La Esquina: Real Sociedads förvandling
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
Som Imanol Alguacils mannar kör just nu och helgens drabbning hemma på Anoeta mot Barcelona var inget undantag. Matchen i sig slutade som bekant oavgjort men det var inget snack om att hemmalaget var bättre. Isak gjorde mål, Ödegaard var sitt briljanta jag (en av ligans bästa mittfältare), Oyarzabal var het och hela laget satt ihop. Gång på gång spelade de igenom de serieledande gästerna från Katalonien och ter Stegen fick bekänna färg vid mer än ett tillfälle (även om han i ärlighetens namn borde gjort bättre på La Reals kvitteringsmål).
En underhållande match mellan två starka lag där det ena imponerade mer än det andra och visar varför de kommer att vara att räkna med hela vägen in i kaklet, för så som saker och ting ser ut just nu så blir jag förvånad om Real Sociedad inte är med om slåss om den sista Champions League platsen till våren. En extremt talangfull och väl sammansatt trupp tillsammans med en mycket kapabel tränare betyder allt.
Även extra kul från svensk synvinkel att Alexander Isak fick chansen från start (blott tredje i ligan) och tog den. Målet kom i andra halvlek men faktum är att han var bättre i första. Han hotade konstant och hans driv med bollen vid fötterna samt fina kombinationsspel ställde till problem för Piqué och Co. Jag blir förvånad om Alguacil inte ger Isak än mer speltid framöver, han har förtjänat det.
*****
Atlético Madrid har fått mycket kritik i inledningen av säsongen men de underliggande siffrorna indikerar att den varit något hård. Chanser skapas och defensivt solida är Atlético fortfarande, det har mestadels varit en fråga om att vara kliniska samt ha lite medstuds. De senaste matcherna har gett just klinik och medstuds vilket lett till två raka segrar och två raka segrar var det hela två månader sen Los Rojiblancos senast kunde stoltsera med. Både Champions League mötet med Lokomotiv Moskva i veckan samt ligamatchen mot Osasuna i helgen bjöd på flertalet högkvalitativa målchanser för Atlético och det har legat i luften.
Ända sedan mötet med Sevilla den 2 november där Simeones mannar missade chans på chans har trenden varit på uppåtgående rent spelmässigt, utan att det visats på resultattavlan. Men nu ser det ut att vara ändring på det och kritikerna riskerar att få äta upp ett och annat ord. För det bästa man som Atlético Madrid supporter kan göra är att luta sig tillbaka och lita på Diego Simeones magi.
Saker ser bättre ut än de verkar vara.
*****
Getafe började säsongen svagt och få var nog förvånade med tanke på att de för första gången sedan 2010 och blott tredje gången någonsin skulle kombinera spel i ligan med Europa League gruppspel, lag med mindre budget och tunnare trupp har en tendens att fallera då. I Europa League gick Getafe bra men i ligan stod de med bara en vinst på de sju första matcherna och mirakelmannen José Bordalás såg ut att ha gått in i någon form av vägg. Han hade nått taket. Men nej då, tvivla inte på Bordalás.
Sen den där svaga ligastarten har hans Getafe på de efterföljande 10 matcherna bara förlorat en medan de vunnit hela sju stycken och parkerar nu på en fjärdeplats, så högt har de aldrig slutat tidigare. Dessutom har de kvalificerat sig för Europa League slutspel genom att rotera delar av laget konstant.
Pigga ben, nöjd trupp men ändå tillfredsställande resultat. Det perfekta receptet.
*****
Albert Celades ska ha credd för att han efter en extremt kaosartad period för Valencia i början av säsongen och en extremt utsatt position för honom själv fått ihop denna grupp spelare till en så sammansvetsad enhet igen (för den var på gränsen till total splittring när han kom) och till slut förstått vilka delar av Marcelinos Valencia han ska låta vara kvar och vilka delar han ska justera för att göra till sitt.
Söndagkvällen bjöd på ytterligare en gedigen Valenciainsats mot Real Madrid även om tillställningen var något sömnig till en början. Aggressiviteten från hemmalaget skruvades dock upp i andra halvlek och då smällde det också till. 1-0 av Soler blev 1-1 efter att ligans kanske näst bästa spelare den här säsongen efter Lionel Messi, Karim Benzema, kvitterat i 94:e minuten. Men på det stora hela var detta en jämn match mellan två jag med klart uppåtgående trender.
Jag måste också slå ett slag för José Gayá, för jag skulle inte klaga alls om någon nämnde honom bland de bästa vänsterbackarna i Europa de sista två säsongerna. Han är fantastisk.
*****
Det var gott om fina möten i La Liga denna helg och Sevilla - Villarreal på Ramón Sánchez Pizjuán var ytterligare ett sådant. Vinsten för gästerna ger oss dock möjlighet att förtydliga det påstående inte alla verkar vilja förstå:
Det bästa laget vinner inte alltid. Detta var en sån match.
Låt oss nöja oss där.