Spanienbloggen med Zoran Zoric: Nu är allt möjligt igen!
"Om man inte klarar av att vinna så är det näst bästa att spela oavgjort."
Diego Simeone var inte överdrivet missnöjd på presskonferensen efter att Atlético spelat oavgjort mot Valencia på Vicente Calderón i söndags. Det var lagets blott andra poängtapp på hemmaplan den här säsongen och det kom av en anledning. Simeones manskap brukar identifieras genom sin aggressiva, fysiska fotboll med framförallt presspelet som viktigaste verktyg i det öppna spelet. Inget av det kändes igen under första halvlek då gästerna var betydligt bättre och skapade gott om chanser utan att lyckas ta vara på de. Faktum är ju att Valencia borde haft en tvåmålsledning med sig i halvtid. Atléticos belgiska vägg såg till att det inte blev så. Valverde utnyttjade Atléticos spelsystem med Falcao och Diego Costa på topp i uppspelsfasen samtidigt som ingen av de båda anfallsspelarna bidrog i försvarsspelet. De här två sakerna gjorde att Dani Parejo, helt obehindrat kunde styra spelet längre ned i banan och även ha kvalité i passningsspelet. Samtidigt förtjänar Valencia beröm för sina kvicka kombinationer när det blev ont om plats längre upp i planen. En annan intressant taktisk disposition genomfördes av Simeone i andra halvlek, då gick nämligen Diego Costa ut på vänsterkanten där det var betydligt mindre folk. Det här är något som argentinaren brukar göra i pressade situationer. Hemmalaget klarade på så vis av att etablera ett bättre anfallsspel, men det var famförallt pg.a. det kollektiva presspelet som Valencia inte hade mer än ett skott utifrån under andra delen av matchen. Valverdes manskap såg ändå relativt glada ut med en poäng och avståndet till Real Sociedad är alltjämt två poäng. Det brukar inte heller gå en spansk ligamatch utan att man granskar domarnas insats, inte heller den här gången kunde de huvudstadsbaserade tidningarna hålla sig borta från att göra detsamma. Det var visserligen hands på Jonás inne i straffområdet, men så har vi ju det där med när det skall och inte skall blåsas för hands. Det varierar väldigt mycket i Spanien, så även den här gången. Ingen i det röd-vitrandiga lägret ville kommentera händelsen: varken Simeone som lämnade över den diskussionen till journalisterna eller Clemente Villaverde, som i direktsändning hos Canal+ klargjorde att "det gör ont" när reprisbilderna vevas, men att det inte är värt att diskutera ärendet offentligt.
Tummen upp till Valencia som visade prov på att det finns en god truppbredd i det här laget.
***
När vi ändå är på det här med att vara offentlig. Atléticos sportchef, José Luis Caminero borde ju ha tänkt på konsekvenserna av att synas just, offentligt med Patrick Ebert. I Valladolid var man inte glada över mötet som ägde rum mellan tysken och Caminero samt en tredje person (som ännu inte har avslöjats) i lilla Torrecaballeros, på halva vägen mellan Madrid och Valladolid den 27 mars. Det är ingen hemlighet att Atleti är intresserade av att värva ytterforwarden, men som vi vet får inte några kontakter ske mellan parterna utan att klubben som äger spelaren är informerad. Valladolid satte genast munkaveln på Ebert via klubbens presschef och på måndag slog man således till med en stämningsansökan mot Atlético via ett officiellt pressmeddelande på hemsidan. Upplösningen kommer bli väldigt intressant, men den får vi inte inom kort. Det här med juridiska processer är ju inte direkt något som brukar lösas kvickt i Spanien.
***
Miroslav Ðukic var missnöjd med lagets insats i helgen och brukar sällan hålla inne med vilka delar han inte är nöjd med. Den här gången gick han ytterligare ett steg genom att kritisera Patrick Eberts insats mot Osasuna, som i ärlighetens namn var genomusel.
"Jag vet inte om Atlético vill ha honom, men om han spelar så här är jag säker på att ingen vill värva honom."
Det var inte allt.
"Utan en solid defensiv är vi hopplösa. Om vi inte jobbar som ett lag hör vi hemma i Segunda División"
Ord och inga visor från någon som vet vad försvarsspel handlar om.
