Rayo Vallecanos sorgliga säsong. Del 4.
I takt med att skandalerna utanför planen avlöste varandra, gjorde förlusterna innanför de kritade linjerna detsamma. Med mer än hälften av säsongen spelad låg Rayo Vallecano den 28e januari i år på en sistaplats i Primera Iberdrola och ett beslut behövde tas för att försöka rädda kvar laget i högstaligan. Tränaren Miguel Ángel Quejigo fick lämna och han ersattes av Carlos Santiso. Med flera år bakom sig som omtyckt ledare i klubben skulle man kunna tro att tillsättningen av Santiso var ett upps
Detta är den fjärde och sista delen i en artikelserie om Rayo Vallecanos kaosartade säsong. Om du inte redan gjort det - läs del tre här!
Den redan enorma upprördheten kring vad Rayo Vallecanos damlag fått utstå under säsongen så långt överträffades med råge i slutet av januari, då laget fick tillbaka sin tidigare tränare Carlos Santiso. Trots att han under sin tidigare sejour i klubben lett laget till goda resultat, och inför säsongen 2021-2022 lämnade klubben med goda vitsord, möttes hans återkomst till klubben med avsky. Den naturliga frågan ‘Varför?’ kommer att besvaras, men först måste Santiso sättas i Rayokontext.
Efter att först ha anslutit som hjälptränare i ungdomsverksamheten år 2016, kom Carlos Santiso under de följande åren att stiga i graderna inom Rayo Vallecano. Under sin andra säsong i klubben blev Santiso huvudansvarig för ett av ungdomslagen och klättringen på ungdomssidan fortsatte ända fram till 2019, då han för första gången kom att bli involverad i damlaget. Santiso klev då in som interimtränare efter att dåvarande huvudtränaren Jéssica Rodríguez under försäsongen lämnat klubben.
Redan efter de första genomförda träningspassen med Santiso som tillfällig huvudtränare rapporterades det om hur nöjda både klubb och spelartrupp var med Santisos arbete och, efter att ha lett laget i deras inledande träningsmatcher, fick den tidigare ungdomsledaren jobbet på permanent basis. Den rollen skulle Santiso komma att utföra förtjänstfullt under två år, ända fram till att han under sommaren 2021 självmant avgick för att ta ett jobb hos Madrids fotbollsförbund. Under dessa två år hade Santiso blivit en uppskattad profil i klubben, och det var med en god relation till både supportrar och klubb som han lämnade.
Så, hur kom det sig då att återkomsten väckte så enormt ilskna reaktioner?
Jo, några månader innan Santiso kom tillbaka till Rayo hade han tvingats lämna den tjänst som ungdomstränare vid Madrids fotbollsförbund som han tidigare samma år lämnat klubben för, på grund av en läckt ljudinspelning. Inspelningen kom från 2017 och hade då skickats av Santiso i en gruppchatt, till sin dåvarande tränarstab.
“Den här gruppen är otrolig, men det fattas fortfarande något. Vi skulle behöva göra som de gjorde i Arandina”, hörs Santiso säga i inspelningen innan han fortsätter. “Vi behöver ta en tjej, men överårig så att vi inte får problem, och ‘cargárnosla’ [vilket ungefär betyder ‘sätta på henne’] allihop tillsammans. Det är vad som för en grupp samman - kolla på Arandina, de gick direkt upp.”.
“Arandina” syftar till ett i Spanien väldigt uppmärksammat sexualbrottmål från 2017, då tre spelare i dåvarande division 4-klubben Arandina FC våldtog en minderårig tjej. Spelarna dömdes till långa fängelsestraff, men först efter att klubben gått upp till division 3 - och detta var alltså något Santiso menade var en inspiration för hur han och hans stab skulle få samman gruppen ännu mer.
För det madrilenska förbundet var det en självklarhet att någon som tänker och uttrycker sig på ett sådant sätt inte bör vara kvar på sin tjänst som ledare för unga fotbollsspelare men för Raúl Martín Presa var språkbruket inte något problem. Trots vad som sades i den läckta ljudinspelningen ansåg Presa att Santiso var rätt man för jobbet som huvudtränare för Rayo Vallecanos damlag och Santiso presenterades som sagt den 28e januari.
