Lucka nummer #10: ”En symbol för det stora och onåbara – och vem som helst”
Spanienredaktionens anrika julkalender är äntligen tillbaka för år 2020. Vi tar er hela vägen fram till julafton med 24 berättelser, anekdoter, historier, krönikor och så mycket mer från den spanska fotbollen. Häng med när vi vandrar genom den goda fotbollen. I lucka nummer tio hedrar vi en av de största. Kanske den allra största.
När budskapet att Diego Maradona hade dött bestämde vi på Spanienredaktionen snabbt att julkalenderns lucka nummer 10 skulle tillägnas fotbollsvärldens största ikon.
Innan vi har nått fram hit har det redan skrivits milslånga texter om argentinaren. Så även i vår julkalender. (Länkar i slutet).
Vad finns egentligen kvar att skriva? Allt egentligen. Men så mycket ska ni inte behöva läsa er igenom.
Spanien fick sin del av den argentinska kakan då Maradona spelade för både Sevilla och Barcelona. Dessutom debuterade han i VM-sammanhang 1982 som hölls i Spanien där bland annat en mycket klassiskt bild togs i samband med Argentinas match mot Belgien. Sex spelare markerar den tekniske trollkonstnären.
Mycket kan sägas om Diego Maradona. Både gott och ont. Men det som verkligen beskriver den karismatiske anfallaren är mänsklighet. Han stod på de svagas sida och fick en hel nation att kunna känna tro, samhörighet och glädje. Detta mänskliga kan lätt kopplas på något så omänskligt som en gud. Och runt Diego fanns en religion. Fotbollsreligionen. Och nu är religionens gud borta.
Han blev en symbol för det stora och onåbara samtidigt var han som vem som helst. Det var nog också det som gjorde att han fanns i vart hjärta och skulle komma bli förlåten vid diverse snedsteg. Han bar en aura runt sig som många nog kände igen sig i.
I dag har den moderna kommersiella fotbollen mer eller mindre tagit över den fotboll vi relaterar till som elitfotboll. Då var Diego en av motståndarna. Trots att han köptes för en rekordsumma redan då.
Men han vann inte sina bucklor för att det var så det skulle vara eller att alla förväntade sig det av honom. Han vann VM med Argentina 1986 och Serie A samt cupen med Napoli året efter. Maradona var namnet på alla läppar och det han gav folket i sitt hemland och invånarna i Neapel var obeskrivligt. Liknelsen var att både nationen och klubben fick någon sorts upprättelse på den tiden. Och i bägge fallen var det Maradona som näst intill vann på egen hand.
(Eller med hjälp av guds hand i ett av fallen.)
Även för de som inte hann uppleva honom som spelare förstår hans storhet. Undertecknad är lycklig över att jag är en av dem som fick se han spela.
Efter hans död föll hela fotbollsvärlden ner i sorg. Och hyllningar. Framförallt hyllningar. Och det även från klubbar och fans som endast haft honom som motståndare. Sportsligt sett. Tillsammans kan de ändå känna samhörighet.
Att debattera vem som är bäst genom tiderna går inte då det är omöjligt att jämföra spelare från olika tidsepoker. Om Maradona var bäst? Kanske var han det, vem vet? Klart är att fotbollen inte har sett så många spelare i hans kaliber genom åren.
På senare tid har det i Spanien handlat mycket om Maradonas arvtagare Messi vs Ronaldo. Men även där går det inte att säga att bara en är GOAT. Med all rätt.
I Neapel byter Napolis arena San Paolo-stadion namn. Numer ska den heta Diego Armando Maradona-stadion.
Vackert, värdigt och självklart.
Vila i frid Diego Armando Maradona – ”D10S”.
Länkar:
Lucka #7: Maradona och slaktarna från Bilbao
Lucka #2: Maradonas glömda tid i Sevilla
Gårdagens (9:e december) lucka
