Västerviks IK - Karlskrona 3 - 2
Mållöst mot Málaga
Athletic Club och Málaga FC spelade oavgjort, 0 – 0, i en match som var betydligt mer underhållande än slutresultatet påskiner.
Inför matchen
Matchen började med en hyllning av José Ángel Iribar, den legendariska Athletic-målvakten som debuterade för 50 år sedan på dagen mot just Málaga. Iribar var bland annat solklar förstemålvakt i Athletic i 16 säsonger, spelade otroliga 614 seniormatcher för klubben, var med och vann flera titlar både för klubb och landslag, varit tränare Athletics (A- och B-lag) samt varit tränare för det basiska landslaget i nästan ett decennium. Det finns många legender i Athletic Clubs historia, men frågan är om inte Iribar är den störste av dem alla.
Athletic hade inför matchen fått göra några förändringar. Förstemålvakten Iraizoz skadade sig på träningspasset på matchdagens förmiddag och mittbacken Fernando Amorebieta lyckades inte bli frisk från sin muskelskada. Följaktligen ställde Bielsa upp med Raúl i mål bakom fyrbackslinjen med Iraola, Gurpegi, Ekiza och Castillo. Iturraspe, Munian och De Marcos på mitten och längst fram trion Isma López, Aduriz och Susaeta. Fernando Llorente började återigen på bänken. Det är värt att notera att Athletic jämfört med fjolårssäsongen alltså saknade fyra ordinarie spelare (Aurtenetxe, Amorebieta, Ander Herrera och Iraizoz) förutom petade Llorente och sålde Javi Martínez.
Málagas tränare Manuel Pellegrini ställde upp med Willy i mål bakom Gámez, Demichelis, Welington och Monreal. Framför dessa ett femmannamittfält bestående av Toulalan, Camacho, Joaquín, Isco och Eliseu. Längst fram den lille kaninen Saviola, som gjort sådan succé hittills denna säsong. Pellegrini hade förmodligen gjort sin hemläxa och tycktes bekväm med att låta Athletic hålla boll. Málaga hade tydligt en matchplan som gick ut på att dra ner tempot, framförallt vid avblåsningar och spelstopp, och istället satsa på att såra i omställningar. Inte minst hade ytterbackarna Monreal och Gámez beordrats att överlappa och gå framåt vid omställningar, vilket de framgångsrikt gjorde matchen igenom.
Matchen
Mourinhons favoritdomare, Mateu Lahoz, blåste igång matchen. Om Iribar är folkkär på San Mámes, så är Mateu Lahoz snarare avskydd. Han är domaren som aldrig ger något gratis åt Athletic. Bland supportrarna gjort sig känd som Real Madrid-kramare som i princip alltid dömer 50-50 situationer emot Athletic. Statistiken talar sitt tydliga språk. Athletic har bara vunnit 3 av 15 matcher med honom vid rodret och får en spelare utvisad oftare än var fjärde match. I gårdagskvällens match begick Mateu Lahoz inga större rättsövergrepp (även om Athletic borde fått en solklar straff och en motståndare utvisad i första halvlek), men blev traditionsenligt utbuad av hemmapubliken under hela matchen.
Matchen började med att Gurpegi direkt besvarade frågan hur Málagas Saviola skulle hanteras. I matchens första minut fullständigt manglade Athletic-kaptenen solkustskaninen. Gult kort, men Saviola syntes därefter knappt i matchen innan han byttes ut tidigt i andra halvlek. Första halvlek präglades annars av att Athletic höll boll, men saknade den sista lilla kvalitén i passningsspelet. Det avgörande insticket kom ofta lite för sent, med en offsideavblåsning som följd. Málaga sjönk genomgående lågt med sin backlinje, men höll en disciplinerad offsidelinje. Iturraspe var strålande i sin tempostyrande mittfältsroll, snabb och effektiv i sitt bollfördelande och resolut och vaksam i defensiven när Málaga kom till anfall. Muniain var outstanding och kom ofta djup för att hämta boll. Han dribblade, slog genomskärare och när han värderar sina passningar så här bra känns han ganska nära en landslagsplats.
De oroshärdar som ändå fanns var framförallt den egna målvakten Raúl, som spelade sin blott tredje ligamatch på lika många säsonger. I matchens tionde minut gjorde han en kanonräddning på ett skott från framstörtande högerbacken Gámez, och Isma López visar återigen att han behöver jobba lite hårdare på att följa sin ytterback. Men därefter såg Raúl ganska skakig ut. Inte minst i några spelmoment efteråt när han istället för att rensa bollen stillastående försöker dribbla av en framrusande Málagaspelare, men istället råkar trampa på bollen. Turligt nog blev Málagas Isco så överaskad av läget som uppstod att han aldrig kommer till skott utan kan avväpnas av Gurpegi och Iturraspe. I momentet efteråt går Raúl upp och hänger lite tvätt på en hörna, men Gurpegi lyckas hinna vinna nickduellen mot Joaquin framför det öppna målet. Raúl har dock god hjälp av sin backlinje som lyckas täcka flera skott. Bland annat styr Iraola undan Iscos skott från straffpunkten, efter att Monreal återigen spelat in bollen från vänsterkanten.
