Spanien till final efter Yamals rackarrökare
La Roja dansar vidare i turneringen efter att ha skickat hem tråkiga Frankrike i semifinalen.
Det blev i slutändan La Roja som säkrade den första finalbiljetten i sommarens europamästerskap. Detta säkrades efter en stabil 2-1-seger mot turneringens kanske tråkigaste lag, Frankrike, som fullt rättvist tackade för sig efter tisdagens avgörande. Förbundskapten Luis de la Fuente skickade ut följande startelva som lyckades avfärda fransoserna:
Unai Simón; Jesús Navas, Nacho, Aymeric Laporte, Marc Cucurella; Fabián Ruiz, Rodri; Lamine Yamal, Dani Olmo, Nico Williams; Àlvaro Morata
Frankrikes förbundskapten Didier Deschamps, som inför matchen vägrade gå med på att hans lag spelar urtråkig fotboll, kontrade med följande elva:
Mike Maignan; Jules Kounde, Dayot Upamecano, William Saliba, Theo Hernández; N’golo Kanté, Aurelien Tchouaméni, Adrien Rabiot; Ousmane Dembélé, Randal Kolo Muani, Kylian Mbappé
Turneringens första semifinal gick av stapeln i München på en arena som jag trodde hette Allianz Arena men som enligt all grafik verkar heta Fussball Arena München nu för tiden. Det finns säkert en bakomliggande anledning till att den inte benämndes för Allianz Arena i TV men i folkmun vet vi nog alla vad den egentligen heter, mig lurar de åtminstone inte. Det var ömsom spanskt, ömsom franskt på läktarplats när matadorerna fäktades mot grodlårsätarna. Redan efter fem minuter såg det ut som att La Selección skulle städa av fransmännen med enkelhet när Lamine Yamal snurrade upp Kounde på läktarplats och levererade ett perfekt inlägg till turneringsbriljante Fabián Ruíz i straffområdet. Ruíz måste dock ha blivit bländad av någon på läktarplats då han, trots att han var helt omarkerad, nickade en bra bit över.
Trots tydliga spring i benen hos det spanska laget var det Frankrike som lite oväntat gjorde mål. Och dessutom var det ett så kallat spelmål. Alltså ingen straff eller annan fast situation. Man kan tro att jag överdriver men det var faktiskt deras första mål av det slaget i hela turneringen. Det kom till i den nionde minuten när Real Madrids nyförvärv Kylian Mbappé lyfte in en snöboll mellan Aymeric Laporte och Marc Cucurella som hittade Randal Kolo Muanis starka panna. Bollen var perfekt slagen och Kolo Muanis nick var så välplacerad att Unai Simón avgjorde att det inte var någon mening att ens slänga sig – det var lika bra att bara studera situationen avgjorde baskern. 0-1 till Frankrike och där och då tänkte Deschamps att den där svensken på presskonferensen, ja ni vet Olof Lundh, allt skulle få smaka på kommande presskonferens.
Se så glad man kan bli när man som 16-åring gör mål i EM-semifinal
Men Deschamps smilgropar storknade rätt snart när spanjackerna inom loppet av fyra minuter i mitten av halvleken smällde dit två bollar bakom det försvar som kallats turneringens bästa. Först ut var Lamine Yamal i den 21:a minuten när han, från 25 meter, borrade in sitt vänsterskott i krysset bakom en vilt kastande Mike Maignan. Initialt trodde jag att Yamals skott fått en Rabiot-touch men på reprisen var det tydligt att 16-åringens bollträff var så pass imponerande att bollbanan flyttat sig av sig själv. Lite som en banan går skottet att jämföra med. Pang sa det och 1-1 var ett faktum.
