La Esquina: Llorentes pånyttfödelse, kaosklubbar och roliga Villarreal
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
La Liga är tillbaka i fullt sjå och nog finns det lag som både havererat och lyft sig, Atlético Madrid är bland dem som hör till det senare och det där momentumet många trodde Liverpool-segern före uppehållet skulle ge verkar de konserverat under våren. Fyra segrar och ett kryss sen återuppstarten gör att topp 4 positionen och tillika Champions League spel säsongen 20/21 känns säkrat. De bakomliggande siffrorna med ’expected goals for/against’ är dock mer eller mindre på samma nivå som de varit hela säsongen så några större slutsatser ska nog inte dras (det är också en väldigt liten andel matcher) men vi kan nöja oss med att Simeones mannar ser bättre ut än de gjort på länge.
Den spelaren som fått det största lyftet av dem alla är Marcos Llorente. Från det mittfältsankare han alltid varit, där han inte var särskilt nära att ta plats i Atlético med Koke, Thomas och Saúl före sig i kön, till att nu ha blivit någon form av hybridanfallare som skapar oreda med sin enorma intensitet och arbetskapacitet samt uppenbara förmåga att dyka upp i rätt ytor. Faktum är att han gjort fler poäng (7) under sina sex senaste matcher än under resterande del av sin seniorkarriär (6).
Hyfsat starka papper.
*****
Titelracet i Spanien är jämnare än på länge och det som såg ut som knapp fördel för Barcelona när ligan återvände för fem omgångar sen har efter två katalanska poängtapp, mot Sevilla och Celta Vigo, resulterat i att Real Madrid nu toppar tabellen två poäng före sina rivaler.
Om Barcelona är upp och ner i sina prestationer, för det är de, så är Real Madrid motsatsen, stabila utan att vara spektakulära. Fem raka segrar sedan återstarten, där de mot Valencia och Real Sociedad imponerar mest, gör att ligan just nu är Reals att förlora och det ser inte särskilt sannolikt ut.
*****
Jag nämnde tidigare att det förutom de klubbar som konserverat och kanske till och med accelererat formen under uppehållet fanns de som istället havererat, och de kommer vi till nu. För ingen La Liga säsong är komplett utan att någon eller några klubbar går ’loco’.
Ett av de havererade lagen? Självklart är det Valencia, det ligger i deras DNA. Enda sedan sparkningen av Marcelino i september stod det klart att det skulle bli en speciell säsong i staden på östkusten, för ingen tränare kan komma in i det läget och tro att han eller hon ska kunna jobba vidare som vanligt. Marcelino var populär både i spelargruppen och hos fansen, vem som helst som tagit över där och då hade jobbat i motvind. När namnet på ersättaren dessutom blev Albert Celades, som inte haft några större tränarframgångar alls och framförallt aldrig tränat ett klubblag på seniornivå, var saken ett faktum. Valencia får nog sikta in sig på en mittenplacering, tänkte alla. Länge såg det bättre ut än förväntat men sista veckorna har kollapsen alla väntat på kommit och osämjan mellan ledning och spelare/fans har återigen gjort sig påmind. En seger sen återkomsten och totalt två segrar på de 13 senaste matcherna gör att säsongen mer eller mindre känns över. Visserligen har de bara tre poäng upp till Europa League-plats men det är ju topp 4 som alltid är målet och dit är det långt.
Valencia hade mått bra av en total utrensning från toppen med ägare Peter Lim i spetsen, för med han kommer det bli svårt att uppnå stabilitet på längre sikt.
*****
Förutom Valencia, som stulit de negativa rubrikerna, har det också stormat hos Espanyol och Real Betis. De förstnämnda har efter avskedandet av Abelardo gått in på sin fjärde coach för säsongen i Rufete medan Real Betis äntligen (skedde sisådär sex månader för sent) gjort sig av med Rubi. Bägge lagens säsonger är givetvis över då Espanyol aldrig kommer hämta upp de 10 poäng de har upp till säker mark medan Betis glider runt i det ingenmansland de satt sig själva i med 11 poäng till nedflyttning men samtidigt 13 poäng till Europaspel.
Deppigt är bara förnamnet.
*****
Låt oss avsluta med lite positivitet för Villarreal ser som pånyttfödda ut efter breaket och har i raketfart lyft genom tabellen med deras fyra vinster på fem matcher. Helt plötsligt är de med i racet om Champions League-platserna och med ett Sevilla som ser lite tunga ut kan de kanske hota hela vägen in i mål. Chukwueze öser på ute på kanten, Cazorla styr och ställer centralt, Pau Torres imponerar från sin mittbacksposition, Sergio Asenjo är en av ligans bästa målvakter och sist men inte minst så har Bruno Soriano gjort comeback efter tre års(!) skadefrånvaro.
Solen skiner över det lilla samhället Vila-Real och kanske kan det bli CL-spel för första gången sedan 2016.
