Lucka #4: Riquelmes straffmiss som sänkte Villarreals CL-drömmar
Årets julkalender från Spanienredaktionen innehåller anekdoter, krönikor och texter om massor med händelser inom den spanska fotbollen. Viktiga händelser eller kanske bara en personlig reflektion. Håll till godo för nu kör vi fram till julafton.
Tisdagen den 25:e april 2006. Klockan närmar sig 22.30 denna vårvarma kvällen nere i Spanien. Nere på planen har domarens ur tickat upp mot 89 minuter när inhopparen José Mari utmanar Clichy i Arsenals straffområdet, Villarrealspelarna faller och domaren Nikolay Ivanov från Ryssland pekar på straffpunkten. Där och då kan man säga att historia skrivs, att hela Vila-real stannar upp, denna lilla by med runt 40 000 invånare, varav 23 000 av dessa sitter på läktarna på El Madrigal denna kvällen där stadens hjältar tar emot mäktiga Arsenal i Champions League-semifinal och man är ett ynka mål ifrån att ta sig till Champions League-final. Det är som en saga.
Fram till straffpunkten och lägger upp bollen för att ta denna historiska straffspark kliver, självfallet, lagets stora stjärna och härförare – Juan Roman Riquelme som hittills denna säsongen satt lagets tidigare 5 straffsparkar. Utan Riquelme och Diego Forlan och deras magiska samspel hade Villarreal aldrig varit här, nu har man självaste ”The invincibles” på kroken efter att ha på vägen fram till denna tidpunkten ha slagit ut Glasgow Rangers och Inter i slutspelet. Man är en straffspark ifrån att ta matchen till förlängning och en möjlig CL-final mot FC Barcelona. Men ödet ville annorlunda. Luften står stilla när Riquelme på sitt säregna nästan lite nonchalanta sätt kliver fram för att skjuta Villarreal till sin himmel och samtidigt framkalla en eufori på El Madrigal som aldrig förr – men det är istället den något arrogante tysken Jens Lehman som denna kvällen ikläder sig hjälterollen när han kniper straffen och skickar sitt Arsenal till CL-final istället.
”- När Riquelme missade den straffen – det var mitt livs värsta ögonblick”
Fernando Roig president i Villarreal
Men straffmissen i sig och den uteblivna CL-finalen blev det som istället skulle komma att på många sätt definiera Riquelmes karriär, å det negativa hållet. Efter att ha kommit till Villarreal med svansen mellan benen efter en mindre lyckad sejour i FC Barcelona – vilket i sig nästan förtjänar en egen text. Riquelme kom till Europa och Barcelona efter att ha gjort succe hemma i sitt älskade Boca Juniors, övergångssumman landade på 11 Meur som då var STORA summor, men bara veckor innan ankomsten till Camp Nou så kidnappades Riquelmes bror hemma i Argentina och Riquelme själv förhandlade med kidnapparna och fick loss sin bror. Men det här satte en nagel i ögat på Riquelme som upplevde han fick dålig hjälp av sin nya klubb och har själv senare sagt att detta var en av anledningarna att till sist lämna FC Barcelona utan att det stora lyftet kom.
Men på El Madrigal blev Riquelme närmast helgonförklarad och älskad för all framtid hos de gula ubåtarna – men straffmissen gjorde att karriären återigen skulle ta en hastig sväng för den argentinske bollkonstnären. Varken argentinaren eller Villarreal blev riktigt sig lika efter den där straffmissen och det var litegrann som om både Riquelme och Villarreal peakade där och då den där aprilkvällen. Fram tills då hade klubben haft stort tålamod med några av Riquelmes utsvävningar och det faktum att han tränade litegrann när han ville och var ständigt skadad, antingen på riktigt eller mer simulerade skador. Han hade tagit för långa semestrar tidigare och när han nu fått extra ledigt över julledigheten för att hans fru fött hans första son, men väl tillbaka i Spanien så vägrade han träna och då satte president Roig nere foten med tränaren Manuel Pellegrini – enough was enough, ingen fick vara större än klubben. Framförallt inte då framgångarna på planen inte alls levt upp till det Riquelme gjort tidigare år. Så då beslutade man sig 2007 för att låna ut Riquelme till Boca Junior hemma i Argentina. Och efter detta fick vi aldrig mer se Riquelme spela fotboll i Europa.
Men historien om Riquelme och romansen med Villarreal kommer aldrig att bli ihågkommen för det sista struliga året – utan istället ska vi minnas den Riquelme under säsongerna 2005 och 2006 främst där han var den lysande stjärnan i laget när man gjorde klubbens bästa säsonger någonsin med en tredjeplats i ligan och CL-semifinal. Vad som kunde ha blivit av såväl Riquelme och Villarreal om man hade satt den där straffsparken – ja det får vi aldrig veta. Och det är väl också lite där som är charmen med fotbollen, marginalerna mellan fiasko och framgång är ibland väldigt små och en så marginell grej som en straff kan komma att definiera karriärer, ibland å det positiva hållet och andra gånger åt det mer negativa hållet som i Riquelmes öde. En fin karriär och vacker resa från slummen i Argentina, men en resa som aldrig var enkel eller särskilt bekväm, varken för Riquelme eller dem omkring honom.
"- Om du måste resa från punkt A till punkt B, skulle alla ta motorvägen med sex filer och komma dit så snabbt som möjligt, alla utom Riquelme. Han skulle välja den slingrande bergsvägen som tar sex timmar men som fyller dina ögon med scener med vackra landskap."
Juan Valdano i sin beskrivning av Juan Roman Riquelme
Jag kommer att minnas Riquelme som den svåra karaktären, men samtidigt den fantastiska fotbollskonstnären som kunde få det svåraste att se så enkelt ut på fotbollsplanen. En av de bästa mittfältaren nånsin.