Lucka #15: ”Den största stunden i spansk fotboll”
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. I dagens lucka låter vi betydelsefulla bilder ta plats. Häng med på den första delen av två.
Vad är det som gör den spanska fotbollen så speciell? Ja, med få ord skulle man kunna förklara det med vackra mål, tekniskt spel, overkliga passningar, världsstjärnor och framstående superspelare till talanger.
Be någon beskriva vad som är den engelska fotbollens charm skulle du nog få höra ”lerig fotbollsplan med fysisk fotboll och stolthet på både planen och på läktarna.”
Ja, det är fantastiskt på alla sätt och vis. Att det sällan ser ut så i den högsta ligan i England numer vet vi om. Det ser inte så i La Liga heller men den spanska fotbollen identifierar sig inte lika stort med den typen av fotboll heller. Eller fansen för den delen heller. Och det här är viktigt. Just hur fansen identifierar sig i de olika länderna i Europa för det skiljer sig trots allt. Från den klassiska Championshipkortsidan till Premier Leagues ”all seated, dyra säsongskortspublik.”
Från Bundesliga (som har ändå är fansen nära) till Serie A’s förbundsrestriktioner men där supportrarna ändå betyder allt och som verkligen har krigat på i motvind.
I Spanien finns det ett par klubbar som har ett gediget hemmastöd men där bortasektionerna inte är lika imponerande. Klubbar i Allsvenskan står sig jämfört riktgt bra när det kommer till just läktarna. Men allt det här är egentligen ett helt annat ämne som vi återkommer till.
Nu till ämnet för dagens lucka.
I denna lucka hittar du foton från den spanska fotbollen som på ett eller annat sett har betytt mycket för ett lag, spelare eller supportrar. Ett par bilder som rent utav har etsat sig fast hos undertecknad och många andra med mig. Ingen individuell ordning och inte heller i någon sorts viktighetsrankning.
Kort och gott en mix av utvalda bilder. Kommentarsfältet är öppet för dig att ge fler förslag på foton som har påverkat dig. Här finns det en chans att de kommer komma med i del 2 i ämnet och alltså senare i denna julkalender.
Här kommer del 1. En tillbakablick.
Real Betis vann den första upplagan av Copa del Rey 1976-77. Alltså cupen som vi känner den i dag. Dessförinnan hete den bara den spanska cupen. För Real Betis var detta deras första cuptitel och deras andra titel på den högsta nivån sedan klubbens grundande. Sevillaklubben vann La Liga 1934-35 och har även vunnit Segundan, den andra ligan vid sju tillfällen.
Real Betis vinner första upplagan av Copa del Rey.
Spanien var värdland för VM 1982. Ett roligt VM på många sätt. Italien vann mästerskapet och skyttekung blev den nyligen bortgångne Paolo Rossi med sina sex mål. (Vila i frid.) Det var trots allt hans VM. Hemmanationen Spanien åkte ut i den andra grupprundan (kan likställas med nuvarande kvartsfinal) bestående av tre lag. För Spaniens del att vara värdland för detta mästerskap betydde såklart väldigt mycket. Idrottsmännen födda några år runt detta, kom att i modern tid senare att bli vinnare. Detta från att Spanien ofta sågs som en nation som aldrig kunde vinna. Det började med att F1-stjärnan Fernando Alonso vann en titel, som sedan följdes upp av tennisspelaren Rafael Nadal och sedermera det spanska landslaget (med spelare födda samma årgångar, Sergio Ramos bland annat) när de vann EM 2008, VM 2010 och EM 2012.
Rafael Nadal och Sergio Ramos.
Paolo Rossi med VM-bucklan. Vila i frid!
Tre bilder i denna lista kommer just från de ovannämnda turneringarna med spanskt fokus. Den första när Fernando ”El Nino” Torres avgjorde EM-finalen mot Tyskland med matchens enda mål och som därmed säkrade Spaniens första mästerskapstitel.
Fernando Torres gör mål på Tysklands Jens Lehman.
Den andra som i mina ögon är större är när Andrés Iniesta avgör VM-finalen 2010 mot Nederländerna på övertid. Också det med matchens enda mål. Förutom titeln i sig blev målgesten historisk. Iniesta hedrade den bortgångne Espanyolspelaren Dani Jarque på sin t-shirt han hade under matchtröjan. Hur stort som helst att i denna stora stund rikta fokus till en före detta spelare som spelade i Barcelonaspelaren Inestas stadsrivaler.
För mig är det här den största stunden i spansk fotboll någonsin. Och Andrés Iniesta är en av de största spelarna någonsin.
Andrés Iniesta firar sitt finalmål med att hylla Dani Jarque.
Sista bilden från landslaget dessa tre år är tagen från VM-finalmatchen mellan Spanien och Nederländerna 2010. Det här är en av de grövsta tacklingarna jag sett (förutom Roy Keanes på Alf-Inge Håland när det begav sig). Nigel de Jong kör en hoppspark som tar i bröstet på Xabi Alonso. Ser man den sparken i slowmotion ser det ut som hela bröstkorgen trycks in på Alonso och de Jongs fot fortsätter ut genom ryggraden på honom. AJ!
Nigel de Jong sparkar Xabi Alonso.
En annan spelare (förutom Dani Jarque) som gick bort under en match var Sevillas Antonio Puerta. Det dödsfallet förde de två Sevillaklubbarna Sevilla och Real Betis närmare varandra under en tid (2007) där allt höll på att eskalera åt det andra hållet. Presidenterna kramades offentligt vid begravningen och supportrar från bägge led sörjde tillsammans. Detta minskade hatet mellan klubbarna något och än idag sitter de banden kvar något. Rivaliteten finns kvar absolut men numer är den mer respektfull ändå.
Antonio Puerta har fallit ner med hjärtfel under matchen.
Presidenterna kramas.
Den 20:e december kommer del två på detta ämne. Tills dess ska du nominera fler bilder nedan som borde platsa på denna lista!
Gårdagens julkalenderlucka.