Málagas målvakt Willy Caballero har dock en bättre dag på jobbet. Han lyckas i första halvlek bland annat avstyra ett friläge från Aduriz och stressa fram ett dåligt avslut i ett annat från densamme. Dessutom plockar han ner några hörnor. Frågan är om han inte också räddat den straff Athletic skulle haft efter att Demichelis nästan dragit tröjan av huvudet på Aduriz på en hörna. (Va? Missade domaren Mateu Lahoz den? Säkert bara otur, nästa match kanske han dömer en straffspark åt Athletic. Eller inte…)
I halvtid gör Bielsa sitt numera vanliga dubbelbyte. Aduriz och en ganska osynlig Isma López får gå och duscha. Llorente och Ibai får kommer in i spel istället. Andra halvlek är märklig. Först kommer en period där Athletic flyttar bollen bra nära Málagas straffområde, därefter blir det påtagligt att Athletic fått mindre än tre dygns vila sedan förra matchen. Rörelsen blir sämre och sämre, löpningarna utan boll färre och färre. Inte minst börjar Muniain mattas rejält, även om det dröjer ända tills 87:e minuten innan ”president” Toquero får ersätta honom. På grund av att mittfältet erbjuder sämre alternativ blir uppspelen från de begränsade passningsspelarna Ekiza och Gurpegi i backlinjen också mycket sämre. Eftersom det är grunden som Bielsa possessionspel bygger på försämras också anfallsspelet.
Samtidigt flyttar Pellegrini upp Isco högre i presspelet, som tillsammans med inbytte Roque Santa Cruz stressar Athleticförsvaret mer än i första. Detta provocerar fram misstag, men lämnar också mer yta på Málagas planhalva. Sista halvan av andra halvlek böljar spelet fram och tillbaka ganska friskt och det är det betydligt skottvilligare bortalaget som får de hetaste chanserna. Isco försöker skruva in ett långskott i bortre i 76:e minuten, men Raúl luckas peta bollen till en hörna. Den hörnan leder till att såväl Toulalan som Santa Cruz når fram till bollen på Demichelis skarvning, men bägge raklånga spelare ångrar nog att de klippte tånaglarna kvällen innan.
Llorente märks inte särskilt mycket. Effekten som uppstod när han byttes in i halvtid i förra ligamatchen mot Espanyol lyser med sin frånvaro denna kväll. Faktum är att det dröjer till 81:a minuten innan Athletic lyckas träffa mål för första (och enda) gången. Susaeta, återigen framspelad av Iraola, skjuter inifrån straffområdet, men Willy gör en riktigt bra reflexräddning. Matchen avslutas med att Athletic visar upp ett Caparros-inspirerat spel med långa bollar mot forma Llorente-Toquero utan att få betalt för det. Mateu Lahoz blåser av matchen före den snålt aviserade tilläggstiden löpt ut och matchen är över.
Reflektioner
Positivt att ta med sig från matchen är att samtliga tre mittfältare skötte sig riktigt bra. Iturraspe såg ut som han gjorde stora delar av förra säsongen, Muniains fantastiska spel gjorde att skadade Herrera inte saknades och De Marcos utsågs av flera tidningar till Athletics bäste spelare efter matchen. Något annat positivt var att backlinjen faktiskt såg stabilt ut. Ekiza är kanske inte världens bäste passningsspelare, men med sin snabbhet och sitt goda närkampsspel blir motståndarnas omställningar lite mindre hotande. Xabi Castillo på vänsterbacken gjorde en stabil insats och lär fortsätta mot bättre form ju fler matcher han får spela. Målvakten Raúl lyckades hålla nollan och gjorde några bra räddningar, även om han i perioder såg riktigt nervös ut. Om Iraizoz knäskada är allvarlig, är det bara hoppas att Raúls nervositet försvinner. Att hålla nollan måste ju ändå anses som en bra förutsättning för en sån utveckling.
Negativt är, som vanligt, svårigheterna att omsätta bollinnehav och kortpassningsspel i den sista tredjedelen till avslut. Trots ett 61 %-igt bollinnehav är det Málaga som har flest skott. Athletic träffar ett enda av nio skott på mål och är det något man får önska så är det väl en större skottvillighet åtminstone i motståndarens straffområde. Allt som oftast söker dock Susaeta, Muniain och De Marcos istället ytterligare en kortpassning när läget uppstår och kanske behöver Bielsa få spelarna att omvärdera sådana situationer. Förutom skottoviljan var det dessutom alldeles för många offsidelöpningar vid insticken idag, vilket är ovanligt och kanske blir ett tema under veckans träningar.
Ytterligare någoting negativt var Fernando Llorentes insats. Han gav ett lojt och intetsägande intryck under den halvlek han fick spela och fortsätter han på detta sätt blir det svårt att göra sig till förstavalet framför en rivig och kämpande Aduriz. Dessutom måste Isma López höja sitt spel något för att fortsätta hålla Ibai på bänken, om det inte redan är för sent.
Ett sista orosmoln hänger också över Bilbao. Om spelarna redan nu börjar visa tecken på att tröttas ut mot slutet av matchen, hur kommer då Bielsa ovilja att rotera och det täta
matchandet att påverka lagets prestation längre fram när spelarna har 40 matcher i benen istället för tio?
