Lucka #8: Miroslav Djukics straffmiss 1994
Årets julkalender från Spanienredaktionen innehåller anekdoter, krönikor och texter om massor med händelser inom den spanska fotbollen. Viktiga händelser eller kanske bara en personlig reflektion. Håll till godo för nu kör vi fram till julafton.
Den här historien börjar egentligen 1988 när Augusto César Lendoiro blev president i Deportivo de la Coruña. Vid den här tidpunkten var Deportivo ett relativt anonymt lag. Man hade förvisso spenderat en del säsonger i Primera División men när Lendoiro klev in i bilden hade Depor inte spelat Primera-fotboll sedan 1973. Tre år efter Lendoiros övertagande, år 1991, tog Deportivo klivet upp till Primeran igen och man var där för att stanna. Efter uppflyttningen skanderade presidenten: ”Madrid, Barcelona, här är vi!” till Riazor-publikens hejarop.
Den första säsongen i La Liga var en tuff sådan där det krävdes kvalspel för att hålla sig kvar. Managern Marco Antonio Boronat sparkades och Arsenio Iglesias anställdes. Resten är historia. Under Iglesias ledning föddes SuperDepor, som laget började kallas, och topplaceringarna radade upp sig. Stjärnor som Mauro Silva och Bebeto värvades och stommen i laget sattes. Inför 30,000 åskådare på Riazor presenterades laget inför säsongen 1992/93. Samma säsong vann Bebeto skytteligan i ligan och Deportivo slutade trea – fem poäng bakom vinnarna Barcelona. Så kom då säsongen som gått ner i de spanska fotbollsböckerna som den mest dramatiska någonsin.
Säsongen 1993/94 var Deportivo briljanta. Blott två år efter uppflyttningen var man ett av de favorittippade lagen och i den sista matchen för säsongen hade man allt i egna händer. Det fanns redan vissa farhågor i Depor-lägret efter att ha kryssat två av de senaste tre matcherna inför avslutningen hemma mot Valencia. Barcelona hade i sin tur radat upp segrar, däribland på Santiago Bernabéu, och var bara två poäng bakom Deportivo inför den sista omgången. Barcelona ställdes mot ett UEFA cupen-jagande Sevilla medan Depor ställdes mot ett Valencia utan något att spela om.
I halvtid var ställningen 0-0 på Riazor medan Barcelona låg under mot Sevilla med 2-1. Där och då var Deportivo spanska mästare. Men med 20 minuter kvar av säsongen vändes allt upp och ned. En briljant Romario skickade Barcelona i ledning och katalanerna skulle sedermera vinna med klara 5-2 hemma på Camp Nou. I Galicien stod det fortfarande 0-0 när Deportivo fick straff på stopptid. Bara sekunder återstod av matchen och av säsongen. Ordinarie straffläggare Donato var utbytt och andrestraffläggare Bebeto ville inte ta straffen. Fram klev den serbiske försvararen Miroslav Djukic. Hela Riazor tystnade, världen stod stilla och Djukic sprintade fram och slog straffen rakt på Valencias målvakt José González.
Supportrar, Djukic, Iglesias, Lendoiro och hela La Coruña föll i tårar medan festen brakade loss i Katalonien. Djukics straffmiss och de sista 20 minuterna av säsongen 1993/94 är klassiska i La Liga-historien. Än idag förknippas Djukic med straffmissen. Flera år senare har han kommenterat händelsen och sagt att ”bara människor som tar risker kan missa chanser, men det där (straffmissen) har blivit en del av min personliga historia”.
Trots det gyllene läget att ta sitt guld gick inte Deportivo under som klubb. Sex år senare, i maj 2000, säkrades klubbens första La Liga-guld. SuperDepor fortsatte att vara en nagel i ögat på de stora jättarna i Spanien och sedermera också ute i Europa när laget var sånär att nå Champions League-final 2004. Idag finns det inget Super över Deportivo och klubben har återigen försvunnit från spansk fotbolls rampljus. I skrivande stund ligger man sist i Segunda División med sikte på tredjedivisionen. President Lendoiro är sedan länge borta och stjärnorna som formade laget under 90- och 00-talen är ett minne blott. 1994 var startskottet för en fantastisk era som få klubbar kan mäkta med, trots en missad straffspark på stopptid.