På sociala medier kom kritiken direkt. De inlägg som meddelade att Santiso var tillbaka överöstes med upprörda reaktioner och kommentarer, och officiella supportergrupper gick snabbt ut med fördömande uttalanden och krav på att beslutet skulle hävas.
Även i detta fall visade sig dock Presa vara immun mot den inledande kritiken. Upprördheten hos supportrarna var inte någon faktor som presidenten tänkte ha i åtanke när han fattade sina beslut - valet av Santiso förändrades inte.
Trots att beslutet att anställa en person som nyligen upptäckts uttala sig på det vis Santiso gjort kan tyckas komma som en chock, berättar Begoña Villarrubia - journalist på Mundo Deportivo och en av Spaniens främsta reportrar kring damfotboll - om hur hennes första reaktion snarare var att tänka “Inte en gång till”.
– Oturligt nog är vi vana med sådana här beslut inom damfotbollen, därför blev jag snarare arg än förvånad när jag hörde om det. Jag tänkte ‘inte en gång till’.
Villarrubia har rapporterat om hur illa Rayo Vallecano behandlats av sin egen president under hela säsongen, och menar att det hela nu gick ännu ett steg för långt.
– Det har länge rapporterats om hur illa damfotbollsspelare behandlas och hur ojämställt det är mellan herrarnas och damernas fotboll, men det här är något extra. Det här är speciellt farligt då det rör sig om en ‘machista’-person [ungefär ‘kvinnoförtryckare’] som skämtar om våldtäkt på ett sådant sätt - där presidenten som anställer honom dessutom är fullt medveten om det. Det är verkligt oroande.
Under dagarna efter anställningen fortsatte protesterna mot Presa och Santiso från alla håll och kanter, och tog sig uttryck på alla möjliga sätt. På och kring både damernas och herrarnas respektive arenor tog fansen till orda genom graffiti och uppsatta plakat. “För våra döttrar, systrar, mödrar och vänninor… för alla: bort med Santiso från Rayo”, “Vi vill inte ha ursäkter, vi vill ha bort dig Santiso” och “Presa, jävla kvinnohatare” var några av de tydliga budskap fansen lämnade.
Från herrlagets sida har både lagkapten Óscar Trejo och tränare Andoni Iraola uttryckt stöd för damlaget och från damernas B-lag avgick hjälptränaren Jorge Blanco i början av februari, i protest mot Santisos återkomst. Även Spaniens idrottsminister José Manuel Franco har fördömt Rayos beslut att anställa Santiso. “Jag kan inte förstå varför Rayo tar ett sådant här beslut som får en att skämmas. Detta är det sista våra damspelare behöver.”, skrev Franco om situationen på sina sociala medier.
Några som inte synts eller hörts så mycket i diskussionen är Rayospelarna själva. Förutom ett, ganska försiktigt, tidigt gemensamt uttalande med spelarföreningen - där truppen tog avstånd från Santisos ord men inte sade så mycket mer - har det varit helt tyst från damlaget. Detta åtminstone fram till att spelaren Paula Fernández efter Rayos vinst mot Madrid CFF den 13e februari pratade med klubbens hemsida. Inte heller när tystnaden väl bröts från laget sades något särskilt om Santisosituationen dock, utan Fernández valde att fokusera på vinsten.
Men sedan Fernández pratade med Rayos egna kanaler, vilket Begoña Villarrubia dessutom tror att hon pressades till att göra av klubben för att lugna situationen, har det blivit tyst igen. Villarrubia är tydlig med att tystnaden dock inte bör tolkas som att spelarna är okej med situationen, utan…
– De kan inte uttala sig, berättar hon när jag frågar om Fernández uttalande. De säger ingenting om situationen, för de vet att om de gör det så skulle det kunna ses som ett kontraktsbrott. Det skulle räknas som disciplinär olydnad och skulle kunna leda till att kontraktet bryts - eftersom att de inte skyddas av något kollektivavtal. Om de kritiserar klubben kan de få sparken, utan någon kompensation.
