Matchkrönika: Spanien ska spela semifinal i EM - utan att ha imponerat, vilket i sig imponerar
Spanien är tillbaka där allting började. Samma problem och brister som vi sett under en längre tid blottade sig återigen ikväll. Det går att skriva mycket om detta, men trots allt när vi summer våra textrader, när krutröken lagt sig, när de Schweiziska klockorna slutat slå – så står ju Spanien där i semifinal i detta EM, egentligen utan att ha imponerat nämnvärt över 90 minuter i en enda match det här mästerskapet. Vilket såklart i sig är ganska så imponerande.
Kanske så vart vi lite lurade efter insatserna mot Kroatien och mot Slovakien där den spanska offensiven fick se en sällan skådad ketchupeffekt med 10 mål gjorda framåt över 210 minuters spel. Men mot Kroatien så lös även nonchalansen och den bristfälliga defensiven igenom där man tilät kroaterna att komma tillbaka och framkalla en förlängning, trots spansk ledning med 3-1 när klockan stod på 85 minuter. Det var inga mästartakter direkt, men man redde ut det trots allt till sist. Precis på samma vi som man redde ut ett onödigt krångligt utgångsläge i gruppspelet med enbart 2 poäng inför avslutande omgången – man löser det när det väl krävs, utan att imponera eller se ut som Europas just nu bästa fotbollslag.
Återigen – det är såklart i sig ganska så imponerande.
Luis Enrique roulette med startelvan fortsatte delvis ikväll mot Schweiz – men det vara bara Jordi Alba som fick chansen återigen trots att Gaya imponerat mot Kroatien, men en misstänkt mindre skada gjorde nog valet enklare för Enrique. Bespottade Morata fick chansen igen, han som avgjort mot Kroatien, medans Dani Olmo som serverade båda de avgörande målen i förlängningen senast, fick nöta bänk, likaså Gerard Moreno och längst fram fick Ferran Torres chansen pånytt tillsammans med Sarabia på kanterna.
Spanien fick ju precis den drömstarten man nog verkligen ville ha idag mot ett lågt stående, försvarsinriktat Schweiz med ett ledningsmål efter bara 8 minuter efter ett olyckligt självmål av Zakaria efter ett Alba-skott. So far so good och allt enligt plan. Och matchen fortsatte i stora drag som Spanien nog tänkt sig, stor dominans och bollinnehav och Schweiz hölls borta från lägena samtididigt som Spanien fortsatte att skapa läge som Sommer stoppade gång på gång. Men så i andra halvlek när 2-0 målet inte kommer, så äter Schweiz sig in i matchen, börjar skapa halvlägen och sen bjuder det spanska försvaret på en rejäl miss (återigen) och Shaqiri kan enkelt utnyttja detta till 1-1 efter knappt 70 minuter. Dödläge med 20 minuter kvar.
Men bara knappa tio minuter senare kommer Freuler helt snett in i en situation och får helt riktigt syna det röda kortet – så med knappa kvarten kvar är Spanien en man mer och försöker jaga segermålet. Men Sommer är ivägen för allt och samma visa fortätter i förlängningen – Spanien har allt bollinnehav kommer till flera klara lägen men är för trubbiga i avslutslägena gång på gång – och ett heroiskt Schweiz krigar fram en straffsparksläggning. Något man faktiskt kan tyckas var förtjänta av efter den kämparinsatsen med en man mindre i 14 minuter + 30 minuter förlängning.
Spaniens kanske mest rutinerade spelare Sergio Busqets inleder med att skjuta i stolpen och det känns som – ja det här är en av dem där kvällar när det inte vill sig och vi får se en skräll.
Men faktum är att de slutkörda schweizarnas straffar är än sämre och nervösa – samtidigt som Unai Simon kliver fram som aldrig förr och räddar två straffar och får se Vargas skjuta sin straff över – så när Oyarazabal kliver fram så vet han att ett mål skjuter Spanien till semifinal trots att Rodri även hann hunnit med att missa men både Olmo och Moreno gjort mål dessförrinnan.
Och Real Sociedad-spelaren är säker och skickar Spanien vidare i turneringen – trots allt, trots alla besvikelser, alla missar, alla misstag, alla trubbighet och all kritik mot laget – så ska man på tisdag spela om en finalplats i detta EM mot Italien. Och ja nu kan såklart allt hända, Italien har imponerat stort fram tills nu – Spanien har inte imponerat nämnvärt. Men på tisdag spelar allt det här ingen roll – det enda som spelar roll är de här 90 minuterna.
Det börjar lukta något om det här Spanien är det guld eller är det att verkligheten är på väg ikapp? Spanien ser mer ut som Italien än Italien själva med att inleda gruppspelet trögt, hanka sig fram i slutspelet för att bara växa för varje hinder man slår ut längs vägen – medans Italien ser mer ut som Spanien än Spanien själva med en frejdig offensiv, stabil defensiv, fina mål, vägvinnande spel och övertygande segrar. Det blir en match om Medelhavet på tisdag mellan två tajta rivaler – men det är med helt olika förutsättningar och vägar fram dit. Spanien kommer mest troligt att behöva plocka fram sin bästa prestation i detta EM för att passera Italien på tisdag, jag ger mig fan på att vi även får se detta på tisdag.
Att det här Spanien kan spela EM-final den 11 juli har under hela turneringen känts ganska så avlägset – nu är man futtiga 90 minuter ifrån. Det är ju i sig ändå ganska så imponerande.
