Sprakande match som slutar med kryss när Spanien gör entré
Vid det här laget behöver vi kanske inte att spendera för mycket tid med måla upp dramat kring favoriterna i Grupp B. Portugal som regerande europa-mästare, Spanien med en tränarfråga som slog hela världen med häpnad.
Fernando Hierro ställde upp med följande elva till sin första match som förbundskapten:
D.de Gea
Nacho - Pique - Sergio Ramos - Jordi Alba
Koke - Sergio Busquets - Andres Iniesta
David Silva - Diego Costa - Isco
Inramningen på Olympiastadion Fisjt i Sotji å andra sidan lämnade kanske en del att önska. Med en snabb anblick påminde det närmast om en ljummen träningsmatch. Musiken på högtalarna var aningen för dålig, atmosfären lite för ljummen, men när domaren väl blåste igång matchen kändes allt precis som hemma. Mästerskapet var verkligen här och någon träningsmatch var det inte längre tal om.
Det är enkelt att beskylla Nacho för den straffen han ger bort efter tre minuter, men det känns väldigt signifikativt för den nivån av fotboll som bägge lag befinner sig på. Det kan gå otroligt snabbt, tyvärr går Nacho rakt in i Ronaldos fälla. Hierros Spanien får en mardrömsstart, Ronaldo placerar enkelt in straffen.
Efter 24 minuter var det Diego Costa som skulle kliva fram och då ordentligt. Costas mål är i sin tur lika signifikativt för den spelaren han är under sina bästa dagar. På gränsen till fult, men alltid tufft, när han vinner en 50/50-duell mot Pepe för att sedan med fantastisk teknik, kyla och avslut kvittera för Spaniens del. Förde tankarna till David Villa VM 2010 som ofta med liknande soloräder vann Spaniens matcher på egen hand. Bådar gott detta.
Portugal fick dock sista ordet innan halvtidsvilan, ännu en gång var det Ronaldo som höll sig framme med ett någorlunda klurigt skott som de Gea bjöd på. Vi kan vara säkra på att det här kommer skapa ett frågetecken kring de Gea med den spanska pressen snabbt huggandes. Visst bör man sig förvänta mer, men det skottet Ronaldo skickar iväg får inte underskattas, den må slås mitt på de Gea men det blir snabbt svårt att korrigera ett skott på den höjden utöver andra faktorer som gör den aningen lurigare än man kan tro. Alldeles oavsett för han ta på sig det målet.
I den 55:e minuten höll sig Diego Costa återigen framme, assisterad av Sergio Busquets lyckades han finna sig själv på rätt plats vid precis rätt tillfälle. Bara tre minuter senare skulle dock Spanien för första gången under matchen ta ledningen, oväntat nog var det Nacho som slog till på halv-volley från utanför straffområdet, ett otroligt fint skott som senare resulterade i stolpträff som i slutändan hittade vägen över mållinjen.
Vi fick tre spanska byten innan matchens stora utropstecken klev fram. Iniesta banade vägen för Thiago, Diego Costa klev av för Iago Aspas och Lucas Vázquez tog David Silvas plats.
Man måste ha i beaktning att ett Spanien som spelar av en fotbollsmatch fortfarande gör det med yppersta världsklass. Att se dessa spelare med enkelhet förflytta bollen runt mittplan utan att för den delen vara nära att bli fångade av Portugal var under perioder ett nöje, men med facit i hand infinner sig en viss nivå av besvikelse. Spanien borde och kunde ha gjort mer under matchens slutskede för att sätta dit ännu en balja för att garantera samtliga poäng.
Istället åker man tillbaka till spelarhotellet med enbart ett poäng efter att Ronaldo mästerligt sköt in sin frispark som han fick från Pique. Det må vara en tuff dom, men spanska spelarna får till viss del skylla på sig själva. Hade de varit lite vassare, lite mer kliniska hade slutresultatet sett annorlunda ut alldeles oavsett Ronaldos briljans.
Med allt som pågått under veckan borde man nog i slutändan kanske ändå glädjas åt resultatet. Ingenting ändras markant för Spanien när det kommer till resten av gruppspelet, man går in som favoriter mot både Marocko och Iran med extra incitament att putsa till målskillnaden så gått det bara går egentligen.
I dagsläget befinner man nog sig ändå i en ganska uppskattad sits. Allt annat än fiasko under Hierros första match får ses som positivt med möjligheten att få lite andrum, samtidigt får man den tuffaste gruppspelsmotståndaren ur vägen tidigt, allt ligger i egna händer nu.