Spanienredaktionens julkalender – lucka #2
Spanienredaktionens julkalender 2022 tar er med på spanska fotbollsanekdoter, högt som lågt. Bakom årets andra lucka hittar vi ett av de värsta överfallen i spansk fotbollshistoria.
Amancio Amaro Varela, eller mer känd endast som Amancio, är en av de stora namnen i spansk fotbollshistoria. Men trots bland annat nio La Liga-guld, ett Europacupguld, ett EM-guld och två skytteligavinster i La Liga med Real Madrid nämns han betydligt mindre än andra gamla rävar från det spanska 1960–70-talet. Kanske är det för att 83-åringen allt jämnt är vid liv? Det brukar kunna vara så ibland.
För att hålla vanan trogen kommer inte heller denna lucka att behandla Amancios karriär i något större perspektiv. I stället fokuseras här på slutet och särskilt relationen med fruktade Granada och en viss mittback. Granada sägs ha haft en av de våldsammaste och grymmaste försvarslinjerna i fotbollshistorien under mitten av 1970-talet. Att stöta på paraguayanen Pedro Fernández och argentinaren Ramón Aguirre Suárez i en mörk gränd går väl att betrakta som rena rama mardrömmen med tanke på skräckbilderna som spreds från dem på blanka dagen – på fotbollsplanen.
Amancio var ingen duvunge, det var nog ingen som sparkade boll för ett halvt sekel sedan. Men han, likt många andra spelare i den spanska högsta divisionen, fullkomligen avskydde matcherna mot Granada. Särskilt på Estadio Los Cármenes. I Amancios fall gick det till och med så långt att han, enligt uppgifter, ska ha vägrat att resa till Granada och spela fotboll 1972 och 1973 på grund av motspelarnas fasoner. Som en annan krönikör uttryckt det: ”De tog inga fångar”. En annan har påstått att mittbackarna Fernández och Suárez ”påtvingade rädslans diktatur” med sin stenhårda stil. Inga fingrar emellan här alltså.
Amancio år 2016 när Johan Cruyff hyllades i Barcelona
En av anledningarna till att Amancio vägrade att möta Granada var att han hade en svuren fiende i Andalusien. Pedro Fernández, paraguayanen, var ute efter honom. I en match på Bernabéu, året innan Granada-bojkotten, ska Amancio ha skadat Fernández genom att ha avlossat bössan med ett skott som sänkte mittbacken. Detta ska Fernández inte ha tagit lätt på. Han lovade att han skulle ta sin revansch och Amancio var hans byte. Inte undra på att Real Madrid-spelaren gärna undvek mötena med Granada.
1974 var det dock dags, efter ett par års bojkott. Amancio ställdes på banan mot Granada och mot Pedro Fernández. Precis som väntat åkt Amancio rejält i backen i vad som kan vara den mest brutala fotbollstacklingen i öppet spel som någonsin skådats, i alla fall i La Liga (se videoklipp nedan). Läkarna som sprang in på planen ska ha liknat skadan och det hål som skapades av dobbarna som ett ”tjurhorn i låret”. Amancio behövde 150 stygn och operation efter överfallet. Trots det återvände han till planen en tid senare men kunde aldrig prestera på samma nivå igen och lade skorna på hyllan blott två år efter attacken. Än idag har inte Amancio förlåtit den numer avlidne Pedro Fernández.
Som en liten avstickare ska det tilläggas att Amancio så sent som i år valdes som hederspresident för Real Madrid. Alltid något, kan jag tänka.
(FC Barcelona ska vid flertalet tillfällen ha påpekat Granadas oschysta medel och bad dem ta det lugnt när lagen möttes. Särskilt önskade Barcelona att man tog hänsyn till Johan Cruyff. Det gjorde de inte.)
