Spanienredaktionens julkalender – lucka #23
Spanienredaktionens julkalender 2021 tar er med på anekdoter från den spanska fotbollen, högt som lågt. I dagens lucka hittar vi en av spansk fotbolls främste genom tiderna, en av mina egna personliga favoriter och en La Liga samt La Roja hjälte som är älskad av många.
¡Illa, illa, illa, Villa maravilla! Order ekar över Mestalla, David Villa har gjort ännu ett av sina hundratals mål i Valencia-tröjan och firandet och glädjen efter varje mål är i stort detsamma – närmast galen glädje och eufori och ut och dunka i hörnflaggan. Älskar spelare som firar varje mål på det här rejäla sättet och inte försöker hålla igen känslorna. David Villa hade så många egenskaper som gjorde det väldigt enkelt att älska honom – alla hans mål och den ypperliga målfarlighet han besatt i all ära, men främst för att han alltid upplevdes spela med hjärtat och för klubbmärket, alltid med 100% passion och inlevelse, alltid för lagets bästa.
David Villa Sanchez som är hans fullständiga namn föddes i Langreo uppe i Tuilla och växte upp i vackra Asturien i norra Spanien. Hans pappa var gruvarbetare med en enorm kärlek och passion för fotboll så det fanns nästan alltid, från väldigt tidiga år, en fotboll vid Davids närhet. Det är svårt att hitta minnen av David Villa som barn hos familj och släkt som inte innefattar en fotboll.
Innan fotbollen hann ta fart på allvar drabbades en 4-årig David av en allvarlig skada när han var med om en bilolycka och fick en förödande fraktur på lårbenet – vilket för en fotbollsspelare såklart är en minst sagt kämpig skada att åka på. Men hans pappa vägrade ge upp sin sons fotbollsdrömmar. Man arbetade tillsammans på enträget med rehab och såg till att få bästa möjliga hjälp – när David var tillräckligt bra i benet för att kunna röra sig någorlunda så gjorde hans pappa något som David sen skulle få nytta av i hela karriären – man började träna stenhårt med vänsterfoten för att inte belasta det skadade högerbenet lika mycket. Något som så småningom gjorde David Villa till en väldigt komplett tvåfotsspelare. Dag efter dag, timme efter timme – tillsammans med sin pappa på fotbollsplan, så såg uppväxten upp och allt eftersom växte passionen och kärleken till sport alltmer.
David Villa fick tidigt smeknamnet ”El Guaje” – fritt översatt till barnet/grabben – då han spelade med betydligt äldre pojkar från tidiga år – hans första riktiga lag blev UP Langreo där han vart kvar upp till 17 års ålder, men var faktiskt nära att lägga av med fotbollen redan vid 14 års ålder efter att ha hamnat i flera större bråk med sin dåvarande tränare och upplevt en säsong mestadels från bänken. Men han fick sin revansch och utvecklingen började gå allt snabbare – vid 16 års ålder så nobbade Real Oviedo den lovande anfallare då man ej ansåg att han hade tillräcklig potential – vilket istället blev Sporting de Gijons stora lycka året efter när de signade honom. Villa fick inledai med att spela i ”División de Honor juvenil” innan han blev befordrad upp för att spela i Sportings B-lag – då är vi framme vid säsongen 1999/00. Efter att ha formats i Mareo fotbollsskola debuterade han 01/02 i A-laget där han gjorde nästan 40 mål på två säsonger i Spaniens andradivision. Från och med nu skulle hans karriär komma att gå spikrakt uppåt, följande sin idol Enrique Castros fotspår.
Succen i Sporting gjorde att La Liga-klubbarna började få upp ögonen och Real Zaragoza blev nästa anhalt för David Villa inför 2003/04 för 3 mEUR. Redan i sin debutsäsong stod Villa för hela 17 mål och alltfler började förstå att det bodde en oslipad diamant i den här lilla energiska kroppen och David Villa fick även uppleva sin första stora titel när Zaragoza lite otippat spöade Real Madrid i Copa del Rey-finalen.
Säsongen efter var landslagsuttagningen både given och ett faktum – och ramsan som börjat på La Romareda ”illa, illa, illa, Villa Maravilla” spred sig. Samma sommar tvingades i stort sett ett ekonomiskt krisande Real Zaragoza att sälja sin juvel – Valencia blev nästan steg för David Villa för 12 mEUR och snart skulle han börja presentera sig på den allra största scenen på riktigt.
