“Spansk fotboll står vid ett vägskäl“
Daniel Jakobsson om sitt intresse och kärlek för spansk fotboll.
Daniel Jakobsson tar oss med på en resa från FIFA 98, grishuvudet mot Luis Figo, favoritlaget Deportivo La Coruna och intresset som växte i samband med arbetet som Deportivo- och La Liga-skribent på SvenskaFans.
Vilket är ditt första minne från den spanska fotbollen?
Mycket svår fråga och jag kan inte minnas första gången jag stötte på den spanska fotbollen men om jag ska gissa så säger jag via något FIFA-spel. Låt säga, FIFA 1998? Jag tillhör ju en generation som växte upp med Galactico- och crack-erorna och hade ynnesten, som neutral, att se det där ökända grishuvudet kastas in mot Luis Figo. Där och då följde jag nog inte den spanska fotbollen som jag gör idag men där och då förstod jag i alla fall att fotboll handlar om mer än bara GIF Sundsvall och England. Säsongen 2001/02 brukar jag se som mitt startskott för ett slaviskt fotbollstittande. Inte nog med att världens bästa managerspel släpptes det året utan jag började också successivt förankra mig i de komplexa nätverk som fotbollen utgör.
Var det något specifikt som fick ditt hjärta att brinna lite extra för spansk fotboll?
Det finns vissa saker man väljer, vissa väljs åt en och vissa saker bara växer på en. För mig var det nog en kombination av alla tre. Eftersom alla jag känner som gillar spansk fotboll antingen håller på Real Madrid eller FC Barcelona gjorde jag ett aktivt val: jag ska hålla på Deportivo de la Coruña. De hade ett bra lag vid den tiden och det kändes lite häftigt att heja på ett annat lag än de stora elefanterna. Jag vill minnas att det stod mellan Deportivo och Valencia.
Det som valdes åt mig var möjligheterna att se matcherna. På den tiden kunde jag, på TV, inte se Premier League eftersom Canal+ hade ett abonnemangskrav som inte vi kunde upprätthålla hemma. Om jag minns rätt visades dock La Liga på Tv4Sport och Tv4Extra eller vad kanalen nu hette. Då kunde man åtminstone se någon enstaka match per helg. Det som vuxit på mig är nog min uppskattning av ligan i sin helhet och det kom nog egentligen när jag började skriva här på SvenskaFans 2009. Då började jag som Deportivo-skribent men blev snart en La Liga-skribent.
Allt detta, i kombination med de fantastiska spelarna och lagen, gjorde nog att mitt hjärta började brinna lite extra för spansk fotboll. Även att vara en ständig underdog tror jag varit en viktig sak. Trots att så många spanska lag vunnit Europacuperna genom åren är jargongen fortsatt att ”La Liga är tråkig” eller ”Det finns bara två lag i Spanien”.
Finns det någon spelare som ligger dig nära hjärtat?
Det finns väldigt många spelare jag håller nära och som inte bara har med spansk fotboll att göra. Men om vi håller oss till den spanska fotbollen är Juan Carlos Valerón den ohotade ettan. En bättre passningsspelare än honom har aldrig och kommer aldrig fotbollen se igen. Andra lirare som Andrés Iniesta, Joaquin Sánchez, David Villa, Aritz Aduriz, Raúl och Jesús Navas förtjänar omnämnanden också. Dessutom gillar jag lite udda spelare som Gaizka Toquero. I vår gamla podcast, La Liga-podden, delade vi varje vecka ut ”Veckans Toquero” för den som gjort någonting bra och ”Veckans Faubert” till den som gjort någonting dåligt. Så Toquero får tummen upp medan Julien Faubert, som helt oväntat värvades av Real Madrid 2009, får tummen ned.
Har ditt intresse eller din relation till spansk fotboll förändrats något genom åren?
Givetvis har mitt intresse och min relation till den spanska fotbollen förändrats. Det är ju så med det mesta i livet. Som jag var inne på tidigare har jag börjat följa La Liga allt mer och mitt eget lag, Deportivo de la Coruña, allt mindre. Det har förstås sina logiska förklaringar – Depors matcher i den spanska trean går inte att titta på. Dels på grund av bristande kvalitet, dels på grund av streambrist.
Jag har också med tiden blivit mer intresserad av historien bakom saker och ting. Historien bakom klubben, bakom klubbmärket, bakom spelaren, bakom supportergruppen och så vidare. Vi lever inte i ett vakuum. Allt som skett har lett fram till hur det ser ut idag och det är värt att gräva ned sig i. Jag flyttade exempelvis till Málaga längs den spanska sydkusten för drygt tio år sedan för att skriva en bok om spansk fotbollshistoria med gruvorna i Huelva som utgångspunkt – platsen där fotboll för första gången spelades i Spanien. Boken blev aldrig av men eftersom jag jobbar som historiker idag kanske det är värt att återuppta det projektet någon gång.
Hur skulle du säga att spansk fotboll står sig i dag jämfört med för 20 år sen?
Jag skulle säga att spansk fotboll står lite vid ett vägskäl. Det finns nog ingen liga i världen som har så individuellt skickliga spelare som Spanien har. Det växer nästan spelare på träd i många akademier. Trots det märker man hur spelarna i betydligt högre utsträckning lämnar La Liga nu för tiden. Det har de senaste fem åren, om inte mer, varit en olycklig utveckling att skåda. Precis som med allt gällande spansk fotboll måste FC Barcelona och Real Madrid må bra för att La Liga ska må bra. Båda klubbarna har uttryckt sina missnöjen de senaste åren med allt möjligt. Om det inte gäller domarnivån handlar det om att de får för lite betalt av TV-potten (trots att de tjänar betydligt mer än de andra) eller så handlar det om att de själva har haft svårt att konkurrera globalt.
Och om vi säger så här. Om Barcelona och Real har svårt att konkurrera globalt, tänk då hur svårt övriga lag i ligan har det. Ett annat problem är att många supportrar, inte bara här i Sverige, som stöttar något av de två stora i stort sett inte är särskilt brydda om övriga lag i ligan. Det är mer en attitydfråga än någonting annat möjligen men utan de andra lagen i ligan existerar inte Barca eller Real. Det får man inte glömma. Att några spanska lag också försökt bryta sig ur för någon fjantig Superliga köper jag inte heller. Framgång är inte och ska inte vara permanent. Det har åtminstone jag med mitt Deportivo fått lära mig den hårda vägen. I den globala och kapitalstarka fotbollsvärld vi lever i blir jag fundersam hur mindre klubbar ska överleva när både Barca och Real går på knäna ekonomiskt. Spansk klubblagsfotboll går en spännande men väldigt oviss tid till möte.
Landslaget har jag inte berört i mina svar men den är välmående, åtminstone på planen. Herrarna är klara för EM, VM 2030 ska spelas i Spanien och damerna vann VM-guld i somras. Det sista glöms lätt med tanke på allt som skedde efteråt. Även där står spansk fotboll vid ett vägskäl och det ska bli väldigt spännande att se vart vi är på väg. Fotbollen är ständigt i gungning och byter ständigt ansikte men historiskt har den alltid landat på fötterna. Jag hoppas vi överlever även denna sväng.
