Lucka #19: La peluca taronja, sagan om en symbol för en revolution
Årets julkalender från Spanienredaktionen innehåller anekdoter, krönikor och texter om massor med händelser inom den spanska fotbollen. Viktiga händelser eller kanske bara en personlig reflektion. Håll till godo för nu kör vi fram till julafton. I dagens lucka kommer en liten julsaga skulle man kunna säga – om en orange peruk och en sällan skådat älskad president.
Den 11:e april 2004. Är nu den här jäkla skribenten tillbaka på säsongen 2003/2004 må ni kanske tänka här, och visst så är det, nostalgikern i mig kan inte låta bli. Och den här typen av historier hör också litegranna julen till. Det skulle kunna ha varit en vilken söndag som helst en regnig dag i april nere i Valencia. Men det var uppe i Zaragoza som alla spände blickarna den här dagen. På La Romareda hade Valencia CF chansen att koppla ett rejält grepp om ligatiteln den här galna säsongen. Efter mål av en av Valencias kanske mest underskattade spelare under 2000-talet, Angulo (!), så bröt stora glädjescener ut bland de tillresta Valencia-fansen och dåvarande presidenten Jaume Orti som var oerhört älskad av folket – tog tillfället i akt, rusade ner från hedersläktaren, förbi alla stängsel och vakter, pitchade planen, strosade bort mot klacken för att få fira med fansen istället - där någon av nån okänd anledning slängde ner en orange peruk som han tog på sig och vips så var en legend född.
La peluca taronja – den orangea peruken – blev samtidigt en symbol för Valencia CFs revolution att kunna brotta ner Real Madrids Galacticos den här säsongen och bärga sin andra ligatitel inom 3 år, en fantastiskt prestation med tanke på förutsättningarna som man hade jämfört med framförallt Real Madrid vid denna tidpunkten. Det blev inte bara en symbol för revolutionen den här säsongen utan kom att leva vidare i Valencias historia och något som man plockade fram inför stora och avgörande matcher, exempelvis såg man tusentals peruker på läktarna nere på Benito Villamarin i våras när det nalkades Copa del Rey-final mot FC Barcelona för Valencias del. Bland annat undertecknad hade dagen till äran ”klätt upp sig”.
För övrigt var det samme Jaume Orti som var den som myntade det numera kända/ökända uttrycket om Real Madrids stjärnspäckade lag som ”Los Galacticos” som inget mänskligt lag i spanska ligan borde ha en spottstyver att sätta emot.
Jaume Orti är tveklöst den mest framgångsrike presidenten i Valencias CFs historia under sin korta period på posten 2001-2004 med två ligatitlar och en UEFA-cuptitel och till sist att rankas som världens bästa klubblag säsongen 2004. Men Orti är nog mest troligt den mest älskade presidenten i Valencias historia, som alltid tog fansens sida och förstod hur viktiga dem var för Valencia CF, ja att det en fotbollsklubb helt enkelt är ingenting utan sina supportrar och samtidigt så vägrade han vika sig för den moderna fotbollens intåg eller några orättvisor i fotbollens värld som kunde innefatta alltifrån skumma domaraffärer till transfers. Han var lite av fotbollens Don Quijote.
När Orti gick bort hösten 2017 var det därför inte oväntat att sorgen bland valencianistas världen över och fotbollsfolk över hela Spanien blev så stor. Bortgången kom i samma vecka som ett då pånyttfött Valencia CF skulle ta emot FC Barcelona hemma på Mestalla i en seriefinal. Att nämna seriefinal och Valencia CF i samma mening hade vi nog inte gjort sen 2004 så man förstår att det var en speciell match, som blev än mer speciell med hyllningen och spanska tysta minuten för Jaume Orti inför matchen med hans berömda stora solfjäder nere på innerplan. Tystnaden gick att ta på, stämningen var elektriskt på samma gång som det var oerhört tryckt. Det var alla känslorna på en och samma gång. Och inte blev det sämre när Rodrigo Moreno i den 59:e gav Valencia ledningen och Mestalla fullständigt exploderade. Rodrigo sprang ner mot hörnflaggan, tog fram en orange peruk och satte på huvudet, pekade samtidigt upp mot himlen. Detta var för dig Jaume Orti. Ett av de mest känslomässiga ögonblicken i Valencias moderna historia och ett ögonblick som jag åtminstone aldrig kommer glömma.
Jag brukar säga att spelare, tränare, presidenter och ägare – ja de kommer och går i en klubb, men supportrarna de består. Men i Jaume Ortis fall så var han så mycket mer än en president, han var en supporter och blev en legend. La peluca taronja fortsätter vi att ta på oss inför de stora och avgörande matcherna för ditt älskade Valencia CF Jaume, nu vet kanske lite fler historien bakom också.