Valladolid är inte på något sätt direkt inblandade i bottenstriden, men alla poäng är extremt viktiga så här i slutspurten och klubben har liksom många andra inte råd att åka ur igen. Det handlar inte bara om intäkter eller intresse, utan det är svårt att ta sig tillbaka till finrummet när man väl har åkt ut igen. Laget har ett ganska jobbigt spelschema kvar i ligan och det gäller att säkra platsen till nästa säsong så tidigt som möjligt. Ingen vill ha den där extrema pressen som skapas i slutomgångarna.
Härnäst återvänder Ðuka till Valencia där han firade stora triumfer som spelare.
Osasuna å andra sidan stoppade en blödning på tre raka matcher och kan nu återigen andas lite lättare. I de lägre regionerna är det extremt viktigt att ha en pålitlig målskytt, något som Kike Sola visade sig vara i just den här matchen. Det är verkligen tunnt bakom honom och man har saknat anfallaren i tidigare omgångar. Trots det bör måste man berömma José Luis Mendilibar som identifierar sig starkt med Valladolid. Beslutet att plocka av Damía och ta in Oier på vänsterkanten gav frukt och den gamle Pucela-tränaren känner naturligtvis till "sitt" lags svagheter.
***
Rayo-Málaga var på förhand en väldigt intressant fotbollsmatch, gästerna har sitt Champions League-äventyr att tänka på i veckan och skulle möjligtvis vila spelare, vilket öppnade upp för en skrällvarning. Så blev det sannerligen inte. Pellegrini kände att andalusierna behövde en seger och roterade ganska smart den här gången, man får ju som sagt inte hamna efter alltför långt bort från fjärdeplatsen. Lösningen? Fasta situationer. Det är ju lite av ett problem för Rayo som aldrig har varit det bästa laget på den här typen av situationer. Det här är ett framgångsrecept man använde sig av i avancemanget mot Porto, i Málagas fall så klart. Man fick även fram en osannolik matchvinnare i chilenaren Pedro Morales som är på lån hos andalusierna fram till sommaren. Han spelade nämligen fram de inledande målen och gjorde det tredje helt själv. Han är en spelare som Málaga säkerligen skulle ha större nytta av under en hel säsong. Jag minns när han slog igenom på den stora scenen i U20-VM 2005 och han hade alltid kvalitéen att lyckas i en större klubb, men efter Toulon 2007, där han var turneringens bästa spelare tillsammans med Sebastian Giovinco klarade han aldrig av att ta steget. Valet av klubb kunde ha varit bättre, det är en sak som är säker.
Jag är ganska övertygad om att Paco Jémez manskap kommer träna fasta situationer. Spelmässigt var de ju egentligen inte jättemycket sämre än sina motståndare, men ineffektivitet blandat med dåliga beslut i försvarsspelet gjorde att utgången blev som den blev. Konstigt nog var ändå högerbacken Tito lagets bästa spelare.
Man behöver inte alltid spela jättebra inom den här idrotten, det gäller att utnyttja sina chanser också.
***
En gång i tiden var Rayos playmaker, Chori Domínguez på väg att sluta spela fotboll pg.a. en skada han ådrog sig som junior, men en viss tränares stöd gjorde att han fortsatte och ändå skapade sig en rejäl karriär. Därför visade argentinaren sin uppskattning till Manuel Pellegrinis assisterande tränare Rúben Cousillas efter matchen mellan lagen i söndags.
Stort.
***
"Un punto de oro"
Så beskrivs Celtas oavgjorda resultat mot Barcelona i helgen.
Det är som bekant inte lätt att spela på Balaídos i Vigo och det fick serieledarna erfara. Nu hade man antagligen besegrat Celta om man inte roterat inför veckans Champions League-möte med PSG i Paris, men det är inte bara att kliva in med reserverna mot ett lag som kämpar för överlevnad. Fler och fler lag kommer att erfera den här typen av problem under slutet av säsongen där det bara spelar roll att man tar poäng, inte så mycket hur. Det är mycket möjligt att den poängen också kan vara avgörande. I nuläget har galicierna en väldigt viktig period framför sig: Rayo hemma, Mallorca borta, Zaragoza hemma och Levante borta är ett spelschema som betyder att man kan börja plocka poäng i botten.
