Lucka #14: B-laget som gick till Copa del Rey-final
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. I dagens lucka kommer en återblick till en av de mest anmärkningsvärda prestationerna i spansk fotbollshistoria.
Copa del Rey har, precis som många cuper världen över, gett oss otaliga skrällar och anmärkningsvärda händelser genom åren. Småklubbar som gått långt á la Mirandés, storkrossar som Real Madrids 11-1 mot Barcelona 1943 som av vissa ses som katalysatorn till deras enorma rivalitet eller något så udda som när Arda Turan kastade sin sko på en stackars linjeman.
”The magic of the cup” kan te sig lite olika, helt enkelt.
Frågan är dock om något slår Real Madrid Castillas (Real Madrids B-lag) framfart under säsongen 79/80 som slutade med att de mötte A-laget i final. Idag får två lag inom samma klubb inte delta i cupen, Real Madrid Castilla deltar således inte Copa del Rey längre, men innan 1991 behandlades B-lag nästintill som en separat klubb vilket kunde leda till märkliga situationer som denna. Det ska dock sägas att det fanns en regel om att ett B-lag och A-lag från samma klubb inte kunde lottas mot varandra utan i så fall behövde deras vägar mötas på ”naturlig väg” under senare skede av turneringen, till exempel i final. Något sånt antog ju dock alla var helt omöjligt men Castillan ville annorlunda.
Som ett B-lag nästan uteslutande är i toppklubbar så fungerar det som en inkörsport för unga spelare till A-laget, så även Real Madrid Castilla 79/80. Snittåldern i truppen var 20 år och ingen var äldre än 23. Tränaren följde i samma fotspår, Juanjo García Santos var nämligen 34 år ung.
Spelartruppen då? Med tanke på att det var unga Real Madrid talanger som slog sig upp genom akademin borde det varit en och annan som sedermera klättrade hela vägen upp till A-laget, och så var det. Mittfältaren Ricardo Gallego kom att spela 250 matcher i det ”riktiga” Real Madrid och var den som blev mest framgångsrik inom klubben. Men spelare som Francisco Pineda och Agustín Rodríguez gjorde även de närmare 100 matcher i den vita A-lags tröjan. Javier Castañeda var en annan framstående spelare i det Castilla som gick till Copa del Rey final men som inte nådde A-laget, däremot spelade han 11 år i La Liga för Osasuna. Så kvalitet fanns i det här laget.
Eller som stjärnan Gallego själv sa:
”Vi var ett lag fullt av ungdomar som gick ut för att spela fotboll och det förvånade många lag. När ett lag passar bollen med snabbheten som vi gjorde, när ett lag springer som vi gjorde och när ett lag har ungdomligheten som vi hade, alla lag som inte var förberedda blev slagna.”
Kanske var det just därför som La Liga-laget Herculés fullständigt kollapsade när de mötte Real Madrid Castilla i Madrid trots att de vann första mötet med 4-1. Men efter en sensationell insats av ungdomarna gick de vidare efter förlängning, och det var nu folk fick upp ögonbrynen. Visst, detta var omgång fyra och de hade slagit ut seniorlag hela vägen hit men de var alla från lägre divisioner. Nu slog de ju ett lag från högstaligan, nu var det på riktigt. Nu var de i åttondelsfinal.
Väl där väntade giganterna från Bilbao, Athletic Club. Och efter 0-0 i Madrid var det många som tänkte att baskerna bara skulle städa av pojkspolingarna på hemmaplan men efter ännu en fantastisk insats av Real Madrid Castilla stod de där med en 2-1 seger och kvartsfinalplatsen i handen. Där väntade en ny tur till Baskien men denna gång till San Sebastián och match mot ligaledarna Real Sociedad. Det ”riktiga” Real Madrid hade mött samma Real Sociedad i ligaspelet och inte lyckats vinna en enda gång. En 4-0 förlust och 2-2 landade slutresultaten i. Så knappast kunde väl deras B-lag göra nånting bättre?
Inledningsvis såg det inte så ut då Real Sociedad körde över Real Madrid Castilla på hemmaplan, lyckligtvis för deras del stannade siffrorna vid 2-1. Men det kunde, och borde, ha varit mer. Insatsen lämnade inte särskilt mycket hopp från utomstående om att Castillan skulle kunna vända på steken, tvärtom. Det kändes över. Men detta var inget vanligt lag och säsongen 79/80 ingen vanlig säsong, så efter 90 nya minuter i Madrid så hade Real Madrid Castilla vunnit med 3-2 totalt.
Real Madrid A genomled länge en svag säsong i La Liga (även om de faktiskt övertog förstaplatsen och vann titeln i sista omgången) så när Castillan firade stora triumfer i cupen var det många Madridistas som menade att det var roligare att följa det fartfyllda och vinnande B-laget än förstalaget. Det största tecknet på det kom just i kvartsfinalreturen mot Real Sociedad då Santiago Bernabeu var fullsatt vilket betydde cirka 100.000 åskådare.
I semifinal väntade Sporting Gijón, som då var ett topplag med spanska storstjärnan Quini längst fram. Men det var skrivet i stjärnorna vid det här laget, Real Madrid A och B skulle bara mötas i finalen av Copa del Rey. Vid två tidigare tillfällen den säsongen hade de lottats mot varandra men mötet hade blivit avstyrt av förbundet, det skulle bara få ske i en eventuell final. Hur som helst, Sporting vann första mötet hemma i Asturien men Real Madrid Castilla vände det på hemmaplan ännu en gång. Finalplatsen var ett faktum och då Real Madrid A hade slagit Atlético Madrid i den andra semifinalen var det otänkbara nu verklighet. Copa del Rey-finalen 79/80 skulle spelas mellan Real Madrid och Real Madrid Castilla.
Den 4 juni 1980 var det så dags och Santiago Bernabeu var, givetvis, arenan. Det var dock lite försäsongskänsla av det hela då Real Madrid trots allt redan vunnit turneringen, oavsett utgång. Strax över halvfullt på stadion, två lag som mötte varandra varje vecka som förberedelse inför nästa match och Real Madrid supportrar som firade redan innan avspark. Känslan verkar ha smittat av sig på Castillaspelarna då de var en skugga av sina vanliga energiska jag. De förlorade med hela 6-1 den där dagen. Men känslan efteråt var lite som den innan, alla var glada och nöjda. Även Castillan. De blev ju det första reservlag att nå cupfinal och det första reservlag att kvalificera sig för en europaturnering.
Även om finalen må ha blivit ett antiklimax så hade Real Madrid Castillas framgångar skapat svallvågor över hela Spanien och mer där till. Många menar att det var deras framgång den här säsongen som klubbens fokus riktades än mer mot de egna leden, nu såg de vilken kvalitet det faktiskt fanns.
