Spanienredaktionens julkalender – lucka #15
Spanienredaktionens julkalender fortsätter, idag ska vi prata om Ever Banega, argentinaren som lovades hela världen men i slutändan föll aningen kort.
Alla vägar bär oss inte hela vägen, alla som bör hamnar inte i toppen av fotbollsvärlden. Idag ska vi prata om ett sånt namn, Éver Banega ska få sin tid i rampljuset.
Mot slutet av 00-talet började ett av landets mest talangfulla lag separeras för att börja skeppas världen över, jag talar om det om Valencia som huserade David Villa, David Silva, Joaquin, Juan Mata och så många fler under en god period var den klara trean i en tabelltopp som med tiden skulle bli allt tätare.
Det var ett oerhört talangfullt Valencia som egentligen också lyckades hålla hårt i talangerna längre än ryktesvågorna fick en att tro.
Ur den skaran dök det upp ännu ett namn, ett namn som kanske borde ha blivit vidare känt, mer bekant för gemene man, ett namn som borde blivit större och finare. Éver Banega var spelare som borde gjort mer.
Banega var lite av ett enigma, vilket kanske även i slutändan gjorde att han inte riktigt fick den uppväxlingen som man kunde ha väntat sig. Han var inte ett fysiskt kraftpaket som kunde återerövra bollen djupt på mittfältet, han var inte tillräckligt kvick i kroppen för att spela högre upp i banan och ta sig in i straffområdet. Han hade ingenting av naturen som fångade ögats uppmärksamhet på ett fotbollsplan med 21 andra spelare där alla slåss om rampljuset.
Istället hade han det ögat för spelet som inte går att lära ut eller för den delen beskriva. Han förstod spelets rytm och kunde bättre än många av sina samtida kollegor få trumman att slå till hans dans.
Berättelsen skulle dock aldrig ta oss till de topparna som många nog på förhand kanske hade hoppats om. När det väl började kännas som om formen växlade upp under tiden med Valencia drog han på sig några riktigt jobbiga skador. När han sedan i samma veva råkade “köra” på sig själv med sin bil, vilket förövrigt är en helt otrolig mening, var känslan att slutet av berättelsen höll på att skrivas redan då.
Det som sedan följde var egentligen bara ett karriär med halvdan entusiasm där han först landade i Sevilla en runda för att sedan återvända till den andalusiska klubben 2017 efter ett år hos Inter. Andra sejouren hos Sevilla blev för den delen ett passande slut där Banega kändes som en mer bekväm mittfältsdirigent, men den potentialen som tidigt i karriären hade gjort honom speciell hos Valencia kändes samtidigt bortblåst.
Vem vet vart det hade kunnat leda om vi hade fått vrida tillbaka tiden för att skruva på några variabler. Idag kan jag bara konstatera att jag saknar den lilla argentinaren på mittfältet som ena helgen kunde se ut som världens bästa spelare för att helgen därpå plocka på ett snabbt rött kort.
