”Måndag hela veckan” – 17 Sep
Denna artikel är den första i en ny artikelserie som har fått namnet baserad på en komedifilm med samma titel i från mitten av 90-talet. Ungefär samtidigt som jag först började få upp ögonen för FC Barcelona, mest tack vare en viss brasse vid namn Romario. Denna serie kommer att handla om allt som har skett under den senaste helgen (och veckan) med speciell fokus på Barça. Men det kommer också att handla om en hel del andra saker som har hänt kring den spanska ligan, rivalerna och andra kuriosit
Måndagar brukar vara den dag då många inte riktigt är sig själva. De som jobbar med något de inte gillar brukar oftast gnälla om att det endast är början av veckan. Vi som älskar fotboll brukar ta en liten paus och vi vet inte riktigt ifall vi måste vara ledsna över att helgens matcher har tagit slut, eller ifall man redan nu ska börja ladda för kommande Champions Leaguespel. Just därför ska jag försöka dela med mig mina tankar i dessa artiklar så att övergången blir så smidigt som möjligt. Måndag känns som den perfekta dagen att göra det på.
Rivalerna
Med tanke på att det var landslagsuppehåll och i brist på ”riktiga” nyheter så kom det ut massor med skvaller och rykten istället. Allting började när en viss Cristiano uttalade sig om att han kände sig lite ledsen. Nyheten slog ner som en bomb och hela Spanien pratade om det ända tills helgens matcher började. Varje liten detalj diskuterades och anledningarna till portugisens missnöje i Madridklubben sades vara allt ifrån att han ville ha förbättring av sitt kontrakt till att han inte riktigt kände sig stöttat från alla inom klubben. Gubben då, tänkte de flesta, men i Madrid försökte man peppa sin stjärna och många spelare gick ut offentligt och försvarade honom. Ingen vet riktigt vad Cristianos anledningar egentligen är, men en sak är säker, portugisen kommer inte att ha motståndarpublikens stöd i framtiden, om han någonsin har haft det. Redan i helgen fick man ett smakprov när hela Sanchez Pizjuan sjöng ”Cristiano, llora un poquito” som bokstavligen kan översättas med: ”Cristiano, gråt lite”.
I verklighetens namn försökte både Madrid och Cristiano ända till slutet men faktum är att de har tagit endast 4 poäng av 12 möjliga så här långt. Med en SuperBarça i form så har det gjort att marängerna ligger ordentligt efter och befinner sig på en blygsam elfte plats i ligan.
I dagens El Pais skrivs det att truppen inte alls är enade bakom Mourinho, som kritiserade sitt eget lags attityd efter Sevillamatchen. Det är inte första gången han har gjort det offentligt och sista gången han gjorde det ställde han till det ganska mycket. Det blåser friska vindar i huvudstaden och många menar att det är nog Mourinhos värsta tid i klubben. Trots att han vann ligan förra året och därmed bröt Barças svit på tre raka ligasegrar, så har hans sätt att agera, både på och utanför planen, börjat tröttna på vissa inom de egna leden. Officiellt står alla enade bakom sin tränare men många rapporter kommer ut om att det finns spänningar inom truppen. Också Tristianos agerande, som han numera kallas i Spanien, har också börjat skapa oro bland fansen.
För mig personligen känns den största skillnaden att Mourinho inte längre har spelarnas blinda förtroende. Det jag menar med det är att i början av hans tid i Madrid så gjorde spelarna precis det han ville och alltid gav en bild av att vara enade. När han skyllde på domarna så var alla andra snabbt ute och kritiserade domarna, när det var fel på spelkalendern så gjorde det att Madridspelarna var 100 % fokuserade i sin match som spelades på fel tid. Det kändes att Mous olika strategi och taktik verkligen fungerade och även om man ofta förlorade mot Barça så var man tillbaka nästa match för att ge allt och till slut lyckades man med att vinna ligan med imponerande 100 poäng.
Men det känns, bara känns, som att Mous tid börjar komma till ända i Spanien. Som Barçafan vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det ifall det nu verkligen är så. Mourinho gör att man känner en otrolig rivalitet mot sina rivaler, han lyckas alltid att skapa en riktig kärlek/hat- relation var han än går. Hans facit och titlar han har vunnit i de olika klubbarna han har varit i, kan få diskutera, men hans sätt är under all kritik.
Läget i Blaugrana
Helgens största nyhet är ändå helt klart att FC Barcelona redan har ett försprång på hela 8 poäng gentemot ärkerivalerna Real Madrid och det när man endast har spelat 4 omgångar av det som kallas för stjärnornas liga. Laget presterade mycket bra spel i stora delar av matchen mot Getafe där man normalt brukar ha en del problem. Leonel Messi hade inte varit på bänken på över ett år men fick ge sig till slut och fick vila den första timmen. Sedan när den lilla argentinaren kom in så fick vi se en uppvisning av killen som enligt mig, och många andra, är helt klart världens bästa fotbollsspelare. Hans tempoväxlingar, dribblingar och den inverkan han har på resten av laget är otroligt imponerande att se. Även David Villa lyckades med ett fint inhopp visa att han är att räkna med denna säsong.
Det som imponerar så här långt med Barça är att man lyckas spela på en så hög nivå med så många ordinarie spelare borta. Igår var Iniesta, Alexis och Jordi Alba borta på grund av skador. Dani Alves spelade inte och inte heller Villa fick så många minuter. Trots det lyckas laget vinna en svår borta match och ge ett väldigt bra intryck. Det bådar gott inför fortsättningen.
