Spanienredaktionens julkalender – lucka #10
Spanienredaktionens julkalender år 2021 fortsätter med personliga anekdoter, berättelser och tankar från redaktionen. Idag kikar vi på Zamoras liv utanför planen; om hans nationalism och som symbol för Franco-regimen.
Ricardo Zamora brukar räknas som en av Spaniens genom tiderna bästa målvakt och årligen delas Zamora-priset ut till den målvakt som presterat allra bäst i La Liga under året. Zamora själv var född 1901 och ansedd som en megakändis redan för sin tid. I folkmun sades han vara mer känd än Greta Garbo och var tillsammans med Pepe Samitier de första superstjärnorna i Spanien då fotbollsspelare i slutet av 1910-talet började bli professionella.
Han var stor i kroppen, var naturligt karismatisk och den allra bästa i världen. Cognac och tre paket cigaretter per dag var hälsokosten. Under OS 1920 köpte han hem flera lådor kubanska cigarrer men skulle åka fast vid gränsen till Spanien sedan han rökt en av cigarrerna vid gränskontrollen. En natt i häktet, 500 pesetas fattigare och alla lådor konfiskerade blev resultatet.
Fotbollsmässigt representerade Zamora Espanyol vid två tillfällen, FC Barcelona i tre år och även Real Madrid innan det sista flyttlasset gick till Nice i slutet av 1930-talet. En något udda klubbhistorik. Förutom cigarr-gate hamnade han i trubbel med myndigheterna då han ljugit om sin bonus, som han inte skattade för, när han skrev på för Espanyol en andra gång. Anledningen att katalanen då ville lämna Barcelona för att skriva på för Espanyol igen var att han var öppen anti den katalanska nationalistiska rörelsen – vilket senare skulle spela stor roll under inbördeskriget.
Med sina cigarettpaket och sin cognac rundade Zamora av sin karriär längs den franska Rivieran i Nice. Trots att han bodde i Nice skrev en nationalistisk tidning, ABC, att Zamora skjutits ihjäl av republikanerna och kastats i ett dike i en förort till Madrid – vilket inte stämde. Han blev sålunda en symbol för general Franco och de andra nationalisterna. I samband med detta kidnappades en fortsatt levande Zamora av republikanerna och placerades i häktet, vilket ansågs vara mycket farligt för en tidigare Espanyol-spelare. Avrättad blev han dock aldrig av republikanerna, han sägs ha hållits vid liv för sina fotbollshistorier och sin villighet att spela fotboll med fängelsevakterna.
Utklädd lyckades till slut Zamora fly från häktet och kritade på för Nice tillsammans med Samitier som också hade tagit sig ut ur landet. December 1938 var Zamora tillbaka i Spanien för att representera det nya francosiska landslaget i en vänskapsmatch mot Real Sociedad. Här anammades Francos propaganda i fullo och Zamora ställde frivilligt upp bakom detta. 1950 tilldelades Zamora en utmärkelse av Franco för politisk delaktighet i inledningen av den nationalistiska rörelsen. Zamora-priset har sedan 1958 delats ut av Marca – även det kan tolkas som ett nationalistiskt stöd, ty Zamora var en uppenbar symbol för den anti-katalanska saken och den nationalistiska regimen.
