Om en toppmatch där, nästan, inget saknades.
Fyran Atlético Madrid slog trean UDG Tenerife med 4-1 hemma på Wanda Alcalá de Henares i en match som innehöll allt. Nästan.
Det är lätt att bli besviken på en toppmatch.
Det tycks som att ju högre upp i tabellen lagen som ska göra upp befinner sig, desto högre blir också förväntningarna på att de 90 minuter man har framför sig ska innebära underhållning i världsklass. Man föreställer sig röda kort, straffar, fula tacklingar, fina dribblingar, många mål och stor spänning. Allt som oftast har man också förväntat sig alldeles för mycket.
Men ibland inte.
När Cristina Martín-Prieto i den 30e minuten tryckte undan Maitane López Millán i en löpduell och, lika kraftfullt som hon flyttat på Maitane, sköt in kvitteringen vid Lola Gallardos högra stolpe var känslan att matchen mellan Atlético Madrid och UDG Tenerife kunde sluta hur som helst. Undanknuffade Maitane hade givit hemmalaget ledningen drygt 20 minuter tidigare och sedan dess hade anfallen avlöst varandra från bägge lagen.
Det var fartfyllt, det var intensivt och det var hög nivå på spelet. I Atlético agerade Rasheedat Ajibade och Bárbara Latorre Viñals ständiga djupledshot medan Martín-Prieto gång på gång ensam kunde uppehålla hela Atléticoförsvaret på motsatt planhalva. Matchen bjöd på uppvisande av hög kreativitet och teknisk nivå vid flera tillfällen - inte minst med Atléticos brasilianska nummer tio (såklart), Leicy Santos, som utförare. Dessa dribblingar bemöttes inte sällan av att försvarande spelare blottade sin dubbar och de röda korten hade kunnat vara än fler än de två som till slut skulle komma att noteras. Ingetdera lag tycktes vara nöjt med enbart en poäng.
Martín-Prietos mål innebar fem raka matcher med nätkänning för spanjorskan och fem var också antalet raka ligavinster Tenerife kom in i dagens match med. Fem, är också antalet mål som till slut kom - i denna match där segersviten skulle ta slut.
När Estefanía Banini tog revansch på sig själv och sina tidigare missade chanser genom att åter ge Atlético ledningen precis innan paus, och Cristina Cubedo därtill hann med att åka på ett rött kort under den första halvlekens tilläggstid, var matchen nämligen över. Deyna Castellano skulle senare komma att utjämna vad gäller antalet utvisade spelare, men inte förrän enbart sekunder återstod av matchens andra halvlek.
Martín-Prieto fortsatte förvisso leda sitt lag till farligheter under inledningen av den andra halvleken, trots det numerära underläget. Hon slet, sköt, sprang, pressade och slet lite till. Hon gav inte Atléticoförsvaret en lugn stund, varken med eller utan boll, och hon försökte på egen hand lyfta Tenerife ur det dike de kört ner i under den första halvlekens avslutande minuter. Men det var en övermäktig uppgift.
Istället för att Tenerife kunde bogseras upp av sin nummer nio sjönk de allt djupare ner i dyn ju längre matchen fortskred. Atléticos blåhåriga och målglada Ajibade kom till slut igenom utan att bli felaktigt avvinkad för offside och fick göra 3-1 i den 53e minuten. Tio minuter senare utökade också Amanda Sampedro till 4-1 på straff.
Med tio minuter kvar kom Hanna Lundkvist in men trots att svenskan under sina första 60 sekunder slog bort två passningar och orsakade en straff, var det aldrig riktigt nära någon sista anstormning från gästerna. Lola Gallardo i Atletimålet styrde straffen stolpe-ut och trots en högkvalitativ och händelserik uppvisning med röda kort och straffar, fula tacklingar, fina dribblingar och många mål uteblev spänningen i matchens slutskede.
Det är lätt att bli besviken på en toppmatch.
