La Esquina: Säsongen 20/21 tillhör Ansu Fati och Joao Félix
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
För några veckor sen gjorde han både landslagsdebut och sitt första landslagsmål. Igår gjorde han två mål och skapade en straff i Barças ligapremiär.
Ansu Fati är inte ens 17 år fyllda men spelar ändå fotboll som att han varit ute på den stora scenen i ett decennium. I ligaspelet under fjolårssäsongen blev det sju mål och en assist, eller 0.72 poäng per spelade 90 minuter. Med det snittet slår han alla stora stjärnor i samma ålder och det är enbart Bojan Krkic och Mario Balotelli som har en suck historiskt sett. Så på en redan sanslöst imponerande debutsäsong har han nu påbörjat nästa på bästa sätt, och frågan är om han inte är mer eller mindre ordinarie i Barcelona just nu. Hotet i djupled och X-faktorn en-mot-en krävs i en offensiv trio eller kvartett och de kvaliteterna är det enbart Ansu och Dembélé som besitter, och den senare har knappast varit att räkna med sedan han landade i Katalonien.
En av de bästa tonåringarna jag någonsin sett? Utan tvekan.
*****
Mikel Merino briljerade som vanligt när Real Sociedad tog säsongens första trea borta mot Elche och man börjar faktiskt undra hur det kommer sig att han fortfarande är kvar i klubben.
Visst, det finns förklarande faktorer som att hans kontrakt löper hela vägen till 2025 och att han blir dyr att lösa men som han vuxit under sina säsonger i San Sebastián. Under förra säsongen var han en av de absolut bästa mittfältarna i ligan och höll en hög jämn nivå rakt igenom och det finns ingenting som tyder på att det skulle ändras till i år. Ett spelsinne av guld och en vänsterfot som smeker fram passningar som ingenting annat gör hans spel med bollen till en fröjd för ögat och han lyckas med det så svåra att vara en trygg punkt på mitten som du alltid kan ge bollen samtidigt som han är kreativ framåt, den perfekta mixen av säkerhet och risk. Lägg därtill ett duellspel som är fullt dugligt och du får en riktigt stabil mittfältare som bör locka många lag. Detta kan mycket väl vara hans sista säsong i blåvitrandigt.
*****
Real Betis - Real Madrid var omgångens möte på förhand och det levde minst sagt upp till förväntningarna. 3-2 till gästerna efter två uppmärksammade VAR situationer som båda tippade över till Madridlagets fördel fällde avgörandet men det var ändå ett Betis som visade att de är påväg åt rätt håll, detta med en briljant Sergio Canales i spetsen. Tillsammans med Nabil Fekir skulle man förmodligen kunna ställa upp med tidernas främsta defensiv och de två hade ändå skapat lägen, två genier tillsammans ger ofta den utgången. Maken till underhållande spelare…
Pellegrini ser alltså ut att vara rätt man tre matcher in på säsongen, friheten framåt är befriande och i William Carvalho och Guido Rodríguez har de en stabil mittfältsgrund som tillåter de framför att vara kreativa utan att behöva oroa sig för mycket om det andra. Sen ska sägas att Real Betis absolut släppte till chanser i lördags, väldigt många sett till samtliga 90 minuter till och med, men de flesta föranleddes antingen av individuella prestationer som var undermåliga (Bartra, Mandi, Moreno framförallt) eller så kom de under sista kvarten när Betis jagade kvittering med en man mindre.
Det finns med andra ord anledning till optimism för alla Beticós där ute.
Vad gäller Real Madrid öppnade de starkt men såg sen ut att vara i försäsongsläge, åtminstone defensivt. Det var loja hemåtlöpningar och stora avstånd mellan både lagdelar och medspelare, något som Real Betis och framförallt Sergio Canales utnyttjade. Men detta Real-lag är som bekant en urkraft och det räcker med korta perioder av just detta för att de ska vinna matcher, och självklart plockade de fram precis tillräckligt för att roffa åt sig alla tre poäng. Även om det var med hjälp av klumpiga insatser av både Emerson vid det röd kortet och Bartra vid straffen.
Kredd till Varane, Valverde och Benzema för sina insatser dock, de var riktigt bra.
*****
Efter en debutsäsong som var mer ner än upp är det en revanschsugen Joao Félix som kommer till spel under 20/21, och han visade upp det direkt i premiären hemma mot stackars Granada. 6-1 skrevs slutsiffrorna till efter att portugisen fullständigt dominerat och legat bakom allt i offensiv väg. Sättet han droppar djupt och hämtar boll på för att på en hundradel vända upp och utmana backlinjen på skvallrar om att det är en stor spelare som skapas här. Mål, assist och en ordnad straff (som Saúl faktiskt brände) blev facit för kvällen och för allas skull hoppas jag han fortsätter på inslagen väg. För som han kan lira boll den killen.
När vi ändå är inne på Atléticos premiär måste Luis Suárez nämnas. På 20 minuters spel lyckas han alltså med konststycket att göra två mål och en assist.
Och folk tvivlade.
Detta decenniums bästa striker är inte slut än.
*****
Håll ett öga på Levantes innermittfältare Mickael Malsa och Cádiz kvicke ytter Jorge Pombo, två riktigt intressanta spelare som kan överraska många denna säsong.
