Spanienbloggen med Zoran Zoric: Real Sociedad på väg mot Champions League
Nej, det blev ingen ändring när Atlético jagade sin första seger på 25 matcher mot Real Madrid i helgen. Det var ju i och för sig ganska väntat med tanke på förutsättningarna: ni vet, Dortmunds utklassningsseger, det faktum att Mourinho vilade mängder med startspelare, Atlético hade en hel vecka att förbereda matchen och fick dessutom ett tidigt ledningsmål. Allt det där är ganska onödigt att ta med när man försöker förutse slutresultatet. Om det är någonstans som traditionens makt sätter sig i huvudet på spelarna i det ena lägret så är det i El Derbi Madrileño de senaste 14 säsongerna. Nu kostar visserligen Madrids reserver mer än vad Atlético har i årsbudget, men de röd-vitrandiga supportrarna köper det inte. Det finns en uppenbar mental blockering hos Atleti-spelarna när de ställs mot Madrid och den är så komplex att inte ens Simeone lyckats hitta lösningen på problemet. Ur ett Atlético-perspektiv kan helgens ligamöte jämföras med hur mobbaren stjäl av den hjälplöse och dessutom ger denne fingret under tiden. Medan Atlético-spelarna verkligen gav allt och försökte, men ofta saknade kvalité (för det saknas kvalité på vissa positioner, det är inget att snacka om), såg i ärlighetens namn Madrid inte ens ut att bry sig i början av matchen, men lyckades ändå vinna den genom att avgöra i andra halvlek. Atlético må ha tappat andraplatsen till Madrid, som även skall ha den med tanke på vilken trupp laget har, men det har inte påverkat biljettförsäljningen till finalen av Copa del Rey som avgörs 17 maj. Det är enormt svårt att få tag i biljetter och redan första dagen såldes uppemot 6,000. Som Atleti-supporter ger man inte upp i första taget, motgångarna kan vara många och långa, men man vet att det finns ljus på andra sidan tunneln. Kanske kommer lagets resa till Azerbajdzjan som någonting positivt också. Det skall visserligen spelas en jippomatch mot en samling spelare från landets inhemska liga. Madrid å sin sida har betydligt viktigare åtaganden som kommer avgöra klubbens säsong. Returen mot Dortmund är även Mourinhos allra sista chans att åstadkomma det han blev anställd för: la decima. Utgångsläget är uruselt, men trots detta finns en optimism om att de skall segra och därmed ta sig vidare till finalen på Wembley. Ingenting är omöjligt, men det gäller även att ha marginalerna med sig på sin sida.
En sak är i alla fall säker, det kommer bli mål.
***
Atlético (eller produktionsbolaget Sra Rushmore) kan i alla fall titulera sig mästare när det gäller att göra riktigt bra videosnuttar inför stora och viktiga matcher. Madrids inför returen mot Dortmund saknar i ärlighetens namn känsla. Det är ju tur att åtminstone Mourinho "motiverar med resultat", som han uttryckte det under måndagens presskonferens.
***
Messi är tillbaka igen och även om Barcelona inte riktigt kunde koncentrera sig på mötet med Athletic, som normalt sätt är väldigt intressanta matcher, så ser man nu fram emot en enormt svår retur i Champions League. Ännu värre läge där.
***
Det råder sannerligen optimism i San Sebastián.
