Lucka #14: Ronaldinhos genombrott, Rauls tårar och Valencias framgångståg
Årets julkalender från Spanienredaktionen innehåller anekdoter, krönikor och texter om massor med händelser inom den spanska fotbollen. Viktiga händelser eller kanske bara en personlig reflektion. Håll till godo för nu kör vi fram till julafton. I dagens lucka hittar vi en smått galen säsong - säsongen 2003/2004 - vad fan hände egentligen?
När vi våren 2004 summerade den gångna säsongen, så var det med hög puls, svettig panna och lite av en yrslig känsla. Så mycket hade hänt under en och samma säsong att man knappt kunde hänga med i svängarna. Vi hade ett Real Madrid som gick under namnet ”Los Galaticos” som inledde hösten fullständigt fenomenalt och när 2003 blev 2004 så såg det väldigt möjligt ut att Real Madrid skulle gå för tripplen under våren med bra läge i såväl ligan, CL och Copa del Rey. Men istället fick vi se en historisk kollaps och att laget ifrån apelsinlundarnas stad, Valencia CF, ledda av en viss Rafa Benitez samlade mod i sina styrkor och vann ”El doblete” med såväl ligaguld som en Uefacups-triumf. Lägg på detta att Barcelonas nya storhetstid litegrann började här och då med en viss Ronaldinho som presenterade sig för den spanska publiken. Då förstår man att det här var en säsong utöver det vanliga.
Sommaren 2003 inleddes skakigt i den spanska huvudstaden. Efter att ha säkrat ligasegern nån vecka tidigare så tog Florentino Perez det kontroversiella beslutet att sparka populäre tränaren Vicente del Bosque och ersätta honom med det något osäkra kortet Carlos Queiroz. Det här skapade viss spelarflykt där man framförallt tappade sin kapten Hierro, anfallaren Morientes men även underskattade Cladue Makele som spelat en förvisso anonym, men helt givet en nyckelroll för att balansera upp Real Madrids mittfält de senaste åren där man vunnit såväl ligatitlar som CL-titlar. Trots detta så kryllade laget av stjärnor som Zidane, Figo, Casillas, Raul, Ronaldo, Roberto Carlos, David Beckham med flera. Men det var inte den bästa utav försäsonger kanske för Real Madrid inför säsongen 03/04, trots detta fick man en bra start på höstsäsongen.
Uppe i Katalonien var läget minst lika stormigt – under fjolårssäsongen hade man floppat totalt och när laget parkerade på 15:e plats i ligan så fick tränaren Van Gaal gå och man nådde till sist en 6:e plats säsongen 02/03. Under sommaren avgick också president Joan Gaspart och en ny era inleddes i FC Barcelona med intåget av Joan Laporta som president. Som tränare valdes Frank Rijkaard som inte hade ett direkt imponerande CV inför den här utmaningen men som var handplockad utav Johann Cruyff. Men det blev istället en säsong som blev startskottet på en ny framgångsrik era som fortfarande håller sig – med en mix av internationell stjärnglans i form av Ronaldinho och inte minst Edgar Davids, kryddat med egenfostrade spelare som Xavi, Iniesta, Puyol och Victor Valdes så hittade man under säsongen helt rätt – men efter en svag höstsäsong.
I Spaniens tredje största stad Valencia var det inte heller direkt enbart en dans på rosor inför säsongen. Efter flera fina säsonger med såväl ligatitlar som CL-finaler så hade säsongen 02/03 varit en stor besvikelse för Los Che med en 5:e plats och utslagna redan i kvartsfinal i CL. Dessutom pågick under sommaren ett öppet krig mellan tränaren Benitez och ledningen i form av Manuel Llorente och sportchefen – där Benitez myntade det odödliga citatet ”-Jag önskade mig en soffa, men fick en lampa” när han skulle kommentera Valencias transfersommar. Valencias trupp inför säsongen 2003/2004 såg varken särskilt spetsig ut eller tillräckligt bred för att kunna fightas på flera fronter. Och man fick heller ingen bra start på den här säsongen.
