Lucka #17: Maradonas VM i Spanien 1982
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. I lucka nummer sjutton fortsätter vi att hedra den allra största för mig. (Niklas Hermansson).
Diego Maradona medverkad i fyra VM-slutspel under sin aktiva karriär, alla lämnade efter sig lite olika intryck till eftervärlden och historien. Såklart det mest kända Mexiko 1986 när Maradona verkligen bar fram sitt Argentina till VM-titeln och med två odödliga klassiska mål mot England på vägen fram mot guldet. Men idag, i den här texten ska vi inte blicka mot Mexiko utan istället djupdyka i Maradonas allra första VM, det på spansk mark 1982 med en 21 år ung Maradona, som missat möjligheten att va med i Argentinas VM-vinnande trupp 1978 då förbundskaptenen Cesar Luis Menotti ansåg att Maradona då var för ung (17 år) och inte skulle klara pressen, vilket väldigt många inte höll med om.
VM i Spanien 1982 var den största VM-cirkusen nånsin när Joao Havelange hade blivit vald till FIFA-presi,0,dent med ett av sina vallöften att utöka antalet lag från 16 till 24 deltagande länder med start 1982. 52 matcher spelades mellan de 13 juni och 11 juli runt om i Spanien. 1982, för att sätta saker i sin kontext var året när Spielbergs film ET hade premiär, Mats Wilander vann Franska Öppna mästerskapen, Prins William föddes i England och Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina hade brutit ut – samtidigt som Maradona bara veckor inför VM hade blivit världens då dyraste fotbollsspelare.
Ja för redan innan VM hann starta så hade Maradona blivit rubrikernas man, såväl i Spanien som i hela fotbollsvärlden när hans övergång från Boca Juniors till FC Barcelona blev klar för en rekordsumma av ca 7 mEUR. Och hemma i Argentina hade Maradona redan börjat få helgonstatus efter att ha lett Boca till ligatiteln i sin debutsäsong – han var den utvalde att leda detta Argentina 1982 för att försvara världsmästartiteln från 1978, i ett något obalanserat Albiceleste.
Första matchen i turneringen skedde på Maradonas nya hemmaarena – Nou Camp – där man skulle ta sig an Belgien och Argentina fick en mardrömsstart på detta VM med en chockartad 0-1 förlust. Den argentiska truppen var något föråldrad och med vissa tecken på mättnad där flera nog var mer snarare av lojalitets skäl än att man förtjänade platsen samtidigt som Menotti var litegrann försiktig med yngre spelare utan internationell erfarenhet. Det hade funkat bra 1978 men skulle va en sämre taktik 4 år senare. Vad som var än mer illavarslande för Argentina var sättet som Belgien hade tillåtits att stoppa Maradona på – det var ruggigt fult spel och det var uppenbart att taktiken var enkel: stoppa Diego så stoppar du Argentina, och stoppa honom på vilka sätt som krävs. Detta blev sen även ett recept som kopierades av samtliga Argentinas motståndare framöver i turneringen och där Maradona hade väldigt lite skydd från domarna.
Den andra matchen i turneringen spelades mot Ungern och här fick vi se en mer solid insats av Argentina vilket lite fick argentinarna hemma i Sydamerika att tillfälligt glömma förnedringen från premiären. Maradona fick även han kliva fram och visade sin klass, inte minst spelmässigt där ha låg bakom det mesta och även stod för två utav målen i 4-1 segern för Argentina. Maradona hade börjat leva upp till hypen som skapats inför VM och som epitetet världens dyraste fotbollsspelare.
I sista gruppspelsmatchen stod ett svagt El Salvador för motståndet, som förlorat sin premiär mot Ungern med 10-1 i VM och förväntade sig nog även ett argentinskt målkalas signerat Diego Maradona. Men istället blev det en väldigt våldsam match där El Salvadors inledande förödmjukande storförlust hade ändrat deras taktik i fortsatta spelet i VM – nu handlade det om heder och att hålla nere siffror, genom att spela oerhört fult. Bland annat minns vi en situation med en solklar straff när Calderon kapats i straffområdet, men där El Salvador spelare omringar förargade domaren och där även mittbacken Osorto till sist sparkar ner domaren – men blir bara varnad, det vittnar lite om hur annorlunda tiderna var här. Argentina vinner till sist med 2-0 men det är en blek insats av Maradona, av flera förståeliga skäl kan man säga, och inga mål för Diego.
