Villarreals säsong: "Det har gått rakt uppåt"
Spanienredaktionen summerar säsongen, lag för lag. Villarrealredaktionen är nöjda med kontinuiteten hos nykomlingarna.
Patrik Dahl, redaktör Villarreal, svarar på frågorna:
Nykomlingen Villarreal var bland de lag som imponerade mest av alla i år och kvalificerade sig även för kommande Europaspel. Vilka är nyckelfaktorerna att det kunde gå så bra i år? Hur skulle du beskriva säsongen?
– Först och främst; kontinuitet. Villarreal gjorde ett val i mitten av förra säsongen då man sparkade unge Julio Velazquez och tog in Marcelino som tränare. Då låg man i mitten av Segundan och Marcelino inledde med en brakförlust. Därefter har det bara gått rakt uppåt tack vare tydliga riktlinjer och en trygghet i sitt spelsystem, något som samtliga Villarreal-tränare sedan Pellegrini haft väldigt svårt att få till. Bara i de allra svåraste matcherna har Marcelino bytt formation, och då mest genom att justera mittfältet. Sedan ska vi inte sticka under stolen med att man fick en riktigt bra säsongsinledning som gjorde att laget äntligen fick lite tro på sig själva, samtidigt som forna truppspelare som Cani, Moi Gómez och Mario Gaspar verkade ha hittat energi på försäsongen som gjorde dem till klasspelare. Allt detta fick en trupp som på förhand kändes lite tunn att helt plötsligt vara fullt Europa-plats-kompatibel, bara tack vare bättre kondis och att de vanliga bänknötarna var med och konkurrerade i ett system med tydligare roller.
Vad med laget och vilka spelare har imponerat mest på dig i år? Vilka har floppat? Vad kan bli bättre?
– Som jag nämnde nyss är sättet som ”gamla” Villarreal-spelare gått framåt det som imponerat mest. Med gamla menar jag inte ålder utan att de spelat i klubben ett tag. Inför säsongen kändes Mario som högerback otroligt svagt, men den grabben har varit stundtals fantastisk. Detsamma gäller egentligen Jaume Costa som vänsterback, kanske i något mindre grad. Båda fick hur som helst kröna säsongen med varsitt mål, Marios ett vansinnigt snygg sådant. Cani är kanske den som imponerat allra mest. Som 32-åring tog han enorma kliv framåt och fick spela 90 minuter i alla säsongsinledningens matcher. För mig gick han från att vara loj och gnällig till att vara en spelare som hade platsat i alla landslag utom Spaniens. När Cani sedan blev skadad kom Moi Gómez in och var briljant, så förmågan att höja sin egen nivå var det som imponerade mest på mig.
Därmed inte sagt att vi inte hade floppar. Den mest uppenbara är Tomás Pina, som trots klumpiga satsningar och halvkass bollkontroll på innermittfältet ofta petat Manu Trigueros. Två bubblare är Jokic och Pantic, en sloven och en serb, som man valde att ta in inför säsongen. De spelade egentligen inte så dåligt, men fick sällan chansen. Pantic, som är mittback, fick till och med sitta på bänken när tre mittbackar var skadade och istället fick Bruno kliva ner i innerförsvaret.
Det som kan bli bättre är målskyttet, eller kanske mer exakt kvaliteten i avsluten. Som det ser ut nu har vi en bra avslutare i Perbet, som inte får spela så mycket på grund av övriga kvaliteter, och två ganska kassa i Uche och Pereira. Dessutom Gio dos Santos, som inte heller är världens bästa striker, men en fruktansvärt bra framspelare. Med lite spetskvalitet hade fler bollar rullat in i år.
Många mindre lag brukar få svårt behålla sina spelare när det går bra. Vilka ligger i farozonen försvinna i Villarreals fall?
– En hel hög! Först och främst har Asenjo i princip vaktat målet hela året, men han har ju varit på lån från Atletico. I backlinjen kan mycket hända, men mest troligt är väl att en av storklubbarna hugger Mateo Musacchio. Det skulle nog vara den enskilt största förlusten för Villarreal även om det givetvis finns risk för att Gio försvinner nu när han bevisat att han håller jämn, hög nivå i La Liga fortfarande, speciellt om han gör ett bra VM. I övrigt så ser jag egentligen inga problem med att någon annan lämnar. Vi släpper inte Cani eller Bruno och Trigueros tror jag vill fortsätta nu när han fått mer speltid och gjort det bra. Skulle jag tippa något så tror jag att vi säljer Uche och kanske Pina.
Om du bara får nämna en sak - vilket ögonblick är säsongens mest minnesvärda?
– 4-1-segern mot Valencia hemma. Då hade vi haft en bra inledning på säsongen med en hel del segrar och oavgjort hemma mot Real Madrid, men det kändes aldrig som vi fått en bekräftelse på om vi var Europa-bra eller inte. Vi hade blandat segrar mot förväntade bottengäng med förluster Athletic och Betis, men när storebror kom till El Madrigal hade de ingenting att hämta. Det var otroligt skönt. Dels för att man saknat derbyna så innerligt och dels för att ubåten spelade riktigt bra. Det var första gången jag på riktigt kände att vi var tillbaka.
Vad har du för förhoppningar för sommarens transferfönster vad gäller nya spelarköp och hur ser du på nästa säsong?
– Som jag ser det finns det två vägar att gå här. Antingen ser vi till att behålla Musacchio och Gio och köpa in Asenjo för att försöka bygga vidare på det här och försöka komma riktigt långt i Europa League eller så säljer vi Musacchio för en hel hög av pengar och försöker ta ett mellan-år och bygga upp truppen ännu mer. Problemet med det är att det är ingenting värt om vi inte kommer ut i Europa nästa säsong. Jag hoppas att man får sålt Musacchio för sjukt mycket pengar, vilket inte är orimligt när Chelsea, Barca, Manchester United med flera är på jakt efter mittbackar och att man i alla fall kränger Uche och Pina. Då har man en ganska god del cash att spendera klokt, som Villarreal nästan alltid gör, och kan säkert fixa en trupp som med lite flyt kan klara sig till Europa-platserna även nästa år. Då räknar jag med att man skiter fullständigt i Europa League i år. I övrigt kommer man antagligen att få hem Gerard Moreno och Hernán Pérez (skadad) och försöka få in dem i truppen på något sätt, så det kommer att finnas ett behov att sälja någon mittfältare och anfallare.
Spanienredaktionen tackar Villarreal för den här säsongen och önskar lycka till nästa säsong.
