Lucka #2: Maradonas glömda tid i Sevilla
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. I dagens lucka kommer en liten undangömd berättelse om Diego Armando Maradonas tid i Sevilla.
Argentinos Juniors, Maradonas allra första klubb, namngav sin stadion efter honom. Hans älskade Boca Juniors, där han hade två perioder och behöll sin loge livet ut, sjunger de fortfarande hans namn och kommer nog för alltid att göra det. I Europa är han ihågkommen för sin världsrekordflytt till Barcelona efter VM 1982 men såklart främst för hans efterföljande övergång till Napoli, där han blev världscupvinnare och en klubblegend. Men efter Napoli och innan han återvände till Argentina, var det ett sista stopp på Diego Armando Maradonas europeiska äventyr. Det är hans glömda säsong. Hans förlorade säsong. Det är berättelsen om Maradona i Sevilla.
Det är inte märkligt om du spottade ut kaffet när du läste precis och tyckte att du hade koll på Maradona men inte minns hans lilla flört med Sevilla. Det är lätt att förstå att den är både bortglömd och ofta inte ens nämns i berättelsen om Maradona, men det hela började ganska så hoppfullt trots allt.
När Maradona anlände till Sevilla sommaren 1992 så pratade han om att vinna ligan, det var en ganska surrealistisk tanke just där då när Sevilla senaste ligatitel hade kommit för nästan 50 år sen och lagen inte varit topp 4 ens i ligan de senaste 20 åren. Lite hög på sin tidigare framgång i liknande läge med Napoli gav såklart Maradonas drömmar viss trovärdighet och hopp till Sevilla och fansen nere i Andalusien. I Neapel hade man aldrig vunnit ligan före Maradona medan man under hans era vann ligan två gånger – här var nu ett annat sydligt land med törst efter de stora titlarna som la sitt hopp i Maradonas knä, eller snarare på hans vänsterfot.
Maradona hade varit avstängd i 15 månader (!) vid tillfället för att ha använt kokain, men var trots allt bara 31 år gammal vid ankomsten till Sevilla. Det fanns tid för en sista dans i Europa och se till att lämna kontinenten med goda minnen och eftermäle även i Spanien, att han dessutom återförenades med tränaren Carlos Bilardo – som var en stor orsak till transfer ens var möjlig– gjorde inte saken sämre. 1986 hade de tillsammans vunnit fotbolls-VM med Argentina, Bilardo på tränarbänken och Maradona ute på planen, nu skulle man kopiera det framgångsreceptet.
Det här är egentligen en ganska så lång, och delvis underhållande historia, som slutade i ett misslyckande för Maradona där han under säsongen lyckades med att göra sin tränare tokig men bli älskad av sina lagkamrater, det var en saga om tjurfäktare, privatdetektiver och massa festande. Men också av glimtar av Diegos magi ute på fotbollsplanen.
Bara övergången i sig är säger en del om den här historien: det var en rörig transfer där Napoli verkade släppa Maradona, som efter sin avstängning och diverse bekymmer i Neapel inte ville tillbaka till Napoli, samtidigt som Sevilla-tränaren Bilardo var lovad Maradona som värvning och hotade sluta som tränare om det ej skedde. Till sist krävdes det hjälp av FIFA genom FIFA-presidenten Sepp Blatter (!) då FIFA var väldigt angelägna om att ha en Maradona i bra form till fotbolls-VM 1994 i USA och där den största delen av övergångssumman betalades av Silvio Berlusconi, med garantier om att Sevilla med Maradona skulle spela flera ”showbiz”-aktiga träningsmatcher runt om i världen där Berlusconis mediabolag ägde rättigherna. Rörigt värre, det förstår man inte minns när man ser namn som Blatter och Berlusconi involverade i transfern – trots att ingen av dem var verksamma i varken Napoli eller Sevilla.
Väl i Sevilla hände mycket omgående – Maradona tog över Juan Antonio Ruiz Roman villa, världens mest kända tjurfäktare och i tjurfäktningstokiga Sevilla blev det klart att det var en ny matador i stan.
