Madridresan
Adam Kylberg var ner till Madrid i slutet av februari och såg två matcher med Atlético de Madrid mot Lazio och Barcelona, här är hans berättelse från resan.
Den 23:e februari satte jag mig i taxin för att ta mig ner till Lunds station för första etappen i min resa till Madrid. Flyget lyfte 06:00 och för mig som definitivt inte är en morgonmänniska innebar det en natt helt utan sömn. Jag mellanlandade i Amsterdam och klockan 08:30 hävde jag i mig helgens första öl. Allt för att hålla mig vaken. Efter de två timmar på Schiphol satte jag mig på planet som skulle ta mig till Madrid.
Strax efter lunch anlände jag till Madrids flygplats och till min förvåning låg bagaget redan på bandet när jag kom för att hämta det. De lata spanjorerna kan tydligen vara effektiva emellanåt. Efter en timmes metrofärd anlände jag till min polares lägenhet som han delar med fyra andra. Den enda som var där var en italienare som inte pratade engelska och eftersom kvaliteten på min spanska är sådär blev det inte så mycket pratande, däremot reagerade vi likadant när en av deras kvinnliga grannar gick förbi.
Jag lämnade lägenheten för att bege mig ner mot Vicente Calderón för att köpa biljett till matchen mot Lazio och diverse supporterprylar. Eftersom jag saknade karta och enbart visste åt vilket håll arenan låg så tog det ett tag innan jag hittade dit, men eftersom det var 17 grader och sol hade jag inget emot en längre promenad.
Efter ca 40 minuters promenad, inklusive ett stopp för mat och kaffe, anlände jag till arenan. Jag hade inte lyckats köpa biljett över internet på grund av att matchen klassades som högriskmatch men i biljettluckan vid arenan var det inga problem. Efter biljettköpet gick jag in i supportershopen och inhandlade en Falcao-tröja och en halsduk. Halsduken skulle visa sig vara ett bra köp senare.
Efter arenabesöket bestämde jag mig för att återvända till min polares lägenhet för att dumpa de inköpta prylarna. Efter att gått vilse 10 gånger och frågat halva Madrids invånare om vägbeskrivning lyckades jag till sist hitta dit. Det skulle dock dröja ytterligare två timmar innan min polare skulle komma från plugget så jag beslutade mig för att hitta en bra uteservering i solen för att jobba på brännan, till min stora förvåning fick jag med mig min kurslitteratur.
Ännu mer förvånad blev jag när jag faktiskt öppnade boken och började plugga, inte det mest naturliga att göra när man varit uppe i 26 timmar och dessutom är utomlands. För att kompensera det hela drack jag öl samtidigt. Några öl senare ringde min polare och sa att han var hemma från skolan, efter vissa problem lyckades jag förklara vad jag satt och han kom dit.
I samband med att han kom marscherade Lazio-supportrarna genom staden, trots att de var omringade av väldigt många poliser lyckades några av dem gena över torget där vi satt, servitören blev skrämd och tvingade mig att betala mina öl i förtid i fall de skulle bli problem.
När väl Lazio-supportrarna marscherat förbi gick vi tillbaka till min polares lägenhet, drack en kopp kaffe och chillade lite, för att sen bege oss ut för att dricka cañas och äta. Efter några besök på olika ställen hade det blivit dags att bege sig ner till Vicente Calderón för matchen. Min polare skulle inte med, hans ekonomi klara bara av en match så han sparade sig till helgen.
Från hans lägenhet som låg vid Metro-stationen La Latina var det bara raka vägen och det tog ungefär 20 minuter ner till arenan med ett stopp för öl. Jag satte mig ner på min plats 10 minuter innan matchstart, platsen var utmärkt mitt på Lateral. Det enda som drog ner det hela var kylan, trots att jag var klädd för en vinterdag i Sverige tappade jag nästan direkt känseln i alla kroppsdelar.
Men när matchen väl startade glömde jag nästan bort det. Matchen i sig var inte den mest underhållande jag sett, men man får väl vara nöjd, man är inte direkt bortskämd med att se Atléti kontrollera en match på det sättet. Däremot blev jag lite besviken på antalet åskådare som var på matchen, hela andra långsidan var i stort sett öde. Lazio-fansen hade dock fyllt sin del av arenan till siste man.
Klacken höll i alla fall i gång under hela matchen och många runt omkring mig anslöt sig till sjungandet men ljudnivån under Lazio-matchen var inget mot vad det var tre dagar senare.
När matchen väl var slut hade jag vissa besvär att resa mig upp och på min gångstil verkade det nog som jag hade gjort något helt annat än att se en fotbollsmatch. Jag återvände till min polares lägenhet och vi avslutade dagen med att gå ut för öl och käk och återvände till lägenheten vid två på natten, eftersom jag varit vaken sen lunch dagen innan somnade jag rätt snabbt.
Planen för fredagen var att jag skulle ta mig ut till Majadahonda för att kolla på träningen, min kropp ville däremot annat, men till sist kom jag ut för att se den sista delen av träningen. Tyvärr hade jag missat att ladda mobilen kvällen innan så den var stendöd när jag vaknade upp och eftersom mobilen skulle vara min kamera så blev det inga bilder, till min stora besvikelse förstås.
