Spanienredaktionens julkalender – lucka #16
Spanienredaktionens julkalender fortsätter med vår årliga berättelser, anekdoter och krönikor från den spanska fotbollen. Till dagens lucka fortsätter vi lite på temat från lucka 12, nämligen tränare som trots lovande perioder i den spanska fotbollen kom av sig på karriären, vi ska prata om Quique Setién.
Quique Setién är inte lite av svårare karaktär att bedöma jämfört med motsvarigheten från lucka 12, Setién är egentligen ett ganska märkligt exempel i hur det som på förhand känns bestämt av ödet inte alltid behöver sluta väl.
Setién började sin tränargärning som så många andra tränare i bekanta färger. Hos det Racing Santander där stora delar av spelarkarriären ägde rum, genom lägre divisionerna och på sidoäventyr skulle han till slut hamna hos Lugo och lyckas under sina sex år där etablera laget i Segundan. Även om den prestationen i sig är ganska unik var det inte först efter han tog klivet upp till Primeran som hans rykte verkligen började växa.
Las Palmas som till säsongen 2015/2016 spelade sin första säsong i högsta divisionen på väldigt länge behövde under hösten någon för att rädda upp den svaga starten. Setién klev in, lyckades förvisso rädda laget men lyckades framförallt bygga ett lag som var roligt att titta på med ambitioner långt bort om Kanarieöarna.
Även om Setién inte riktigt var på kollisionskursen mot Barcelona riktigt än kan man nu i efterhand rätt tydligt notera de tendenserna som såg till att han landade jobbet hos Real Betis innan han till slut hamnade hos katalanerna.
Las Palmas, och senare Real Betis, under Setién gjorde sig populära som roliga lag att titta på, redo att ta över bollen och diktera spelet enligt sin egen filosofi. Det var en stark kontrast mot ligans övriga lag dag där man ofta som en nästan respektfull gest ger bort taktpinnen till lag högre upp i tabellen.
Redan där kan man kanske höra hur vägarna självklart skulle korsas med den katalanska storklubben. Det var ett perfekt äktenskap på pappret. Ernesto Valverde som chefade över Barcelona under tiden hade med långsamt tappat supportrarna till följd av den fotbollen som inte tycktes leva upp till klubbens filosofi och egentligen under hela året framtill att Valverde fick sparken under januari 2020 hade Setiéns namn börjat viskas.
När det sedan blev dags att testa nytt och stänga Valverde kapitlet kom draget som sedan länge slutat vara en hemlighet. Quique Setién klev på i en kombination som kändes filosofiskt perfekt. För första gången på flera år tycktes man återigen på en tränare som ville spela Barcelona-fotboll, att det var en stor risk kändes inte lika påtagligt med tanke på hur situationen såg ut.
Trots det långa förarbetet skulle Setiéns tid leda till intet innan vi ens hade möjligheten att blinka.
Eller ja, visst var det en pandemi däremellan som självklart måste ha försvårat allt samtidigt som det aldrig är enkelt att kliva in mitt under säsongen i ett Barcelona som var på långsam nedåtgående trend, det måste man ge Setién, men visst förväntade vi oss mer.
Det blev stundtals ett roligare Barcelona att titta på, frigjorda från Valverdes balans-tänk klev man framåt och drabbades lika mycket av naivitet bakåt. Barcelona slutade ligan på en andraplats när det väl blev dags att spelare klart under sommaren. Sen-sommarens chock med 2-8 mot Bayern Munchen räckte gott och väl för Barcelona, Setién fick gå från jobbet mindre än sju månader efter att han fick den. Som ni kanske känner var det sen först under den här hösten som han klev tillbaka in i fotbollen genom att ta över Villarreal efter att Unai Emery lämnade klubben.
Quique Setiéns är tränarkarriär är märklig ur många anseenden. Dels tog den fart långt senare än många spännande namn där han jobbade sig till sin status den hårda vägen via Segundan och lag som var jumbotippade. Det började tisslas och tasslas om Barcelona i ett väldigt tidigt skede i förhållande till där han var på sin resa. Det kändes givet, ideologiskt perfekt, men ändå föll det ihop. Kanske är det bara så att timingen blev fel, för stunden konstaterar vi bara att verkligheten aldrig levde upp till löftet.
