Lagbanner
Spanienredaktionens julkalender lucka #23

Spanienredaktionens julkalender lucka #23

Årets julkalender innehåller rivalmöten och derbyn från den spanska ligan. Dagen före dopparedagen är det dags att plocka fram den kanske största matchen i världen – el Clásico. Matchen mellan FC Barcelona och Real Madrid CF är inte bara en match mellan två ärkerivaler, utan även en match mellan två motpoler. Den ena skulle inte kunna existera utan den andra.

Historik runt detta möte
Real Madrid och Barcelona möttes för första gången 1902 när Real Madrid anordnade en turnering i den spanska kungen Alfonso XIII ära. Barcelona besegrade Real Madrid med 3-1 och mötte den baskiska klubben Vizcaya i final. Turneringen, vars syfte var att hylla den spanska kungen, blev ironiskt nog till en final mellan katalaner och basker och redan här lades grunden till de politiska skillnaderna mellan det spanska Real Madrid och det katalanska Barcelona.
 
Efter det spanska inbördeskriget på 1930-talet tog general Francisco Franco makten i Spanien och det blev startskottet för ett stort förtryck mot bland annat katalaner. Det katalanska språket förbjöds och likaså rätten att döpa sina barn till katalanska namn. Vid den här tiden sågs Barcelona som en stor symbol för Katalonien och den enda fristaden katalaner hade var Barcelonas arena Les Corts.
 
Det sägs att Franco inte hade något intresse för fotboll, men likväl gjorde han Real Madrid till sitt lag för att kunna utöva sin makt. 1943 möttes Barcelona och Real Madrid i semifinal i Copa del Rey, eller Copa del Generalísmo som Franco låtit döpa om den till som en hyllning till honom själv. Den första matchen spelades i Barcelona och hemmalaget vann med 3-0. I returen i Madrid sägs det att en av Francos närmaste män besökte Barcelonas omklädningsrum i halvtid och sa något i stil med ”ni spelar bara för att den generösa regimen har förlåtit er för er brist på patriotism”. Real Madrid vann matchen med 11-1.


Heta känslor när ärkerivalerna möts.
 
På 1950-talet ökade rivaliteten mellan klubbarna när de båda två slogs om Alfredo di Stéfanos signatur. Hela transfern var väldigt märklig då det var oklart huruvida argentinaren tillhörde den colombianska klubben Millonarios eller den argentinska klubben River Plate. Barcelona kom överens med River Plate och ansåg att de hade värvat Di Stéfano medan Real Madrid, men hjälp från Franco, nådde en överenskommelse med Millonarios och därmed också hävdade att de hade värvat den argentinska stjärnan. Fifa lade sig i övergången och godkände Barcelonas köp, vilket gjorde Di Stéfano till en Barcelonaspelare. Real Madrid kunde inte göra så mycket åt Fifa, men Franco såg till att en spansk lag som inte tillät klubbar att köpa utländska spelare togs i bruk i Spanien. Det hela slutade med att Di Stéfano skulle spela för båda klubbarna och alternera mellan dem på årlig basis. Barcelonas dåvarande president Marti Carretó drog sig dock ur affären, vilket resulterade i att Di Stéfano gick till Real Madrid. Första gången Di Stéfano spelade mot Barcelona iklädd den vita dressen gjorde han två mål.
 
En annan spelare som injicerade ännu mer hat mellan Real Madrid och Barcelona var Luis Figo. Trots att portugisen inte hade spelat i Barcelona särskilt länge var han oerhört älskad av fansen och sågs som en symbol för el barcelonismo. I juli 2000 stod det klart att Real Madrid hade köpt Figo från Barcelona för rekordsumman 56 miljoner dollar. Hatet som riktades från Barcelonahåll mot Figo och Real Madrid var inte nådigt och två år efter övergången möttes Figo av ett grishuvud som slängdes in på Camp Nous gräsmatta när Real Madrid var på besök. För Real Madrid blev Figo en vital del i Gálacticoeran och hjälpte laget till en Champions Leaguetitel och två ligatitlar.
 
