Krönika: Barcelonas skadade stolthet efter Neymar-sagan
”Se queda”. Han stannar. Två enkla ord och en selfie senare tycks sommarens största transfersaga ha kommit till sitt slut. Neymar verkar, med betoning på ”verkar”, stanna. Men frågan är om inte Barcelonas status tog en rejäl smäll under processen.
Det blev en saga som för världen visade hur kaotiskt det med jämna mellanrum kan bli i ett Barcelona som på senare år tycks ha tappat all form av ordentlig riktning. En klubb som kämpar med att hitta en röst och sakta men säkert tycks glida in i en större identitetskris.
Senaste dagarnas nyhetsflöde har varit fyllda till bredden med rapporter om hur diverse Barcelona-spelare och annat folk i administrativa roller ska ha försökt övertala brassen att stanna. Långa konversationer och brandtal har gjort sitt för att leda honom bort från monsterkontraktet som erbjuds och glamouren i Paris.
Det känns som om Barcelona till ytan har tappat lite i status och anseende under de senaste dagarna. Det här ska föreställa en av fotbollens största klubbar med en anrik historia så långt bak fotbollshistorien har skrivits. Ska den klubben verkligen behöva sänka sig till en nivå där man med näbbar och klor försöker hålla sig kvar vid en spelare som inte ser längre än antal nollor på kontrakten.
Om Neymar vill bli världens bästa fotbollsspelare och jaga Europas finaste titlar långt in i karriären kan jag tycka att det bör vara en självklarhet att Barcelona är rätt adress för honom. Om han inte redan förstår det efter sina år med klubben kan han lika gärna packa. Spelare som Suarez, Messi och Pique bör inte behöva agera motivationstalare.
Du som spelare bör veta varför du är i Barcelona, du bör veta varför du är i Bayern München, Real Madrid eller Juventus. Detta är några av de få klubbarna på kontinenten vars status bör vara en självklarhet för respektive spelare. Klubben är större än allt annat. Har man som spelare tappat greppet om den verkligheten är det kanske bäst att lämna ändå. Här finns det inte plats för de som inte drar i samma riktning.
Men det är samtidigt symptomatiskt att spelare utnyttjar klubbens försvagade ställning för att stärka sina egna positioner. Har Neymar övertalats idag kan man va säker på att hans läger utgör den dominanta sidan nästa gång parterna ska sätta sig ner och förhandla fram kontraktförlängning.
Jag beskyller aldrig en spelare för att de väljer alternativen som ökar deras intäkter, det är deras rättighet. Men om Neymar nu har börjat leka med tanken på tillvaron i Paris och lönen det skulle innebära har hans prioritet kanske förändrats. Barcelona däremot behöver inte för en sekund acceptera den mentaliteten, men främst är Barcelona som klubb för stor för att behöva förklara sig. Man måste visa lite mer heder och stolthet.
