När det blåser på Mestalla kan även giganter falla
Efter sju spelade omgångar står Valencia på blygsamma tionde plats med en vacklande form i såväl ligan som i Champions League och en tränare som för varje dag tar ett nytt steg mot stupet. Ligainledningen har varit tuff mot samtliga lag, men i Valencia är det annat som kokar.
Det var samma oroliga min som hade letat sig fram på Nuno Espírito Santos ansikte, samma min som vi har sett upprepats under den skakiga ligaledningen, nu stod han förvisso på San Mamés och slapp den skarpa hemmapubliken i 3-1 förlusten mot Bilbao men signalerna var detsamma. Tålamodet börjar tyna bort snabbt, Valencia är nämligen en klubb med extremt kräsna fans som inte drar sig från att bua ut spelare och tränare från det egna ledet om det skulle krävas. Inte många tränare benådas den tuffa behandlingen när det går dåligt. Inte ens Nuno Santo.
Mendes förlängda arm
Problemen har dock legat och pyrt på två olika fronter. Missnöjet började till viss del redan under sommaren när Valencia efter en fantastisk säsong förra året inte riktigt tog chansen att satsa vidare på den solida grunden man stod på. Några starka indikationer gick inte att urskilja. Istället har ryktesmaskinerna dragit igång på fullkraft kring vad som händer bakom kulisserna i Valencia och vilka planer Peter Lim egentligen har med klubben i det långa loppet. Jorge Mendes, fotbollsvärldens mäktigaste agent, tillika en av Peter Lims närmaste associerade har hittat en väg in i klubben och tycks vilja förvandla klubben till en bas för hans egna spelare. Utan att göra mycket väsen av sig har Jorge Mendes nästan klivit in i rollen som sportchef i Valencia där bristen på tydliga intentioner har skapat stor irritation bland fansen.
Supportrarnas skepticism har oundvikligen runnit över och mannen vid sidlinjen som står där med det oroliga ansiktsuttrycket kommer inte undan när pennorna börjar vässas, det faktum att Jorge Mendes även är Nuno Santos agent gör inte soppan lättare att reda ut. Man fruktar att klubbens välmående inte längre är högst på listan och att prioriteringarna har skiftat åt att uppfylla Lims och Mendes ändamål, vad det nu än kan tyckas vara.
Nuno Santo får jobba i motvind och om det är någonting den spanska publiken avskyr mer än pesten är det trötta spelare som promenerar runt på plan utan någon som helst gnutta av övertygelse. Förra säsongens Valencia var outtröttligt och kompromisslöst i sitt sätt att köra över motståndarna vare sig det var hemma på Mestalla eller på okänd mark. Nuno försöker förvisso skicka samma signaler utåt, men någonting har gått fel i maskineriet, så mycket kan vi tyda.
Ett ultimatum
Rykten i Spanien menar även att direktiven från högst upp i hierarkin ska ha varit klara under landslagsuppehållet för Santo om han vill behålla sitt jobb. Tre matcher till får han, under de tre kommande matcherna ska han visa för klubben att han är rätt man för jobbet, bland annat väntas han vinna de två nästkommande hemmamatcherna mot Malaga i ligan och Gent i Champions League. Den tredje matchen? Ja, där väntar ingen mindre Atlético Madrid på Vicente Calderon.
Det kan även tyckas vara stundtals bisarrt att Santo någonstans har hamnat i skuggan av sig själv från förra säsongen, självbilden som var så förbannat stark har börjat brista och klubben som har svävat bland molnen har nu våldsamt tagits ner på jorden igen där tillvaron självklart känns mindre trivsam. Framgångsvågen och entusiasmen som florerade kring allt vad Valencia hette förra året gjorde att ribban sattes väldigt högt och när Nuno Santo nu ska försöka leva upp till samma standard tycks han vara chanslös. Publiken i Valencia är kända för att vara skoningslösa, frågan är om inte detta i nuläget även är deras största hinder.
Oavsett lutning när det kommer till klubblojalitet tror jag att Valencia är en av de klubbarna många kan enas kring när man står på utsidan. Å ena sidan kan man inte låta bli att sympatisera med supportrarna som inte bara tvingas acceptera en ny ägare utan måste nu acceptera att superagenten Jorge Mendes har klivit in och tagit över showen, när man sedan tänker tillbaka på klubbens moderna historia och påminns om hur mycket misskötsel man tvingats genom känns reaktionen naturlig. Samtidigt säger magkänslan att Nuno Santo är rätt man för jobbet, det kan lyfta riktigt högt med honom vid styret och man får inte vända kappan efter vinden så fort det börjar blåsa.
Det är en läskig situation Valencia står inför och stundens allvar är kanske lite väl påtaglig för allas bekvämlighet. Klubben har mycket att vinna och lika mycket att förlora. Man får inte stå och tveka nu när man precis ska slå in dörren hos de allra största klubbarna. För klubbens bästa hoppas jag att mannen vid sidlinjen får den tiden han behöver, här har man något speciellt att förfina och förbättra.
Men om han skulle misslyckas, ja, då kan vi väl konstatera att det är varken första eller sista gången en tränare faller offer för den orubbliga hemmapubliken på Mestalla.
