Krönika: Pilgrimsvandringen mot Berlin går via Tbilisi
Ett Spanien med allt att vinna i gruppspelet i gruppspelet, överträffade alla förväntningar, nu är det ett Spanien med plötsligt allt att förlora som måste leverera längs en väldigt tuff och snårig väg framåt i detta EM. Hur kommer Luis de la Fuentes unga lag att hantera detta?
Jag skrev en text inför EM att en av Spaniens stora fördelar och nycklar kanske för att lyckas i detta EM är att förväntningarna var väldigt låga – det gick att utläsa såväl i oddsen inför mästerskapet där det alltid fanns åtminstone fem-sex nationer som alla ansågs vara större favoriter att lyfta bucklan i Berlin den 14/7 än vad Spanien är, och det gick att utläsa runt den nationella atmosfären och drömmarna inför denna sommaren. Vi får nog nästa gå tillbaka till nånstans innan den där magiska eran som inleddes 2008 för att hitta ett spanskt landslag som ger mest axelryckningarna hemma på gatorna i Spanien inför en sommar med stort mästerskap och inte heller går in med överdrivna förväntningar på sina axlarna från media och omvärld.
Det är på många sätt ganska så märkligt å andra sidan då jag anser att årets spanska trupp borde vara väldigt älskvärd – den känns väldigt modern, ung och fräsch och samtidigt är det inte majoritet av spelare från Real Madrid och Barcelona utan mer en mix och snarare överflöd av Basiska spelare kanske – vilket i sig hos den gemene spanjoren borde va lättare att älska. Det är ingen hemlighet att supportrar som inte är Real Madrid eller Barcelona har svårare för de två stora än vad man kanske för rivalerna i säg Real Sociedad, Athletic Bilbao eller Valencia. Det är också lika märkligt då Luis de la Fuentes verkligen lite i skymundan fått bygga upp något väldigt spännande här efter Luis Enrique. Man vann Nations League i höstas och imponerade i kvalspelet, med flertalet spelare som är på rätt sida sin peak i karriären snarare än tvärtom men samtidigt byggt upp en väldigt solid balans i gruppen.
Och det här spanska laget flög formligen fram i gruppspelet där Nico Williams nog överglänst unge rekordmannen Lamine Yamal än så länge, där man inledde EM med att krossa Kroatien med 3-0 i premiären, följde upp med att spela ut regerande mästarna Italien och sen kulminerade gruppspelet med tredje raka hållna nollan och seger med B-laget mot Albanien. 9 av 9 poäng, noll insläppta bakåt och ett spel som varit dominant varje motståndare i den här dödens grupp.
Men nu väntar en ny verklighet i slutspeletet – först ut är ett Georgien som charmat alla och överraskat alla, inklusive sig själva kanske, genom att ta sig vidare från gruppspelet i sitt första stora mästerskap någonsin. Där spanske bekantingen från Valencia Mamardashvili varit EMs bästa målvakt och där anfallsduon Mikautadze och Kvaratschelia varit glödheta och nu slår man verkligen från underlägens underläge alla tider. Spanien har allt att förlora i åttondelsfinalen och inget att vinna egentligen, precis tvärtom mot gruppspelets öde och dramaturgi. DET blir intressant att se hur det unga och relativt oprövade spanska landslag hanterar detta. Å andra sidan är det spelare som än så länge varit helt oberörda oavsett om Kroatien med två raka VM-medaljer eller Italien.
Nu har Luis de Fuentes en 25-mannatrupp där samtliga spelare förutom tredjemålvakten fått ganska så mycket speltid i gruppspelet, ett 100% facit från gruppspelet och ett bevis på att hans modell och taktik funkar. Nu ser slutspelsträdet och vägen mot Berlin ut att kunna bli Georgien -Tyskland – Frankrike för att nå en final. En synnerligen utmanande väg och skulle detta spanska lag ta sig hela vägen kan man verkligen inte påstå man glidit fram på räkmacka från dödens grupp via då mest troligt hemmanationen Tyskland och storfavoriten Frankrike.
Men först väntar ett febrigt Georgien i åttondelsfinal – och det gäller för Nico Williams, Lamine Yamal, Unai Simon och resten av spanska laget att verkligen ha blicken här och nu och inte börja fundera på en säkerligen het kvartsfinal mot Tyskland redan nu. Förbundskapten de la Fuente är känd eller ökänd för att vilja göra sin läxa på motståndare väldigt rigoröst och har själv sagt under EM att upplägget som varit att man gått i över en veckas tid utan att veta överhuvudtaget vem som väntar i åttondelsfinal har gjort att hans sömn senaste tiden varit 2-3 timmar per natt för att hinna studera och analysera alla möjliga lag, så låt oss hoppas att han såg Georgiens seger mot Portugal som en fin väckarklocka vad som kan hända om man litegrann underskattar dessa georgiska krigarna.
Jag är dock fortsatt oerhört optimistisk runt detta La Roja – jag tror inte vi fått se varken laget i stort göra sin bästa match eller någon av utropstecknen i offensiven Williams och Yamal göra sin bästa prestation heller – och det är kanske dags att den goda Alvaro Morata får bära Spanien till en titel och faktiskt få det erkännande i spanska landslaget som han förtjänar.
Pilgrimsvandringen iår går inte mot Compostela utan mot Berlin och den går först via Tbilisi och det gäller att inte gå vilse längs vägen nu utan att vara fortsatt sann och ödmjuk mot sin filosofi och spelplan.