Om Deschamps var upprörd över detta blev han troligen skogstokig när La Selección bara minuter senare, i den 25:e minuten, tvingade Frankrike att göra självmål. Eller ja, enligt vissa har Dani Olmo tilldelats målet men ändå. Olmo plockade upp en boll i ett virrigt franskt försvar (EM:s bästa?) som inte kunde rensa undan snart 39-årige Jesús Navas inlägg. Bollen hamnade helt sonika på Olmos vassa fötter. Efter en snabb dragning var en fransos på läktaren och sedan dunkade han bollen mot mål. Den hade också gått in i mål om inte Jules Kounde var så målkåt. Den franske försvararen var framme med sin fot och styrde snyggt in 2-1 till Spanien. Lite själviskt av Kounde att stjäla det nätrasslet från Olmo men kan man inte göra mål framåt får man göra det bakåt som Richard Dunne brukade säga.
Glädjescener efter att man skickat ut grannlandet i norr
Resten av matchen var faktiskt något av ett sömnpiller. Många brukar använda den liknelsen, jag själv bland annat som ni säkert nyss läst, men i det sällskap jag såg matchen i var det faktiskt en som gick och la sig i den 63:e minuten. Telefonen flög upp för övriga. Själv var jag tvungen att fokusera eftersom jag skulle skriva denna matchrapport. Dessvärre kunde jag inte notera särskilt mycket mer från matchen efter den 25:e minuten. För att göra det enkelt har jag summerat det här:
Minut 35: Skott utifrån av Fabián Ruíz. Skottet touchar en fransman och går till hörna.
[Glömde anteckna minut]: Dembélé med ett skott mot mål som Simón parerar. Simón lurad då han trodde det skulle vara ett inlägg mot Mbappé men blev ett avslut.
Minut 75: Skott högt över från Theo Hernández efter spanskt strul. Inte ens nära.
Minut 81: Lamine Yamal har ett avslut mot mål, går en bit över. Liknade läget vid 1-1.
Minut 86: Mbappés första riktiga målchans, snurrar upp inbytte Vivian. Skjuter högt över.
Minut 90+5: Matchen slut
Kommentar:
Spanien lyckades borra igenom ett franskt försvar som inte tidigare släppt in ett enda spelmål under hela turneringens gång. Samtidigt lät det spanska försvaret, kanske av sympati, låta Frankrike göra ett spelmål själva också. För att övergå till den förra meningen så visade den spanska offensiven en rejäl effektivitet under de fyra minuter som behövdes för att bräcka Deschamps och hans vindrickare. Defensivt tycker jag att Spanien, trots en del oklarheter inför matchen, helt stängde igen. Frankrike skapade bannemig inte någonting under 95 minuter, förutom 0-1-målet och Dembélés luriga inlägg i början av andra halvlek. Frankrike borde förmodligen inte ens ha tagit sig så långt som till semifinal med tanke på hur de har sett ut under turneringen men de har ett bra lag och Spanien gjorde vad som krävdes för att säkra en biljett till Olympiastadion i Berlin.
Två spelare som var briljanta idag, tycker jag, var Fabián Ruíz och Rodri. Den spanska dubbelpivoten stängde fullständigt igen alla franska försök centralt i banan och de hjälpte till på varsin kant när Frankrike försökte sig på andra utryckningar längs kanterna. Aymeric Laporte och Nacho var i sin tur stabila och, bortsett från det insläppta målet, felfria. Framåt gläds man förstås av Lamine Yamals framfart och den killen kan verkligen bli hur jäkla bra som helst. En fröjd att skåda och att Luis de la Fuente gett honom så här mycket förtroende redan visar vilken kapacitet killen har. Nico Williams var enligt mig inte lika framträdande idag men har i övrigt varit bra i turneringen. I slutändan säkrade man finalbiljetten efter en stark kollektiv insats. Bra Spanien! Och mot guldet.
Han till höger måste börja leverera, annars blir Santiago Bernabéu skogstokiga
Matchfakta
Mål
Spanien: Lamine Yamal (21’), Dani Olmo (25’)
Frankrike: Randal Kolo Muani (9’)
Varningar
Spanien: Jesús Navas (14’), Lamine Yamal (90+1’)
Frankrike: Aurelien Tchouaméni (60’), Eduardo Camavinga (89’)
Arena: Fussball Arena München (München, Tyskland)
Publiksiffra: 62,042
Domare: Slavko Vincic (Slovenien)
Slutresultat: Spanien – Frankrike 2-1