Optimismen finns där igen, nu gäller det att bibehålla den genom att fortsätta göra bra resultat.
***
Barcelona-spelarna var mest glada över att Titos återkomst.
Jävligt roligt att han är tillbaka igen.
***
Madrid hade också tankarna på annat håll och matchen mot Zaragoza handlade om Sneijder, Drogba, Altintop, Terim och en rad saker som inte hade någonting att göra med motståndarna från Aragón. Nu skapade man visserligen ett par riktigt bra målchanser man borde ha gjort mål på, men när fokuset inte är där så tappar man poäng. Allt är sig dock likt: Mourinho kommer "behålla" Diego López i mål även när Casillas kommer tillbaka, men det återstår väl att se. Det som oroar lite i Madrid-lägret är dock att Cristiano för närvarande är en av få väldigt pålitliga målskyttar i laget, om vi ser till den kapacitet vissa spelare har.
***
Zaragoza stoppade förlustsviten och tog poäng igen. Det går även att argumentera för att man ligger tre poäng över strecket, men man har alltjämt inte vunnit en enda ligamatch under 2013. Poängen mot Madrid var dock ett steg i rätt riktning och man fick även tillbaka en vital Roberto samtidigt som Rodri steg fran från mötet med de regerande mästarna. Måste även berömma Abraham och Álvaros insatser, de var bra. Det gäller dock att bygga vidare på detta nu. Manolo Jiménez var visserligen nöjd med poängen, det går inte att sticka under stol med, men återigen anser man sig själva bestulna på en straff. Den här gången på Postiga och man fortsätter att ha "otur med domarna" som han så speciellt uttryckte sig.
***
På tal om Manolo Jiménez..vissa vill ha klausuler i sina kontrakt för att tjäna ännu mer pengar. Just Zaragozas tränare är annorlunda, han har en klausul i sitt kontrakt som gör att han är ledig på Skärtorsdagen varje år för att kunna fira med sina troende bröder.
***
Under landslagsuppehållet gjorde portugisen Domingos Paciência en intervju med en lokal tidning där han pratade om hur han bestämde att han fått nog efter att fansen på Riazor skanderade "mindre portugiser, mer galicier". Tidigare har han sagt att han inte kunde motivera spelarna pg.a. deras uteblivna löner.
Det är där som en viktig faktor plötsligt blir vital.
Dagarna innan avfärden mot Mallorca samlades nämligen 4,000 supportrar för att ge spelarna och tränare Fernando Vázquez sitt stöd inför den viktiga bortamatchen. Många spelare hade aldrig upplevt något liknande och det är någonting de kan ta med sig under resten av sitt liv. Det fick en väldigt positiv effekt på lagets spelare som åkte till de baleariska öarna och vann. Javisst, man vann trots att man låg under efter 20 minuter. Man ligger alltjämt sist i tabellen, men två segrar i rad och ett överkomligt spelschema den kommande tiden gör att A Coruña återigen börjat tro. Det svänger dock snabbt, det är ju sannerligen något som Mallorca är medvetna om. De var ju själva på väg uppåt i tabellen bara för ett par veckor sedan.
***
"Alltså, jag irriterar mig på den där Sílvio. Han kan ju fan om han vill.."
Så går för närvarande tonen på olika Atlético-forum.
Jo, visst kan han, PORTUGISEN.
***
Ibland undrar jag hur många poäng Sevilla hade haft om de hade en anfallare som faktiskt sätter bollen i nät..Däremot gillar jag lille Rubén García skarpt. Fin spelare som Levante har, men vem släppte egentligen fram honom av deras dinosaurier?
***
Det här är kortpassningsspel: små, kvicka fötter..och ett avslut som heter duga.
Härlig insats av båda lagen, men framförallt så förtjänar kanske Montanier en del av det där berömmet som uteblev i början av säsongen. Matchcoachningen gav laget ett lyft i slutet av mötet med Espanyol och man var i ärlighetens namn närmast att vinna. Introduktionen av duktige Rubén Pardo, som är La Reals framtid på mittfältet gav den injektion som laget behövde.
EuroReal är utan tvekan en Champions League-kandidat.
Däremot måste ju Espanyols ledning börja tänka på en förlängning med Aguirre, annat vore ju bara konstigt.
