Spanienredaktionens julkalender – lucka #12
Spanienredaktionens julkalender har nått halvvägs till julafton, bakom dagens lucka gömmer sig en viss Paco Jémez som under en kort tid var den spanska fotbollens hetaste namn på tränarsidan, sedan försvann han. Idag ska vi kika lite på vad som hände med Jémez efter succétiden hos Rayo Vallecano.
Paco Jémez var under perioden 2012/2013/2014 bland de mer omtalade personerna i den spanska ligan om man bortser från figurerna som florerar i ligans topp två klubbar. När han klev på tränarjobbet hos Rayo Vallecano inför säsongen 2012/2013 var han ett någorlunda bekant namn för de som följde den spanska fotbollen under sent 90-tal och det tidiga 00-talet, han sattes in i ett Rayo som egentligen hade sin hemvist nere i Segundan och först efter några år lyckats klättra upp till högsta ligan.
Förväntningarna var låga, men Paco lyckades förvandla Rayo till ett högt satsande lag som alltid var redo att sätta livet på spel. Man levde och dog med sin fotboll, man stod högt upp, pressade och kämpade sig hela vägen genom säsongen 2012/2013. Detta var ett Rayo som enkelt kunde förlora med en 3+ målskillnad i en match, det var ett Rayo som lika gärna ställa upp mot storlagen och köra över dem. Det var frenetiskt, galet, spännande och 100% Paco Jémez fotboll.
Det som gemena cyniker kunde tycka var naiv fotboll, dömd att misslyckas, gjorde honom till ett kultnamn bland de som följde ligan. När det sedan började gunga på tränarbänken hos de större lagen var det alltid Pacos namn som slängdes fram, vare sig det var Valencia, Barcelona eller nått av de andra lagen som hade kunnat erbjuda en härlig miljö att testa lyckan hos. Paco Jémez var inte heller en idéernas man. Han tillhörde istället den eran av tränare som fick sig ett uppryck i samband med att Diego Simeone klev in och förändrande Atléti. den typen av tränare som älskade att sätta sig framför pressen och prata om “cojones” med fotbollen som sitt yttryck för machismo.
Med tiden skulle cynikerna få rätt, Jémez fotboll var för naiv i sin filosofi. Rekordplaceringen på åttonde plats 2012/2013, dvs hans första säsong, skulle inte matchas igen under hans sejour. Istället blev det två år med sämre resultat som resulterade med att Rayo blev nedflyttade under Pacos fjärde säsong med klubben. Han lämnade klubben samma vår 2016.
Efter sex matcher hos Granada hösten 2016 var det dags för även det kontraket att rivas, nästa destination blev Cruz Azul i Mexiko innan han återigen vände tillbaka till Spanien och Las Palmas med hyfsade meriter från över Atlanten. Därefter blev karriären lika formlös som tiden innan framgångarna. Han hamna hos Rayo igen efter att Michél fick sparken 2019, efter det blev det Ibiza och är i nuläget hos Tractor Sazi, som väldigt direkt översätts till “Traktor Tillverkning”, i Iran.
Paco Jémez var ett av den spanska fotbollens hetaste namn, hade han fått vända tillbaka klockan och gått tillbaka till 2012/2013 och de erbjudande som sägs ha funnits på bordet tror jag med all säkerhet att han hade tagit möjligheten. Istället blev det en hel radda med sämre prestationer som försatta honom i allt sämre utgångslägen. Samtidigt är jag än idag inte helt övertygad om hur hans fotbolls hade kunnat stå sig mot de utmaningarna, han kändes stundtals som en andra gradens inspirations-coach med vad som i slutändan är ett rätt ihåligt meddelande. Han var kanske enbart en man av sin tid, från en era som försvann lika snabbt som den slog fram.