Rivaliteten späddes på ännu mer 2010, efter José Mourinhos inträde i den spanska fotbollen som tränare för Real Madrid. Varje gång lagen möttes var det tufft spel, det var fult spel, det var filmingar, det var röda kort. Det gnälldes på domaren i veckor före matchen, under matchen och veckor efter matchen. Våren 2011 möttes lagen fyra gånger på 18 dagar och rivaliteten övergick i något som kunde liknas vid rent och skärt hat. Numera tycks relationen mellan klubbarna ha återgått till rivalitet med en skvätt hat och en liten portion respekt.
 
Fansen
Barcelona och Real Madrid definieras lika mycket av vad de är som av vad de inte är. Är man ett Barcelonafan är man automatiskt anti-Real Madrid och tvärtom. För fansen finns det alltid en strävan om att vara störst, bäst och vackrast. Lika mycket som fansen älskar den egna klubben hatar dem den andra klubben.
 
Real Madridfansen ser Barcelonafansen som representanter för Katalonien och därmed anti-Spanien och vice versa. Vad fansen än tycker om varandra och klubbarna går det inte att förneka att Real Madrid är en del av Barcelona och tvärtom. Barcelonafansen sjunger gärna nidvisor och Real Madrid och påtalar gärna och ofta att Katalonien inte är Spanien, som en känga till huvudstaden och det spanska etablissemanget. På Santiago Bernabéu hörs ofta Madridfansen sjunga ”Barça, Barça, mierda” som en variant av Barcelonas hymn.


Barcelonafansen välkomnar Real Madrid till Camp Nou i april 2012.
 
För både culés och madridistas handlar det inte bara om att vara bäst i Spanien, utan bäst i världen. Barcelona och Real Madrid är två av världens största och mest framgångsrika klubbar och viljan att vara bäst är stor. För fansen är Barcelona och Real Madrid varandras motpoler. Den ena står för tiki-taka medan den andra är världens bästa kontringslag. Den ena värdesätter canteranos medan den andra köper gálacticos. Ett skifte ligger dock i luften och trots att de två klubbarna och deras fans politiskt, kulturellt och socialt sett är som natt och dag är klubbarna trots allt ganska lika varandra.
 
Match vi minns
När Real Madrid besökte Camp Nou den 10 mars 2007 hade Barcelona precis tappat serieledningen och båda lagen hade dagarna innan matchen fått respass i Champions League. Real Madrid tog ledningen via Van Nistelrooy redan efter fem minuter efter en bjudning från Barcelonaförsvaret. Fem minuter senare kunde Barcelona kvittera via Messi som fått stå alldeles ensam i Real Madrids straffområde. Kort därpå fällde Oleguer Guti i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten. Van Nistelrooy gjorde inga misstag från elvameterspunkten utan gav återigen Real Madrid ledningen. Lyckan blev kortvarig för huvudstadslaget då Messi vid halvtimmesstrecket kvitterade på nytt. Innan halvtid hann Oleguer få syna det gula kortet två gånger och förvisades till omklädningsrummet.
 
Andra halvlek var en enda kavalkad av chanser för Real Madrid, men ett decimerat Barcelona höll ut. Åtminstone tills att Guti slog en fin frispark som prickade pannan på Sergio Ramos och 3-2 till Madrid var ett faktum. Sista kvarten jagade Barcelona ett mål och med bara ett par minuter kvar av matchen frälste en 19-årig Lionel Messi närmare 100 000 fans på Camp Nou när han för tredje gången i matchen satte kvitteringsmålet och resultatet skrevs till 3-3.
 
Se målen och höjdpunkter från matchen här.



Feliz Navidad!
 

Spanienredaktionen2014-12-23 10:00:00

Fler artiklar om Spanien