Spanienredaktionens julkalender – lucka #7
Spanienredaktionens julkalender 2022 tar er med på spanska fotbollsanekdoter, högt som lågt. Bakom årets sjunde lucka hittar vi ett spanskt mästerskaps-facit som inte direkt imponerar.
Spanien har länge för att inte säga för alltid varit förknippat med en tveklöst talangfulla spelare, högklassig liga och ett stort engagemang runt fotbollen i landet. År efter år krigar de spanska lagen på den absoluta toppen av europeisk fotboll och det kommer fram nya talangfulla som på löpande band från talangfabrikerna utspridda på den iberiska halvön. Kikar man på u-landslag är det också få som är mer framgångsrika än Spanien här inom Europa. Men trots detta så har A-landslaget haft förtvivlat svårt att få ihop all den här talangfullheten och potentialen – till en färdig slutprodukt.
Igår eftermiddag var det dags för ett nytt misslyckande för La Roja nu ledda av Luis Enrique – som tidigare som spelare själv varit med om flertalet fiaskon i den röda tröjan. Spanien hamnade på den ”enklare” halvan av VMs slutspel och ett Marocko som aldrig spelat kvartsfinal i VM stod på andra sidan. Ett hett derby och ett Marocko som flugit fint i VM i all ära – men spelare för spelare så skulle det här inte gå på annat sätt än med en spansk seger. Ändå runt 18.45 tisdagen den 6:e december så var det Bono som var den stora hjälten efter vi fått se sällan skådad kollektiv kollaps i straffsparksläggningen av Spanien med tre raka missar. Och detta VM som inleddes med 7-0 seger och sånger om guld och gröna skogar – avslutades med att vi behöver skriva in ett nytt bekant kapitel i den spanska landslagshistoriken om misslyckande när det gäller som mest.
Så VM 2022 som skulle bli lite av revanschens mästerskap för Spanien slutar alltså med seger mot Costa Rica, kryss mot ett svagt Tyskland, förlust mot Japan och sen förlust på straffar mot Marocko. Det blir inte mycket bättre om man ser till senaste EM 2021 med kryss mot Polen, Sverige, Kroatien, Italien och Schweiz och enbart seger mot Slovakien. Liknande facit om vi blickar fyra år bakåt i tiden till VM 2018 i Ryssland – facit här var kryss mot Marocko och Portugal, seger mot Iran och förlust på straffar mot Ryssland. EM 2016 åkte man ut i åttondelsfinal. VM 2014 tog man sig inte ens vidare från gruppspelet. Faktum är att epoken med EM-guldet 2008, VM-guldet 2010 och nytt EM-guld 2012 är ett undantag som bekräftar regeln om vi blickar mer tillbaks i någorlunda närtid.
Jag tycker det är fascinerande hur vissa länder kan underprestera så efter tid med så pass starka material, medans andra länder med betydligt sämre underlag över tid kan överprestera på landslagsnivå. Det kan inte vara en slump. Här har Spanien en väldigt viktig läxa att göra och analys att djupdyka i – för det positiva med årets VM var att truppen var rekordung och det borde således finnas bra underlag för ett spanskt landslag i såväl EM 2024 som VM 2026 – men det fundamentala bakom varför man nästan aldrig får till det i mästerskapen måste man fila på till dess.
Det är tungt och sorgligt idag – såväl med det faktum att VM är över för Spanien när det precis började se roligt ut och med ett spännande slutspelsträd där jag tror och tycker Spanien borde haft en bra chans att gå långt. Men det är minst lika tungt att inse att vi nog behöver skruva förhoppningarna och ändra bilden av det spanska landslaget – inför varje stort mästerskap så tror man och drömmer, man ser att truppen finns där, förutsättningarna finns där. Men inte sedan 2012 har man levt upp till detta. Det är mer än 10 år sedan. Nu är det upp till bevis på planen och tillsammans i den röda tröjan – gamla meriter eller klubblagsframgångar betyder föga.
