”Otrolig stolthet och samtidigt en förundran”
Torsdagen hann bara bli ett par minuter gammal när Sevilla vann Europa League-finalen i Budapest mot Roma. Straffdrama fick till slut avgöra en jämn och spännande final. Så här dagen efter hörde vi av oss till redaktören för spansk fotboll på SvenskaFans tillika Sevilla-supporten Jens Kassnert för att höra hans tankar efter segern.
Stort grattis till Europa League-titeln. Hur går tankarna efter den gastkramande finalen mot Roma i går kväll?
- Tack. Oj, jag har inte hunnit samla alla dessa än. Men jag känner en otrolig stolthet och samtidigt en förundran. Hur kan Sevilla åstadkomma denna bedrift gång efter gång. Sju Europa Leaguetitlar på 17 år. Vi säger lite skämtsamt Sevilla League om denna turnering men det är numer allmänt vedertaget. Inför matchen kände jag lite 50/50 och det stora "hotet" låg i Mourinho och hans finalfacit. Att bara sitta i soffan och njuta efter slutsignalen och titta på glädjescenerna, både bland publiken och på planen var helt underbart.
Hur upplevde du finalen?
- I stort var matchen lika jobbig att se på precis som alla Sevillas egentligen men i Europaspelet denna säsong i synnerhet. Trots några vassa Romachanser tycker att Sevilla var det bättre laget. Efter halvtidsvilan var det egentligen inget snack. Roma blev ordentligt tillbakapressade och bytena Mendilibar gjorde fick effekt direkt. Suso var den stora skillnaden i det offensiva pressande Sevilla när han kom in. Det tillsammans med en fantastisk laginsats. Jag tycker egentligen inte om straffar alls men kände mig så trygg som man kan känna sig med Bono i mål. Och det gick ju vägen.
Eftersnacket ska ha handlat om utebliven straff för Roma men jag lägger inte så mycket vikt vid det. Tycker nog att när bollen träffar är armen så gott som intill kroppen.
Sevilla bärgade sin sjunde EL-titel. Vad är det som gör spanjorerna så framgångsrika i turneringen?
- Det korta svaret är att det är "deras" turnering. Sevilla tar Europa League hundra procent seriöst och vet vad som krävs för att gå långt och sedan vinna finaler. Sevilla är lite av ett cuplag i ryggmärgen. Det långa svaret är en hel del känslor genom förlorade spelare i Puerta och Reyes som lever kvar i dessa finaler och laget har dem liksom med sig på plan. Hur lätt är det att spela mot 13 spelare som motståndare? Det tillsammans med vad turneringen betyder för klubben gör nog sitt också. Det finns väl ingen som inte tänker på Sevilla som förstalag när Europa League nämns? På samma sätt som många tänker på Real Madrid när Champions League nämns. Och till saken hör att spanjorer är framgångsrika i Europa. 18 gånger i rad har det spanska laget vunnit en europeisk final mot ett ickespanskt motstånd.
Säsongen började katastrofalt för Sevilla men sedan José Luis Mendilibar tog över skutan har det sett mycket bättre ut. Vad är det han har förändrat?
- Det är helt galet när man tänker på det. Mendilibar var inte det mest kända tränarnamnet. Han var inte en tränare med en revolutionerande spelidé. Heller inte erfaren av de stora matcherna. Det kunde ha gått hur som helst. Tanken var att Jorge Sampaoli skulle komma tillbaka och göra det som Mendilibar fick göra istället. Skillnaden att det kunde ha slutat med en bättre ligaplacering om Sampaoli hade lyckats med det han lyckades med under sin förra sejour. Mendilibar, bask som han är, gick tillbaka fotbollens rötter. Spela enkelt, täpp till bakåt (där har Sevilla historiskt alltid haft problem och släppt in mål i slutminuterna), sätt press när det behövs och spela mer rakt fram. Det kan låta tråkigt men det gav Sevilla vind i seglen. Hans första match var mot Manchester United borta när Sevilla var helt utspelade i 80 minuter men hade turen med sig att få med sig 2-2 på Old Trafford. Det gav åte hopp till truppen och framförallt till fansen. Returmötet och trycket på Ramon Sanchez Pizjuan är något av det mäktigaste jag sett. Han förlorade bara en match, hemma mot Osasuna, som Sevilla skulle vunnit tills det var kalrt för final. Sedan kom även förlusten mot Real Madrid som den alltid gör men då låg redan fokus på finalen mot Roma.
Hur kommer du fira den här framgången?
- Jag kommer inte fira detta med att vaska bubbel eller för den delen någon stor festlighet. Jag firar detta främst inombords och njuter av att få vara en del av detta som supporter. Vi är inte så många Sevillasupportrar i Sverige men jag ser allt fler som börjar få upp ögonen för laget.
Avslutningsvis, vem eller vilka ska ha mest cred för att säsongen avslutades på det här sättet?
- Mendilibar såklart. Men även spelarna som gjorde jobbet igår. Suso och Bono har jag redan nämnt men Rakitic, Navas, Gudelj och Badé är grymma igår. Bryan Gil var planens gigant i en av matcherna mot Juventus. Det är många som ska ha cred för att det blev som det blev och svårt att peka på bara någon. Kul grej är att Montiel, som fick slå om sin straff, avgjorde igår och avgjorde med den sista straffen för Argentina i VM-finalen.
