Spanienredaktionens julkalender – lucka #24
Spanienredaktionens julkalender går mot sitt slut för året som varit 2021. Tack till alla som hängt med och läst våra berättelser, anekdoter och krönikor. För årets avslutning tänkte vi blicka framåt mot VM 2022 som spelas om lite mindre än ett år och den spanska optimismen som återigen blickar fram över horisonten.
Sommaren 2021 skulle bli en rätt märklig historia för det spanska landslaget. Ljummen optimism på förhand förvandlades till stark pessimism efter premiärmatchen mot Sverige, för att sedan någonstans ändå sluta med en överprestation som fick hela landet att blicka mot världsmästerskapet nästa år.
Det var alltid lätt att fastna i den nostalgin över det gånga som var La Roja anno 2008-2012. Fyra år med totaldominans, en generation som aldrig gick att ersätta.
Spelarkullen som kom därefter var förvisso alltid dömd att misslyckas. Det kunde heta att Morata aldrig tog det klivet, att Thiago va skadebenägen eller för den delen att De Gea inte hade samma karaktär som sina föregångare. De va bra spelare på sitt sätt, men laget hade inte längre samma aura av världserövrare.
Nu sitter vi här åter igen, strax mindre än ett år kvar till att världsmästerskapet går av stapeln under ett sent november samtidigt som mörkret har lagt sig över Sverige, men den här gången känns det annorlunda. För första gången på ett decennium så känns detta Spanien återigen spännande.
Då gick det att mäta generationerna direkt mot varandra och det behövdes inget vidare utvecklat fotbollsöga för att se att samma höjder var omöjliga. Anledningen till att optimismen återigen står vid dörren är att nästkommande generation har börjat ta plats, att tränaren vid sidlinjen driver samma form av pragmatism som tidigare succétränare.
Spelare som Gavi och Pedri må föra Barcelona-arvet vidare och visst känns båda hur spännande som helst, men resten av truppen har en annan form av karaktär. Det är unga herrar som hittat framgångar på alla möjliga olika fronter.
När mästarlagen formades under sena 00-talet var det fortfarande under tunga spanska influenser med spelare som fostrats hos Barcelona, Real Madrid, Sevilla, Bilbao osv. Dagens Spanien har breddat sina influenser för att istället hämta allt vad kontinentala Europa har att erbjuda. Det är Rodri som stångats med Premier Leagues toppskikt, Dani Olmo som nästan känns mer tysk än spansk.
Det är en ny generation av spelare som inte är bakbundna av de traditionerna som gav upphov till omöjliga jämförelser. En generation av spelare som är fria att flyga.
God Jul, låt oss hoppa på ett 2022 med anledning att fira.
