Lucka #9: Historien om CD Mirandés och deras återkommande cupsensationer
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. Under lucka nummer nio hittar vi historien om CD Mirandés, klubben från lilla Miranda de Ebro, och deras återkommande cupskrällar.
Redan säsongen 11/12 hade CD Mirandés chockat Spanien då de direkt från Segunda B, tredjedivisionen, avancerade hela vägen till semifinal i Copa del Rey samt vann sin serie på storstilat vis. Athletic Bilbao blev dock för svåra för Mirandés som åkte på en 8-3 knock i dubbelmötet. Under säsongen 15/16 var det återigen dags för skrällgänget från 2012 att gå långt då kvartsfinal nåddes, men väl där blev Sevilla för svåra. 5-0 över två möten och ännu en stjärnsmäll mot ett lag från högsta divisionen. Ytterligare tre säsonger senare skulle sensationellt nog denna mirakelklubb få ännu en chans, mot alla odds.
Tredje minsta lönebudgeten, näst sämsta ekonomin och kommer från den minst befolkade staden. Club Deportivo Mirandés från Miranda de Ebro hade som sagt inte de bästa förutsättningarna för succé inför säsongen19/20 som också var deras återkomst till Segunda División.
Skulle det stoppa dem? Absolut inte.
Som nykomling var laget nederlagstippat och många hade dem att åka ur, och den tippningen såg rimlig ut sett till de första 10 matcherna på säsongen då det endast blev en vinst för den gamle Athletic Bilbao ikonen Andoni Iraolas mannar och en 21:a plats i tabellen. Fram mot jul hade de dock ryckt upp sig och parkerade på en 10:e plats efter halva serien spelad, en region de inte skulle lämna på resten av säsongen.
Ligaspelet i all ära men det var i cupen det hände för Mirandés den här säsongen, och historiskt är det ju det de varit. Ett cuplag. Det är där historia skrivits och det supportrarna minns. Faktum är dock att Copa del Rey-sagan denna säsong hade kunnat sluta tidigt, och det var inte nära uttåg bara en gång utan tre gånger.
Det Galiciska Segunda B laget Coruxo stod för motståndet i första rundan och efter en utdragen kamp där Mirandés kvitterade på straff i 92:a(!) minuten fick förlängning avgöra och även där hade gästerna flytet med sig när lagets målkung, Real Sociedad-lånet Martín Merquelanz, avgjorde med en minut kvar. Kniven mot strupen redan match ett, alltså. Men lättare skulle det inte bli då mötet mot UCAM Murcia, även det ett lag från divisionen under, också tvingades till förlängning. Men återigen log Fru Fortuna mot fotbollsklubben från Miranda de Ebro och avgörandet kom. Två av två nere alltså, även om det borde gått lättare.
Inför omgång tre väntade tuffare motstånd i form av La Liga-laget Celta Vigo. Celta hade det visserligen svårt i ligan men favoriter mot ett lag från La Segunda var de allt. Men Mirandés visade sig från sin bästa sida och det krävdes en sen kvittering från Pione Sisto för att matchen, igen för Mirandés del, skulle gå till förlängning. Vid det här laget var dock hemmalaget specialister och unge Antonio Sánchez satte spiken i kistan med fem minuter kvar. Väl framme i åtondelsifinal väntade dock stora mäktiga Sevilla, inte kunde de väl slå dem och gå till sin tredje cupkvartsfinal på åtta år?
Jo då.
3-1 skrevs slutresultatet till och detta efter att Sevilla tröstmålat i matchminut 90. Det var ett lag på banan och Mirandés hade gjort det igen, tagit sig långt i Copa del Rey. Och längre skulle det bli för Villarreal städades av med 4-2 av bara farten och vips, så var laget från de två högsta seriernas minst befolkade stad bland de fyra bästa i landets anrikaste turnering. Igen. För andra gången på åtta år.
Hela vägen fram till semifinal hade det i och med spanska fotbollsförbundets nya regler varit enkelmöte men väl framme bland de fyra sista gällde gamla goda regler, allt för att få fram den mest välförtjänta vinnaren. Givetvis gör detta saker och ting svårare för ”sämre” lag. Mirandés gjorde dock allt de kunde för att störa Real Sociedad borta på Anoeta i första mötet och efter en jämn batalj där Mirandés imponerat slutade det 2-1 till hemmalaget. Fullt godkänt för Iraola och Co. då allt som behövdes var en 1-0 seger. Lättare sagt än gjort dock och efter att Oyarzabal förvaltat en straff precis före halvtid i möte nummer två var saken klar, det tog stopp i semifinal den här gången också. Klubben hade dock satt sig på den spanska fotbollskartan igen och Andoni Iraoloas tränargärning hade uppmärksammats.
Club Deportivo Mirandés är klubben som gjort det till en vana att med jämna mellanrum skapa cupsagor, och vem älskar inte det. Trots att de aldrig spelat i landets högsta serie har de fler kvartsfinalplatsen sista årtiondet än de flesta, och detta trots att de är bland de minsta klubbarna i de två toppserierna. I skrivande stund är de 9:a i La Segunda, endast tre poäng ifrån positivt kval. Så kanske, kanske blir kanske även seriedrömmen verklighet denna säsong.
Spanienredaktionens julkalender lucka nummer 8.