Eftersom jag inte kunde ta några bilder stannade jag inte så länge efter träningens slut, utan började bege mig tillbaka mot Madrid. Jag var dock tvungen att stanna två gånger i monsterparken för att ta en cigarett och hämta energi, parken ville aldrig ta slut. När jag väl lyckats ta mig tillbaka till Madrid gick jag ut för att äta lunch och vänta på att min polare skulle komma hem från plugget.
På kvällen gjorde vi en barrunda som avslutades vid tretiden, vilket resulterade i att vi rätt trötta dagen efter när vi, tillsammans med två kiwis, skulle åka till Toledo som ligger några mil utanför Madrid. Vi tog bussen dit och resan tog ca en timme, väl på busshållplatsen blev vi hämtade av en spansk kille som en av de nya zeeländska tjejerna var bekant med på långt håll, så långt håll att jag inte ens var nära att förstå hur. Som tur var för mig hade den spanska killen bott i USA så han pratade bra engelska, om det inte hade varit så hade jag som den enda icke-spansk talande nog hamnat utanför.
Spanjoren visade runt oss i staden, till katedralen, till rådhuset och till floden för att nämna några ställen. Utsikten från Toledo ut över landskapet var magnifik och hela staden var extremt vacker och de hade massa butiker med coola svärd och andra vapen. Har man en dag över i Madrid rekommenderar jag definitivt att man besöker Toledo. Vi återvände till Madrid på kvällen och avslutade dagen med den obligatoriska barrundan men kvällen avslutades relativt tidigt.
Natten till söndagen fick min kropp äntligen sin efterlängtade sömn. Vi lämnade lägenheten vid lunch och vandrade genom Madrids centrala delar, förbi Plaza Mayor och Puerta del Sol för att sen gå till palatset och katedralen. Efter rundvandringen köpte vi en stor baguette och diverse pålägg för att bege oss till Parque del Retiro där vi slog oss ner i solen och njöt av livet. Vi spenderade hela eftermiddagen där framtill att solen började försvinna, då begav vi oss hemåt för att äta och dricka öl på restaurangen som vi blivit stammisar på. Nu började det verkligen närma sig resans höjdpunkt, matchen mot Barcelona. Till min stora glädje hade det blivit betydligt varmare på kvällarna jämfört med första kvällen vilket var rätt skönt med tanke på att man skulle sitta still i två timmar.
Efter maten bjöd en av servitörerna oss på cigg och vi rökte tillsammans med honom innan vi började färden ner mot Vicente Calderón. Platserna som vi hade till Barcelona-matchen var på en kortsida, dessvärre inte på samma sida som klacken. Arenan var fullpackad, atmosfären präglades av förväntan och nervositet och ljudnivån var hög. Första halvlek försvarade sig Atléti exemplariskt med ett undantag vid målet. Dessvärre vågade inte spelarna hålla i bollen när de väl fick tag på den utan skickade direkt iväg en långboll som gjorde att Barcelona fick en mer eller mindre konstant bollinnehav. Undantaget var Arda som var den enda som hade kylan att hålla i bollen.
El Tigre fick Calderón att explodera
I andra vågade spelarna hålla i bollen och direkt skapade de chanser och det tog inte många minuter innan Falcao kvitterade och arenan mer eller mindre lyfte från marken av ljudnivån. Fansen bar fram spelarna som i andra var det bättre laget och borde vunnit matchen, men som vi vet ville domaren annat. Man såg direkt att offsideavblåsningarna var felaktiga även fast min polare och jag satt på kortsidan. Även fast vi satt nästan 100 meter bort såg man att Pedro slängde sig som en liten fjolla vid frisparken som Messi gjorde mål på. Själva målet missade jag eftersom jag i min frustration över den billiga frisparken tände en cigg.
De två handssituationerna såg jag inte alls, den första var för långt borta medan den andra missade de flesta. Jag upplevde i alla fall inga större protester, varken från spelare eller fans. Förmodligen på grund av att de flesta hade fullt fokus på att bollen höll på att gå fram till Juanfran.
Det var en riktigt bitter förlust att åka på och jag var inte på så bra humör efter matchen så vi avslutade kvällen tidigt.
På måndagen var det skola som gällde för min polare så jag vandrade själv runt i staden. Till sist hamnade jag nere vid floden och bestämde mig då för att gå till supporterbutiken ännu en gång. Denna gång kom jag ut med en flagga och en träningströja. Tanken med träningströjan var att få igång min motivation att börja träna igen. Om en Atléticotröja inte får igång mig så finns det förmodligen inget som kan det.
Min polare slutade tidigare denna dag än vad han gjorde under torsdagen och fredagen. När han kom hem gick vi bort till marknaden vid Plaza España, efter det gick vi genom shoppingstråken för att hitta den svenska godiskedjan som finns i Madrid. När vi väl hittat den och konstaterat att det var svindyrt och att de tagit bort djungelvrål från sortimentet gick vi vidare till Corte Inglés för att jag skulle köpa sprit att ta med mig hem till Sverige. Efter det började vi bege oss hemåt. Sista kvällen spenderade vi som de flesta andra genom att kränga mat och dricka öl och vin.
När vi kom hem från barrundan var det dags för mig att börja packa, resan började lida mot sitt slut. Efter några timmars sömn begav jag mig mot flygplatsen för att starta resan hem mot kalla Sverige.
