Spanienredaktionens julkalender lucka #4
Årets julkalender innehåller rivalmöten och derbyn från den spanska ligan. När vi vänder på lucka fyra finner vi ett rivalmöte utan geografiska eller politiska skillnader. Det gäller mötet mellan Deportivo La Coruña och Valencia som grundar sig rent sportsligt. En missad ligatitel, ett mynt och en nedflyttning står i fokus denna gång.
Historik runt detta möte
För många kanske matcherna mellan Deportivo La Coruña och Valencia inte ser ut att vara mycket för världen, på förhand, men bakom ridåerna väntar en underliggande och genuin rivalitet. Rivaliteten mellan lagen är inte särskilt lång, den sträcker sig tillbaka till 1994, men den är äkta och konkret. Under 90- och 00-talet var Valencia och Deportivo de två lag som slogs om att bli Spaniens tredje största lag och det speglade av sig på planen och läktarna.
Den 14:e maj 1994 hade Deportivo chans att skriva historia. Man var en seger ifrån att vinna ligan och det enda som återstod var att besegra ett Valencia som inte hade någonting att spela för. Det såg länge ut som att det inte skulle gå vägen. Barcelona ledde sin match mot Sevilla med 2-5 och Johan Cruyffs mannar såg ut att vinna ligan för fjärde året i rad – tills Deportivo fick straff i sista minuten. En straff som Miroslav Djukic, numer manager i Córdoba, fick ta hand om. Djukic brände straffen till målvakten José Luis González glädje som firade missen som om han hade vunnit ligan åt Valencia. Vidare framgick det att Barcelona hade betalat omkring tolv tusen euro till vardera spelare i Valencia om de skulle hjälpa dem till ligatiteln. En ny rivalitet hade börjat.
Säsongen därpå när lagen åter möttes på Riazor kastade Deportivofansen in fejkade pengacheckar på planen i ren protest mot Valencia. Samma säsong, alltså 1994/95, när Deportivo besökte Mestalla så hölls det, väldigt underligt, en tystminut inför matchen för att hedra det kalla bemötandet Valencia fått i Galicien. Tre månader senare möttes lagen i Copa del Rey-finalen, en final som pågick i tre dagar på grund utav dåliga väderförhållanden. Deportivo gick segrande ur den finalen och vann därmed sin första officiella titel. Både Valencia och Depor hade vid det här laget seglat upp som väldigt troliga och potentiella ligasegrare istället för de sedvanliga Barcelona och Real Madrid.
Mängder av incidenter förekom i början av 00-talet. Under loppet av fem säsonger vann Deportivo och Valencia, tillsammans, tre ligatitlar, två Copa del Rey och tre spanska supercuper, samtidigt som båda lagen skördade framgångar ute i Europa. En väldigt klassiskt incident går att plocka från hösten 2002 när Valencias målvakt Santiago Cañizares träffades av en aluminiumboll på Riazor. Cañizares gick i backen och simulerade en allvarligskada, till hemmasupportrarnas ilska och spanjoren var tvungen att eskorteras ut från arenan av polis. Galicisk media fördömde i efterhand Cañizares, snarare än sina egna supportrar.
Rivaliteten fortsatte när klubbarna möttes i Copa del Rey år 2006 där Valenciasupportrarna ansåg att Deportivo fick mängder utav domarhjälp i det första mötet på Riazor. Så när lagen ställdes mot varandra på Mestalla visade en supporter sitt missnöje, när Carlos Marchena blev utvisad, och kastade ett mynt på den assisterande domaren, vilket ledde till att matchen avbröts. Men det är idag längesedan båda lagen slogs om titlar och berömmelse. Den 21:a maj 2011 förändrades väldigt mycket, något vi kommer in på här nedan.
Fansen
Genom åren har det här blivit en väldigt viktig match för supportrarna, främst dock för Deportivosupportrarna. I och med att det inte finns några större politiska skillnader att peka på, eller rent regionala aspekter att finna, så har supporterskarorna aldrig i någon större utsträckning fört krigsföring mot varandra. Det har snarare handlat om att allt hat och all rivalitet lagts kring matcherna, mot spelare, ledare och domare. Det här är i grund och botten en fotbollsrelaterad rivalitet som grundar sig på sportsliga grunder, tillskillnad från många andra möten vi kommer att ta upp i julkalendern i år.
Matcherna betyder även en del för Valenciasupportrarna, så klart. Valencia anser att Deportivo har tagit på sig en slags martyrstämpel där Depor, menar Valencia, skyllt allt negativt som hänt genom historien på laget från östkusten. Det är ett känsligt möte som alltid brukar vara roligt att kolla på i och med att det är just fotbollen som står i centrum när dessa lag drabbas samman.
Match vi minns
Det finns mängder utav matcher att välja och vraka emellan. Många anser kanske att straffmissen av Djukic 1994 ska vara matchen som lyfts fram lite extra, men istället har vi valt mötet den 21:a maj 2011. Dagen då Deportivo blev nedflyttade för första gången på 20 år. Efter allt som hade hänt mellan Deportivo och Valencia, alla ligatitlar, alla hatmöten, alla irriterande petningar mot Real Madrid och Barcelona, så var Deportivo en endaste match ifrån att ramla ur Segundan efter en mycket lång och fin era i Spaniens finrum. På andra sidan stod, så klart, Valencia. Utan någonting att spela om.
Förutsättningarna var sådana att Deportivo endaste behövde en poäng. Ett oavgjort resultat hade räddat kvar galicierna i La Liga, men Valencia ville annat. Aritz Aduriz gav gästerna ledningen tidigt i matchen. Deportivo tryckte på för fulla muggar, men kunde inte få in en kvittering mot en storspelande César Sánchez i Valencia-målet. Spiken i kistan kom när Roberto Soldado tryckte in 0-2 och chockade hela Riazor som tystnade. Deportivo hade ramlat ur Primera División och under en kort sekund såg det ut som att rivaliteten var över. Valencia-spelarna gick runt och i princip bad om ursäkt till Deportivo-spelarna som med Juan Carlos Valerón i spetsen stod och grät på planen.
Det var ännu en i raden utav tunga kvällar för Deportivo mot Valencia. Men det var även dagen då en era dog ut och det är enkelt att se vilken väg klubbarna har tagit sedan den där vårdagen 1994. Rivaliteten finns fortfarande mellan Deportivo och Valencia, men matchen för lite mer än tre år förändrade spelplanen enormt.
Höjdpunkter från matchen