, straffen åtminstone. Det är dock extremt svårt att bedöma situation i realtid och det är precis vad Muñiz Fernández och hans linjemän får göra. Man måste ju trots allt se det med lite realistiska ögon. Däremot kunde Mathieus lilla tröjdragning/störning också renderat i en utvisning, men enligt Muñiz hade Rubén redan avlossat sitt skott, man kan ju inte få båda med sig.. Ibland får man de här besluten med sig, ibland får man stå ut med orättvisan.
Nej, det gäller att glömma och gå vidare, även om det naturligtvis inte är så lätt i alla lägen.
Lagen ligger bara två poäng från varandra i tabellen och trepoängaren var kanske framförallt viktig för Valencia som kunde halkat efter rejält. Valencia har dock problem inför lagets nästkommande match mot Atlético på Vicente Calderón i och med Adil Ramis avstängning. Det blir dock något som Valverde får lösa under landslagsuppehållet, där finns ju i alla fall Ricardo Costa tillgänglig..
***
Málagas klarade inte av att bygga vidare på den heroiska upphämtningen mot Porto förra veckan utan åkte på en tung hemmaförlust när Espanyol var i trakterna. Det finns egentligen inte så mycket att säga, gästerna var helt enkelt det fräschare laget och visst tar Champions League-spel ut sin rätt på andalusiernas relativt tunna trupp. Det blir ju inte lättare av att Willy gör ett av väldigt få misstag den här säsongen och bjuder på ledningsmålet när man har en chans att faktiskt spela till sig en poäng i värsta fall, men även den bäste kan göra misstag. Rotationerna gav ingen frukt och Pellegrinis manskap såg tröga ut. Det kan man inte säga om Aguirres spelare som verkligen gick ut med en vilja att vinna matchen, något som man kunde säga att man gjorde när Sergio García gjorde ytterligare ett av snyggaste omgångens mål. Nej, det är ingen synvilla, hästsvansen har försvunnit och gjorde det för "en ny början" som han har gjort det.
Matchen i sig var en sak, men vid sidan av hölls en ganska intressant tillställning. Det som kallas "El Tercer Tiempo".
Det är ett koncept som är taget från rugbyn där spelare, ledare och domare skall äta och dricka tillsammans samtidigt som man diskuterar matchen. Så var det i alla fall tänkte efter Málaga-Espanyol. Det är ett intiativ som alltjämt är i teststadiet, men har "Fair Play" som grund. De båda tränarna deltog, det gjorde även lagkaptenerna samt ytterligare någon spelare från varje lag enligt de utsända samtidigt som spelarna i den andra tillställningen mellan Córdoba-Almería alla infann sig.
Vad tycker vi egentligen om det här? Skulle det funka efter ett hett derby, mellan, säg, just Depor-Celta? Har svårt att tro det..
***
Madrid fortsätter att rada upp segrar. åtta av nio matcher har slutat med vinst sedan förlusten mot Granada i början av februari. Nu ska man ju visserligen besegra Mallorca, men det såg lite okoncentrerat ut under vissa delar av matchen. Özils introduktion förändrade dock allt och självaste Sociedad hade varit stolta över de kvicka målen. Vi nämner väl lite kort Modrics mål, det måste vi göra. Han firade med lite skinka, fråga mig inte vilken sort. Viktigast av allt: kroaten spelar med ett enormt självförtroende nu. Det blir något att ta med sig till slutfasen av säsongen.
I och med förlusten blev inte Gregorio Manzano historisk, men nästa säsong kommer väl en ny chans..ja, om Mallorca hänger kvar, det vill säga.
***
Barcelona-Rayo kunde ju ha varit lite mer spännande om Vallecas-klubben hade haft sina bästa spelare tillgängliga, men nu är det ju så att man ska inte vinna på Camp Nou. Däremot fortsätter Messi sin sanslösa målform. Maskin. En positiv grej för Rayo är ju åtminstone att 17-årige Isi har debuterat i seniorlaget. Isi som ratades av Atlético Madrid för två år sedan, men har varit lite av en favorit hos Paco Jémez som i sin tur har ett nytt kontraktserbjudande.
***
Måste erkänna att jag hoppade Granada-Levante, men det fanns ju så mycket bättre fotboll i söndags kväll.
***
Så där, nu är det landslagsuppehåll. Personligen ser jag fram emot två saker: Kroatien-Serbien är uppenbarligen en, den andra är Diego Costas debut i det brasilianska landslaget. Jorge Mendes is always right, nästan..
