Spanienredaktionens julkalender – lucka #20
Spanienredaktionens julkalender fortsätter, startskottet för sista veckan äras av ingen mindre än Samuel Eto'o var övergång till Inter sommaren 2009 startade ett händelseförlopp som skulle då ekande konsekvenser flera år framöver
Sommaren 2009 var lite av ett flashpoint för den spanska fotbollen, det var en period där flertalet beslut startade igång en kedja av händelser vars krusningar länge ska märkas av.
Händelsekedjan började hos Pep Guardiola och Joan Laporta som precis hade vunnit trippeln med ett Barca som på bara ett år hade gått från avgrundsdjup misär till total eufori. Trots framgångarna kände man av flåset i nacken från ärkerivalerna Real Madrid som nu klart och tydligt var tvåa i landet, Barca skulle ta nästa steg och befästa positionen.
Egentligen var det inget fel med det Pep och Laporta gav sig på, även ett vinnande lag måste kunna fortsätta utvecklas. Frågan är om man nu idag kanske inte prioriterade fel, om inte det var fel pjäser som i slutändan flyttades.
Samuel Eto’o hade nämligen lämnat föregående säsong med 36 mål och varit den perfekta strikern i den trio som förutom honom bestod av Thierry Henry och Lionel Messi. På plan var han det perfekta komplementet till herrarna som han hade på vardera sida, giftig i straffområdet, säker när det väl gällde och kanske viktigaste inte den typen som behövde bollen i någon större utsträckning för att lämna avtryck på matcher.
Men den trion skulle komma att brytas upp, orsaken är än idag aningen oklar. Var det Pep som ville mixtra med ett vinnande koncept som således tog det för långt (något han definitivt skulle komma att göra senare i karriären)? Var det Joan Laporta som ville matcha spektaklet från huvudstaden där Ronaldo & Co precis hade anslutit? Eller var det bara så att Eto’o själv eventuellt ville bort från en situation där han uppenbarligen aldrig skulle få den uppskattningen han förtjänade.
Alldeles oavsett skulle Eto’o och ungefär en halv miljard kronor bytas ut mot Zlatan Ibrahimovic som trots sina egna meriter inte riktigt passade in i ett Barcelona som var fanatiska när det kom till vilka typer av kulturbärare man tillät inom sina väggar.
Eto’o kom att göra succé hos Inter som även förvaltade pengarna från försäljningen av Ibra otroligt väl, Mourinho fick sig ett vinnande lag som säsongen därpå (09/10) plockade hem Champions League-bucklan. Inters framgångar innebar i sin tur att Jose Mourinho kände sig klar med projektet för att därmed kunna tacka för sig och kliva ombord som tränare hos Real Madrid.
Sommaren 2009; händelseförloppet som började med Samuel Eto’o är för mig den spanska fotbollens stora “tänk om” händelse. Om inte Eto’o hade gjort den flytten har jag väldigt svårt att tänka mig att Mourinho lyckades överhuvudtaget plocka bucklan med Inter för att sedan lämna, om inte Mourinho hade lämnat där och då tror jag faktiskt att Manuel Pellegrini som hade byggt ett starkt lag hade kunnat övertyga publiken som sin rätt att vara där.
Inte bara hade vi gått miste om hela den eran med Mourinho som infekterade rivaliteten till nya nivåer, den stora frågan i min värld är om inte inte Barcelona hade kunnat gå och försvara den där Champions League-titeln med Eto’o kvar där framme bredvid Henry och Messi.
Tänk om…