Real Sociedad tog en viktig trepoängare mot Valencia i kampen om fjärde och sista Champions League-platsen. Det var jämnt under stora delar av tillställningen, men när det väl skulle avgöras hade man dels kylan framför mål, men även marginalerna på sin sida. Claudio Bravo skulle ha blivit utvisad sedan han tog bollen med händerna utanför straffområdet och därmed förhindrade en solklar målchans. Det går även att diskutera om Soldado var på väg mot just Erreala-keepern i början av matchen när Iñigo Martínez stoppade honom, men undvek att bli utvisad. David Fernández Borbalán var, precis som många andra spanska domare, ganska genomusel. Tidigare den här säsongen har Sevilla och Real Zaragoza fallit offer för ovanligt många domarmisstag och även om ingen i Valencia-lägret klagade när Valladolid blev rånade på Mestalla för ett par veckor sedan så är det ju ganska beklagligt att den här typen av saker avgör viktiga matcher i slutet av säsongen. Bara för ordningens skull så ska vi inte heller glömma Cissokhos handssituation inne i straffområdet vid ställningen 1-1. Men..samtidigt som Real Sociedad gör en väldigt bra säsong så har de fått med sig en del konstiga domslut den här säsongen och söndagskvällen var bara ett exempel. De har dock gjort sig förtjänta av att vara i sitsen de befinner sig i för närvarande. Lagets patenterade kontringsspel leddes av Chory Castro som förövrigt ersatte Antoine Griezmann utan att fransmannens frånvaro ens märktes mot Valencia. 2-1-målet är som taget ur skolboken och något de kommer ha stor nytta av i Europa nästa säsong. Jag gillar framförallt mångsidigheten i deras anfallsspel: individuellt skickliga spelare som även är väldigt rörliga. Som bloggen tidigare har nämnt: det gäller inte att värva mycket, utan rätt. Nu är Sociedad mycket nära att upprepa en historisk framgång. Hur mycket det betyder för supportrarna, som varit igenom väldigt svåra tider i Segunda División såg vi när Agirretxe skickade in lagets fjärde mål. Det är det som är fotboll. Som om det inte vore nog för Valencia hoppade även Málaga på det tåg som veckan innan hade gett sig av från Mestallas perrong, men jag kan verkligen inte se hur Real Sociedad skall kunna tappa den här ledningen. Anledningarna är många och har framförallt med deras strålande form att göra, men det tar inte stopp där. Valencia har hela sju spelare som ligger på gränsen till avstängning pg.a. gula kort. Normalt sätt brukar inte en olycka anlända själv och det är framförallt Soldado som är det stora problemet.
***
Annars har vi ju bottenstriden som är väldigt spännande.
Den som trodde att Real Zaragoza skulle vika sig känner inte till Aragón-klubbens mentalitet de senaste säsongerna. Självklart skulle det faktum att man bestämde sig för att behålla Manolo Jiménez (p.g.a. svårigheter att lösa ut hans kontrakt) ge resultat när det verkligen började brinna i knutarna. Nu är det visserligen så att han med största sannolikhet kommer lämna klubben efter säsongsspurten, men Zaragoza fortsätter att ge sina supportrar lidande. Man måste nästan lida sadistiskt för att sedan uppleva extas. Förutom kampen om Champions League var det här utan tvekan omgångens roligaste tillställningar, så naturligtvis fanns det en logik i att Zaragoza skulle ta emot Mallorca på La Romareda vid 22 en lördagskväll. När således Paredes och Roberto gjorde ett enormt misstag med ungefär tio minuter kvar av matchen började jag äntligen känna igen mönstret. Nu skulle de säkerligen avgöra i slutminuterna. Det var även det som hände när Aouate av någon konstigt anledning inte klarade av att rädda Rochinas, på förhand, inte omöjliga skottförsök. Segern betydde naturligtvis att man hakar på i kampen om överlevnad, men man ligger alltjämt långt på nedflyttningsplats.
***
Saker och ting kan förändras väldigt snabbt nere i botten, det är någonting som man har vant sig vid när man följt den här striden. Celta är ett levande exempel på just detta: inom loppet av 5-6 dagar har klubben lyckats klättra upp på en 17:e plats i ligan. Segern mot Zaragoza förra måndagen satt inne väldigt långt, men den gjorde även att ett rejält hopp tändes. Zaragoza hade verkligen behövt en hjälpande hand av exempelvis Levante den gångna helgen, men det blev inte mycket av den sorten. Celta åkte faktiskt till Ciutat de Vàlencia och tog tre poäng, något som Levante-spelarna inte ens verkade vara medvetna om att man spelade om. Det var ingen jättebra tillställning, men segern var välförtjänt. Iago Aspas, som har en rejäl skuld att betala av till klubben efter hans dumheter mot Deportivo i derbyt för knappt två månader sedan var ärligt talat inte mannen som hjälpte laget att lyfta i det här viktiga läget. Nej, man fick förlita sig på argentinaren Augusto Fernández som gjorde segermålet. Väl där bör även Krohn-Dehli, Javi Varas och Natcho Insa nämnas. Saker och ting kunde ha sett annorlunda ut om Barkero hade förvaltat sin straff, men när man inte har någonting att spela för är det svårt att motivera sig. Levante har haft det här problemet under en längre period nu. Det är inte ett lag som kommer göra mängder med mål utan man förlitar sig till sin defensiv, men på senare tid har just målproduktionen stannat av helt. Sedan man åkte ut mot Rubin Kazan i Europa League så har laget bara lyckats göra tre mål på sex matcher och blev även nollat under processen i Ryssland. Det talas om en schism mellan lagets tränare Juan Ignacio Martínez och de äldre spelarna, ingen vet om han kommer stanna i klubben efter den här säsongen och även om han träffats med sportchefen Manolo för att diskutera sina intentioner, så står det helt stilla. Det har gått så långt att det nu pratas om Elches succétränare Fran Escriba som potentiell ersättare och att JIM, som han kallas, går i motsatt riktning. Jag har svårt att se att det skulle hända, men allting är möjligt.