Sevilla ökade sin årskortsförsäljningar från 26 000 till 40 000, Manolo Jimenez lämnade omgående över kaptensbindeln till Maradona och träningarna flyttade från morgonen till sen eftermiddag. Det sägs även om ett spelarmöte innan Maradonas ankomst där tränare Bilardo gjorde det klart för alla att nu var dem och han själv i bakgrunden, det var Maradonas show, men om man lyckades med detta och satte sitt hopp till Maradonas magi så skulle de få uppleva något speciellt.
Sportsligt sett var det upp och ner inledningsvis, men flera minnesvärda och avgörande insatser. Även om många kanske minns bäst en incient i hemmadebuten mot Zaragoza där Maradona avgjorde matchen sent – men mest är ihågkommen för en händelse ute vid hörnflaggan. När Maradona lullade ut för att slå en hörna, såg han att det låg ett foliepaket med en sandwich, klassiskt vid spanska fotbollsarenor. Maradona trixade upp paketet med foten och började jonglera och kicka med det till publikens stora förtjusning – det var vintage Diego. Samma saker rapporterades ifrån träningarna där han ofta började kicka med citroner som låg på marken bakom träningsplanen.
Man kan tro att hans lagkamrater skulle ogilla honom efter viss tendens till divalater. Men det var precis tvärtom, han var väldigt älskad i Sevilla – för sin social sida och sin generositet. En story är från Monchi som sen blev framgångsrik sportchef i klubben som spelade tillsammans med Maradona och berättar att Diego en dag sett Monchis fake-Rolex och dagen efter kommit med en äkta Rolex som gåva. Maradona bjöd ofta sina lagkamrater på middagar och fester, det var glädje och mycket skoj som hände. En annan kändis som spelade tillsammans med Maradona var Diego Simeone, idag firad tränare i Atletico Madrid, som då var en ung lovande argentisk mittfältare i Sevilla, som även han bara har goda minnen från tiden med Maradona. Såväl Monchi som Simeone berättar också att de upplevde att Maradona oftast bara kom upp till cirka 30% av sin kapacitet, på grund av en del viktproblem och problem med fysiken. Men 30 procent Maradonas magi var fortfarande tillräckligt i väldigt många matcher.
Sevilla var på övre halvan av La Liga och Europaplatserna såg uppnåeliga ut. Men dessvärre var det inte uthålligt. Problemen var på väg och ironiskt nog var det delvis Blatter och FIFA-regler som startade problemen, samma Blatter och FIFA som varit avgörande för att få Maradona till Sevilla.
Det började med att Maradona blev uttagen i det argentinska landslaget igen. Det var några träningsmatcher hemma i Sydamerika och Maradona var lycklig över comebacken. Medans Sevilla var mindre glada då det innebar att Maradona skulle missa flera viktiga La Liga-matcher samtidigt – Maradona till landslaget utan klubbens tillåtelse. Och relationen mellan Maradona och Sevilla kunde aldrig repareras efter det – istället eskalerade det bara med en Maradona som syntes alltmer sällan på träningarna, Sevilla som anställde en privatdetektiv för att skuggade honom och till sist Maradona som blir tagen av polisen när han kör alldeles för fort genom centrala Sevilla i sin Porsche.
Slutet i Sevilla blev väldigt tråkigt, i sin sista hemmamatch blev han utbytt tidigt i andra halvlek och svarade med att ge tränaren Bilardo en lavett, han spelade inte en minut för klubben efter det och avslutet i Andalusien var att Maradona stämde klubben för pengar han menade ha rätt till som klubben inte betalt ut. Det var sorgligt att se ett sådant slut på något som började så fint och med så mycket hopp. För Maradona blev det en säsong i skymundan, men för många av lagkamraterna trots allt ett minne och som Diegos tidigare lagkamrat Rafa Paz sammanfattade äventyret:
”- Laget vann ingenting och det var lite stökigt, men bara att få möjligheten att träna med, leva med och spela sidan om Diego Maradona är större än alla titlar.”