Jag som tidigare varit kritiskt till försvarsspelet denna säsong måste säga att det ser bättre ut, även om Puyis skada oroar. Faktum är att i mittbackspositionen har vi ett litet problem då Puyol inte verkar komma tillbaka och kunna spela skadefri under en längre period. Pique har höjt sig ganska rejält jämfört med förra säsongen men Mascherano är det lite oklart med så länge. De flesta matcher som han har spelat har han gjort det väldigt bra. Men mot Madrid i Supercupen gav han inget säkert intryck.
Om försvaret är lite oklart med än så länge så ser resten solklart ut. Spelarna ser hungriga ut och det känns att man återigen vill ta hem ligan och ge allt ute i Europa. Pedro är nog den hetaste spelaren just nu tillsammans med Messi som spelar i en helt annan nivå än alla andra spelare i världen. Dani Alves och Jordi Alba känns båda pigga och Xavi spelade fantastiskt bra mot Getafe sist. Det enda som egentligen oroar är att det går så bra för Barça och så dålig för Madrid för närvarande. Under en hel säsong brukar formsvackor komma och laget måste ta tillvara på den bra form som man har för tillfället. För Madrid är, precis som Xavi brukar säga, alltid farliga oberoende av vilket lag man har.
Titos inverkan på laget verkar också sakta men säkert visa sina spår. Det känns att han kommer att ge mer vila till nyckelspelare än det Pep gjorde under sin sista säsong. Om laget lyckas med att ändå kunna vinna matcherna så är jag helt säker på att nyckelspelarna kommer att vara i toppform i slutet av säsongen, när avgörande matcher kommer på löpande band.
En annan sak som är att tänka på denna säsong är att både Madrid och Barça är mycket mer fokuserade på sina egna lag än att kritisera varandra. Hittills har Barça dragit mest fördel av det och mycket kan vara Titos förtjänst. Den senaste säsongen verkade som att Mourinho blev motiverad av Guardiolas Barça och försökte överträffa Pep hela tiden. Han attackerade honom flera gånger verbalt och försökte på flera sätt att ta bort både Barças, men framförallt Peps bild av att vara den perfekta tränaren. I år känns det inte alls lika het mellan lagen, än så länge.
Medan Madrid har sina problem att ta hand om för tillfället så förbereder Tito laget med all världens tålamod. Hittills har Tito förlorat en titel men laget känns mycket förberett och hungrig. Det känns som att Barça fortsätter med samma stil, men ändå inte. Den lilla detaljen gör att spelarna ser sugna ut igen. Vi får se hur långt det kommer att ta laget denna säsong.
Champions utan Atleti
Innan vi tar upp snacket inför Champions som börjar imorgon måste jag nämna Atletico de Madrid och speciellt Falcao. Laget imponerande när man besegrade Chelsea med hela 4-1 i Supercupen i Europa och Falcao gjorde hela 3 mål i den matchen. Atletico är nog det lag som saknas mest av alla andra lag i årets upplaga av Champions League. Det hela började när Simeone började försäsongsträningen med Madridlaget med att träna hela tre pass per dag i början av juli. Vem vet hur långt laget kan nå denna säsong, men med Falcao i sitt livs form ser det väldigt bra ut för Los Colchoneros. Vi får se ifall de äntligen kan besegra marängerna för en gångs skull och ge oss culés den glädjen.
Annars har det varit en vecka med lite duster mellan Atleti och Realfansen. När Falcaos pappa intervjuades i Colombia så erkände han att hans son hade varit Realfan sedan liten. Inte nog med det så lyckades de spanska medierna (eller rättare sagt, skvallerpressen) ta fram en gammal video där Falcao erkände att han sympatiserade med både Real Madrid och Milan. Falcao svarade med att göra ett straffmål i gårdagens match och Atletico-fansen bestämde sig för att ge igen och upprepade för världen det som de mäktigaste portugiserna i Madrid hade sagt innan. De sjöng om och om igen om att Cristiano está triste och att Mourinho inte har något lag, precis som den senare själv hade sagt på sin presskonferens efter förlusten.
I årets Champions League tror jag att det är fler lag som kan nå ända fram jämfört med tidigare säsonger. Det känns att både Barça och Madrid inte är lika mycket favoriter som tidigare och att det finns andra starka lag som har växt under det senaste året. Det gör att det känns mer ovisst än tidigare. Jag tror också att en del överraskningar kommer att ske under året och att inte alla storlag kommer att gå så bra som man tror.
När det gäller Barças grupp så har man väl återigen fått en ganska enkel lottning men det är inte alltid bra eftersom man ibland kan sakna motstånd av högsta klass redan från början. Första matchen är nu på onsdag mot Spartak Moskva som tränas av ingen mindre än Unai Emery, en av mina absoluta tränarfavoriter. Hans Valencia var av en av de få lagen som verkligen gav Barça en match när man möttes i ligan under åren. Ska bli intressant att se vad han kan göra med ett så ganska okänt lag för de flesta.
För Barças del tror jag Titos roll kommer att bli avgörande när de viktiga matcherna väl börjar. Självklart ifall Barcelona lyckas igenom gruppspelet, som man bör göra. Guardiolas roll var helt avgörande i den aspekten och han lyckades alltid så att spelarna presterade på topp när det verkligen gällde. Hur Tito kommer att agera vid liknande situationer kommer att bli intressant att följa. Hittills har vi fått njuta av vårt Barça och imorgon börjar den finaste turneringarna av dem alla i Europa.
Diskutera gärna vad ni tycker och tänker om innehållet. Alla åsikter välkomnas, försök bara att hålla nivå i diskussionerna. Ha det bra alla och till nästa måndag!