Som ex-spelare behöver man dock inte oroa sig för att få sparken och det innebär en större möjlighet att uttrycka hur man känner, vilket också den före detta Rayospelaren och -kaptenen Alicia Gómez gjort till tidningen El Confidencial. Gómez berättade hur hon anser att Presa, sedan han tog över klubben, försökt sänka damlaget och nu är på väg att lyckas. Hon får medhåll av ytterligare en tidigare Rayospelare i Paula Ubeda, som till samma tidning säger att “Från mitt perspektiv verkar han [Presa] vilja lämna damlaget utan medel eller möjligheter […]. Han låter laget dö.”.
Uppfattningen att Presa aktivt, genom sina handlingar, försöker få damsektionen att lägga ner är utbredd och när jag frågar Begoña Villarrubia om anställningen av Santiso var en sådan aktiv, medvetet ‘skadlig’ handling får jag svaret att så, enligt henne, var fallet.
– I ärlighetens namn, ja. Om man ser till alla de beslut presidenten tagit kring damlaget - vilket ledde till att de nästan inte ens kom till spel i början av säsongen - är det svårt att komma till någon annan slutsats än att han vill bli av med laget.
En månad efter att Santiso kommit tillbaka till klubben kvarstår kritiken mot både honom och Presa, men än så länge utan att den lett till det resultat kritikerna önskar. Santiso är fortsatt tränare, Presa är fortsatt president och laget ligger fortsatt sist.
Igår (2/3) åkte Rayo ur den spanska cupen, Copa de la Reina, och mycket talar för att laget kommer gå samma öde till mötes i Primera Iberdrola. Med enbart nio matcher kvar att spela har laget åtta poäng upp till säker mark och på sina 21 spelade matcher hittills har de bara samlat ihop nio poäng. Vid en eventuell nedflyttning är det dessutom heller inte någon självklarhet, eller ens särskilt troligt, att laget skulle studsa upp igen snabbt. Risken är snarare stor att det skulle dröja lång tid innan Rayos damer spelade fotboll i den högsta divisionen igen.
Skulle det rentav kunna vara så att en nedflyttning är vad som till sist gör att Presa får som han (enligt utomstående uppfattningar) vill? Att en degradering kan rättfärdiga än sämre förutsättningar för laget? Att spelare är än mindre benägna att spela för en tränare som Santiso när det sker i andra divisionen och att alla dessa sammantagna faktorer gör att laget lägger ner? Begoña Villarrubia är rädd att det är det presidenten hoppas på - och att han utan motstånd skulle kunna komma att få rätt i det.
– Allt kommer att handla om fansen, och pressen de sätter utifrån, säger hon om Rayo Vallecanos framtid. Det är viktigt att folket kring Rayo fortsätter sätta sig upp mot både Santiso och Presa.
Även om motståndet till och kritiken kring hur klubben sköts skulle hålla i sig är dock Villarrubia pessimistisk vad gäller hur väl den kommer att klara sig sportsligt framöver. Hon menar att med Presa som president finns inga som helst garantier för att laget fortsätter klara av att vara ett ‘professionellt’ lag - varesig de skulle åka ur eller klara sig kvar i Primera Iberdrola. Om spelarna inte får kontrakten underskrivna, sina hyror betalade eller läkare på matcherna när de spelar i högstaligan, är det svårt att se situationen för spelarna bli bättre av en nedflyttning.
Trots allt negativt laget utsatts - och kommer utsättas - för ser Begoña Villarrubia dock inte att det någonsin bara kommer lägga sig ner och dö.
– Om det fortsätter såhär kommer laget för eller senare att falla ner i seriesystemet, men dock aldrig försvinna helt - klubben har för mycket historia för det.
För fansen återstår därmed att fortsätta göra motstånd mot Presa. Att fortsätta visa damspelarna att de inte är övergivna och att Presa inte kan behandla dem hur som helst. Att måla graffiti, sätta upp banderoller och sjunga avgångsramsor. Att visa att misskötta och luggslitna Rayo Vallecano oavsett president eller nedflyttning alltid kommer vara deras klubb – en historisk klubb, som aldrig kommer försvinna.
