Spanienredaktionens julkalender lucka #10
Julkalendern med spanska målskyttar fortsätter och idag har vi kommit till en spelare som reserverat en plats i våra kollektiva hjärtan, en spelare som i stort symboliserade spansk fotboll under det tidiga 2000-talet, nämligen ingen mindre än Raúl González Blanco.
Född och uppvuxen i Madrid skulle Raúl komma att spendera stora delar av fotbollskarriären i denna stad. San Cristóbal blev spanjorens första klubb, detta följdes upp av två år hos Atlético Madrid innan han hamnade rätt i Real Madrid, klubben som han även kom att personifiera. Han spenderade i slutändan 16 år hos marängerna som spelare, 16 år som gjorde honom legendarisk.
Samtidigt är landslagskapitlet desto märkligare för Raúl. Han visade ofta på samma egenskaper som gjorde honom exceptionell i Real Madrid. Med sitt otroliga öga för mål, spelintelligens och säkerhet vid avslut gjorde han 44 mål i landslaget och endast David Villa har gjort fler.
Men han exkluderades även från upplagorna av landslaget som dominerade 2008 och framåt. Det är omöjligt att inte känna en stor mängd bitterhet över det faktum att Raúl aldrig fick vara med och avnjuta de framgångarna som han en gång i tiden hade bidragit till. Han var med och gjorde jobbet men fick aldrig belöningen.
Det är även en rörig soppa att försöka reda ut. Dåvarande tränare Luis Aragonés mottog extremt mycket kritik efter VM 2006, när han sedan skulle genomföra sin revolution till kvalet inför EM 2008 bestämde han sig för att genomföra en stor policy-förändring, en förändring som sedermera såg till att Raúl hamnade utanför truppen. När laget tex förlorade mot Sverige i kvalet med 2-0 gjorde man det utan Raúl som för första gången på tio år fick följa landslaget från soffan.
Tanken var att klubb-tillhörighet och gamla meriter inte längre skulle spela någon roll, aktuell form skulle väga allra tyngst. David Villa och Fernando Torres prioriterades. Detta var åtminstone den utsagda tanken. Men även när Raúls form vände och han återigen blev en stormålskytt med klubblaget uteblev kallelsen till landslaget, vilket eventuellt gjorde det tydligt att det fanns djupare sprickor i fasaden. Att dörren till landslaget för Raúl nu hade stängts helt, alldeles oavsett uppvisad form eller policy, någonting ruttet tycktes ligga bakom.
Här finns det även två skilda förklaringar som är värda att lyfta fram. Folk på ena sidan av ridån menar nämligen att Raúl var manipulativ, att han spred negativ energi och att han hade för stort inflytande som underminerade Aragonés auktoritet. Det vill säga att han kunde orsaka skada om han togs ut men bänkades till en match. Att Aragonés skar ner på problemen genom att lämna Raúl utanför.
De i motsatt riktning menar att Aragonés bara var ute efter någon att skylla allting på, kritiken blev för mycket och Aragonés valde någon som han kunde förvandla till skurken. Han köpte sig lite tid och använde detta för att i sin tur ena truppen och verkligen sätta grunderna i landslaget som vann allt. Att Raúl i sig egentligen inte var problemet, utan att han i Aragonés symbolhandling bara råkade bli offret.
Målningen som är Raúls landslagskarriär blir därav aningen paradoxal. Vi kan ju inte heller vrida tillbaka klockan, vi vet inte om Spanien hade kunnat vinna med Raúl i laget eller om han verkligen stod i vägen för framgångarna. Med facit i hand kan vi inte annat än konstatera att Luis Aragonés omdöme slog ut helt rätt för landslaget. Men att Raúl, stor som han var, inte fick vara med på åtminstone något hörn gör att man känner en gnutta sorg.
Persondata:
Namn: Raúl González Blanco
Född: 1977-27-06
Klubbar: Real Madrid, Schalke 04, Al-Sadd, New York Cosmos
Position: Anfallare