Succen i Valencias vitsvarta dräkt kom omgående – med 25 mål första året, 15 andra året, 15 tredje året och 28 mål fjärde året. Det vill säga ett snitt på nästan 19 mål per säsong.- något som varken legendarer hos Valencia som Kempes, Waldo eller Mundo kan mäta sig med, och inte eller någon efter David Villa som snabbt blev en stor publikfavorit och högt älskad spelare. Trots en ganska så stormig tid i Valencia dessa åren där man kom ifrån sin guldår med ligatitlar och CL-finaler – så förväntningarna var väldigt höga – så var Villa en av få spelare som levererade på högsta nivå.
2005 gjorde David Villa som sagt även debut i landslaget – VM 2006 blev det första stora mästerskapet under Lusi Aragones och två mål i VM-premiären för Villa. Dessvärre blev VM ingen rolig historia för Spanien som åkte ur redan i åttondelsfinal mot Frankrike men Villas första VM slutade med tre VM-mål. EM 2008 blev det annorlunda och mycket tack vare David Villa så inledde La Roja en framgångsera. Laget stormade fram till EM-guldet och Villa vann skytteligan med sina 4 mål – trots han tvingades utgå skadad tidigt i semifinalen och missade finalen helt. VM 2010 i Sydafrika fortsatte Spanien sitt segertåg och David Villa sitt målgörande – La Roja tog VM-guld och Villa vann skytteligan med sina 5 mål och låg bakom 75% av Spaniens mål under VM med antingen mål eller assist.
Den 25 mars 2011 så bröt David Villa även Rauls rekord med flest landslagsmål – 44 stycken och Villa var långtifrån klar där. Sen kom en mörk period för Villa – med ett brutet ben under 2011 så missade han inte bara stora delar av säsongen utan även EM 2012 – ett EM som Spanien gick och vann även utan Villa på planen. Och efter EM fortsatte Villas målgörande för La Roja – hösten 2015 kom beskedet att Villa slutar i landslaget, då med ofattbara 59 mål på sitt landslagskonto. Sen kom förivsso en comeback hösten 2017 med spansk anfallskris.
Tillbaka till Valencia då – efter säsongen 2009 var Villa nominerad till såväl Ballon dÓr och FIFA Player of the year efter att ha stått för 43 mål på 54 matcher vilket var mer än någon annan då och ryktena om att han skulle lämna ett Valencia i alltmer ekonomisk knipa blev allt hetare. Men han stannade ytterligare en säsong i Valencia innan den, som det kändes, oundvikliga skilsmässan blev ett faktum sommaren 2010 och Villa lämnade för FC Barcelona (40 mEUR) där han som sin vana trogen inledde extremt bra och var med och vann såväl ligan som Champions League sitt först år i klubben. Villa fick välförtjänt nog vinna stora klubbtitlar efter att flera år ha varit en av världens bästa spelare men i klubbar som inte var i världstoppen. I Barcelona skulle villa vinna ligan även säsongen 2012/13 och klubblags-VM innan han sommaren 2013 såldes till Atletico Madrid för smått sanslösa 5 mEUR – en transfer den katalanska klubben säkerligen ångrar än idag.
I Atletico blev Villa den där referenspunkten och målskytten som Diego Simeones lagbygge precis behövde och ett komplett anfallspar med Diego Costa såg till att Atletico Madrid vann ligan 2013/14 för första gången en ligatitel sen 1996 och samtidigt ta sig till CL-final - med Villa i laget.
Detta blev dock sista året i Spanien och enda året i Atleti – efter säsongen tog äventyret vidare till USA och New York City – inann det blev en tur till Melbourne City – för att så småningom hamna i Japan och Vissel Kobe – där han 2019 gjorde sin sista match.
En fantastisk karriär att summera, många mål att räkna samman. I Zaragoza blev det 33 mål på 77 matcher, i Valencia 129 mål på 225 matcher, i Barcelona 33 mål på 77 match och Atletico 13 mål på 36 matcher. I MLS och NY City hann Villa med 80 mål på 124 matcher – och som sagt 59 landslagsmål på 98 lamdskamper för Spanien.