I nästa skede av detta fotbolls-VM väntade ett nytt ”mini-gruppspel” mot Brasilien, som så långt hade varit likt Harlem Globetrotters detta VM och tokdominerat, och ett Italien som inte såg superskarpa ut men som hade ett väldigt vasst lag och var helt frälsta av catenaccio-taktiken – vilket skulle visa sig vägvinnande ju längre den här turneringen pågick. Men det var litegrann the dark side of fotbollen här med Italien som cyniska, defensiva och strikt strukturerad mot offensivt präglad lag som Argentina och Brasilien som verkligen var antitesen mot Italien.
Argentina-Italien inledde gruppspelet och det skulle visa sig bli mest ihågkommet för en av världens bästa punktmarkeringar nånsin, kanske än idag. Juventus-försvararen Claudio Gentile hade fått uppgiften att bevaka och stoppa Maradona och Gentile har själv sagt så här:
”Jag studerade Maradona i två hela dagar, kollade videos på matcher och så vidare och hittade min strategi att använda emot honom. Det var att se till att hela tiden vara så nära honom och markera honom så hårt att hans lagkamrater aldrig skulle passa bollen till honom, för att så fort Maradona får bollen vid sina fött – så blev han ett stort hot för oss”
Gentiles minutiösa studier av Maradona var också ett bevis på den framväxande argentinarens genialitet, med med italienarens punktmarkering som var spektakulär, om än emellanåt skurkaktig. Det var stundtals brutalt, med Gentiles hänsynslösa spel som oftast gick förbi ostraffat. Men den italienska försvararens prestation bäddade för en Azzurri-triumf, tack vare mål från Marco Tardelli och Antonio Cabrini fick Maradona och Argentina lämna planen med en 2-1-förlust. Gentile med sitt mörka hår och tjocka mustasch kallades internt för Gaddafi och var därmed också den perfekta ”skurktypen” som stoppade konstnären och artisten. Men det krävdes bland annat 11 frisparkar bara i första halvlek, flera av dessa våldigt brutala och en klassisk sönderdragen tröja i andra halvlek. Ändå var det Maradona som fick syna gula kortet efter 35 minuter efter protest – man kan bli upprörd för mindre. Catenaccio segrade denna dagen och fotbollen förlorade.
Dock ska man ge Maradona att han inte efteråt lagt någon skuld på Gentile för det som hände eller utspelade sig utan menar att all skuld ska hamna på domartrion som tillät detta att hända och Gentile enbart utnyttjade situationen som den uppkom. Den argentiska förlusten innebar också att nästa match i VM – det sydamerikanska heta mötet mot Brasilien var en direkt vinna eller försvinna match. Det var inte bara Selecao mot Albiceleste, och all historik det innebär – det var även Zico mot Maradona.
Det blev den där flytande, anfallsglada och positiva fotbollen som också speglade den här matchen, båda lagen skiftades om att anfalla och trots all kvalitet som fanns på planen så var ställningen bara 1-0 i paus efter mål av Zico för Brasilien. I andra halvlek kom Maradona alltmer in i matchen, det var även efter en av hans dribblingsräder som det stora läget såg ut att komma, Maradona avancerade in i straffområdet, gjorde ner bakifrån av Junior med bollen långt ifrån. Men domaren dömde hörna och Maradona blev, av förståeliga skäl, rasande. Istället kunde brassarna lite senare gå fram till 2-0 och frustration hos Argentina och Maradona som byggts upp länge under turneringen där de tyckte de blivit bortdöma och inte alls blivit skyddade av domarna som man kunde förvänta sig. I den 85:e rann det här över.
Maradona chippade fram bollen till lagkamraten Juan Barbas, brassebacken Batista kom in med en hög spark som träffar Barbas i huvudet med dobbarna – och Maradona svarar med sparka ner Batista. Rött kort för Maradona och VM var över för både Maradona och Argentina. Maradona lämnade långsamt planen och precis innan han hann av så var försvarsjätten Taratini framme hos honom, ruskade honom i håret, höll honom i bröstet och kysste hans panna. Maradona lämnade planen och lämnade VM med tårar i ögonen och med burop från hans snart nya hemmapublik på Camp Nou. Ett väldigt tråkigt öde för Maradona och säkerligen det värsta ögonblicket i Diegos karriär fram till dess.
Men det skulle ju visa sig vara bara början på Diego Armando Maradonas internationella karriär och VM-saga – bara 4 år senare tog han gruvlig revansch i Mexiko VM.
Källor: https://thesefootballtimes.co/2017/02/23/diego-maradona-at-world-cup-1982-the-innocent-devil/