Det blev en säsong med två helt olika ansikten. Hösten så började Real Madrid som man slutat förra säsongen och tog snabbt serieledningen samtidigt som rekonstruktionen i Barcelona inte slog genom med full kraft direkt utan det såg krampaktigt ut i spelet och poängen uteblev och Rijkaard hade problem att hitta rätt taktik för sitt lag och man parkerade i mitten av tabellen symboliserade av en förnedrande 5-1 förlust mot Malaga. Men allt skulle komma att förändras i januari för FC Barcelona, med intåget av Rafa Marquez och Edgar Davids. Valencia å sin sida hade även dem en krampaktig höstsäsong och när 2003 blev 2004 så var laget 8 poäng bakom Real Madrid i toppen.
Den 15:e februari 2004 skulle Valencia möta Real Madrid på Santiago Bernabeu, efter att ha vunnit höstens möte på Mestalla (en av få posivita saker under hösten) så var pressen på Valencia stor att ta tre poäng även i Madrid för att det skulle finnas några möjligheter att jaga ikapp Real Madrid i toppen. Matchen slutade 1-1 efter en av La Ligas mest kontroversiella domslut där Raul filmade till sig en straff på övertid och såklart eldade på teorierna om att huvdstadslagset gynnas av domarkåren. Tristante Oliva, domaren för kvällen, har åtminstone för evigt etsat fast sitt namn på min näthinna. Men istället för att helt sänkas utav detta så var det som om det gav eld till Valencia den fortsatt vårsäsongen. I mars så var man ikapp Real Madrid poängmässigt och det skulle inte dröja länge förrän man också sprang förbi. En enastående vår av Valencia samtidigt som vi såg ett historiskt tapp av Real Madrid.
Debaclet i Real Madrid fortsatte med en förlust i Copa del Rey-finalen mot Real Zaragoza och man återhämtade sig aldrig i Real Madrid efter detta utan blev utslagna ur CL av Monaco med en viss Morientes i anfallet och förlorade sen 6 av de avslutande 7 omgångarna i La Liga och fick se alla tre titelmöjligheterna rinna dem ur händerna inom loppet av en hemsk månad. Avslutande omgången hemma mot Real Sociedad blev symbolisk där man vid seger åtminstone behållt andraplatsen i ligan och kommit före Barcelona – men istället klappade samman helt och förlorade med 1-4 – vilket gjorde att Real Madrid hamnade på fjärdeplats då även Deportivo la Coruña passerade Los Galacticos i tabellen.
FC Barcelona fick som sagt en efter trögstartad höst vind i seglen efter nyår – mycket tack vare intåget av Edgar Davids på mittfältet som gav såväl trygghet och rutin som lite defensiv balans till det offensivt lagda laget. Med 13 segrar på 15 matcher efter nyår seglade Barcelona genom tabellen och landade till sist på andraplats , dock 5 poäng bakom Valencia som man aldrig riktigt var nära att nå.
Med en ramstark defensiv, flygande spelvändningar och ett starkt kollektiv så var det alltså Valencia CF som kunde bärga sin andra ligatitel den senaste tre säsongerna och på samma gång få revansch ute i Europa efter två CL-finalförluster fick äntligen höja Uefacups-bucklan på Ullevis innerplan våren 2004. Anfallaren Mista gjorde sitt livs säsong och var en starkt bidragande orsak till ligatiteln och Vicente Rodriguez var en av världens hetaste spelare under vårsäsongen. Valencia stängde säsongen med två titlar och rankade som världens bästa klubblag, men trots detta så lämnade tränaren Rafa Benitez under sommaren 2004 då man ej kunde komma överens om en kontraktsförlängning. Det om något sätter nog en lämplig punkt på den här krönikan om en helt galen säsong 2003-2004.