***
Vi fortsätter med bottenstriden. Granada tog en enormt viktigt seger mot Espanyol på bortaplan vid lunch i söndags. Det gjorde att katalanerna nu nästan helt kan sluta drömma om spel i Europa nästa säsong, det är för långt upp till Betis på sjundeplatsen (om Málaga skulle bli utkastade av UEFA) och ganska orealistiskt. Däremot kan Pozzo-familjens andalusiska projekt äntligen andas lite. Efter utklassningen på Vicente Calderón har man börjat plocka poäng igen. Det här med läger och teambuilding (om det är genuint) är viktigt i idrottens värld. Ur den totala pessimismen har plötsligt hopp om överlevnad återigen bli verklighet. Därför är nästa veckas Andalusien-derby mot Málaga en riktigt intressant match, något som jag verkligen ser fram emot då båda lagen även är i behov av viktiga poäng. Det återstående spelschemat den här säsongen skvallrar dock om att Granada kommer få väldigt svårt att hålla sig kvar, förutom Málaga har man Real Sociedad och Valencia på bortaplan. Det är dock hemma man skall vinna sina matcher och jag ser varken Osasuna eller Getafe som omöjligt uppgifter, men då måste man vara betydligt mer effektiva när lägena dyker upp.
Biljettpriserna har varit lite av ett problem den här säsongen och Quique Pina har lovat att sänka de, men €25-60 borde i alla fall inte hålla supportrarna från arenan på lördag.
***
Om Sevillas säsong inte tog slut förra helgen när Atlético vann på Ramón Sánchez Pizjuán, så tog Valladolid med alla sannolikhet död på den i söndags kväll. Lagets bortafacit är uselt och även om det förbättrades i och med poängen mot Pucela på José Zorilla, så var det tre poäng man var ute efter..och det syntes i sättet som man spelade på. Det var samma gamla visa den här gången också: man kan inte göra mål på de chanser som erbjuds. Negredo hade återigen mängder med lägen, men lyckades bara lägga bollen i nät (turligt dessutom) från straffpunkten. Jaime gjorde en väldigt fin insats, speciellt i andra halvlek när Sevilla skapade sin allra bästa chanser och räddade därmed sitt eget lag från en förlust. Det kunde dock ha gått åt båda håll, därför är det väl lite typisk spansk logik att ingen vann. Det mesta i Sevilla-pressen handlar i ärlighetens namn om planeringen inför nästa säsong. Man har redan börjat titta på spelare man vill värva, men det kommer även gå folk i motsatt riktning. Frågan är dock om Del Nido kan få ut de €25 miljoner som han vill för exempelvis Negredo i sommar.
När det gäller Real Valladolid så behöver de ytterligare några poäng för att känna sig helt säkra och även om de inte fick med sig alla tre poäng så har de i alla fall fått igång Patrick Ebert igen. Tysken var mycket bra i kontringsspelet och Javi Guerra gjorde även han bra ifrån sig. Tillsammans höll de Sevillas backlinje sysselsatt.
Men, som sagt, no Jaime, no party.
***
Fredagskvällens lämnar samma frågetecken som de tre senaste hemmamatcherna Rayo spelat. Paco Jémez har alltjämt inte fått ordning på försvarsspelet på fasta situationer, någonting som Osasuna utnyttjade väldigt cyniskt. Det intressanta är någonstans att man släpper in ganska identiska mål i den här matchen, båda på nick, båda på hörna. Det har även gjort att Rayo senaste tiden tappat den direkta kontakten med resten av toppen. Däremot var poängen mycket viktig för Osasuna som nu ligger på 33 inspelade pinnar och inte har samma enorma press på sig som de hade haft om de inte tog poäng i Madrid när de besöker Mestalla inom kort.
***
Glöm inte Depor-Real Betis ikväll.
