Elche - Barcelona1 - 2
Elche CF – FC Barcelona: 1–2
På söndagen gästade Barcelona staden Elche där klubben med samma namn stod för motståndet. Det var varken en välspelad eller bekväm match, men efter några smarta byten från Xavi kunde katalanerna till slut kassera hem tre ytterligare poäng i deras fjärde raka seger.
Estadio Martínez Valero med omnejd är inte Spaniens charmigaste arena. Den ligger i utkanten av staden, omgiven av torra fält och dammiga parkeringsplatser. Flacka läktare utan tak gör att det är svårt att få till något vidare tryck. Men när en av de stora drakarna kommer på besök är staden redo att sluta upp bakom sitt lag, siesta och regnskurar emot. 30 000 man på läktarna sjöng ut till Aromas Ilicitanos, och lade ribban högt för stämningsnivån genom matchen.
Tyvärr mötte inte spelet på planen upp, och den första timmen var mer eller mindre en enda lång transportsträcka. Visserligen hade nog hemmalaget inte något emot matchbilden, då de fick jubla ordentligt i slutet på första halvlek, efter att Pedris oturliga brytning landade rätt hos Fidel Chavez som kunde placera in bollen i Ter Stegens vänstra hörn. Men allt talade för en trött eftermiddagsmatch med få mål, som verkar karaktärisera spansk fotboll nuförtiden.
När klockan tickade mot sextio började nervositeten krypa fram. Gavi fick det inte alls att fungera på sin vänsterkant, och byttes ut mot Ferran Torres i paus. I allmänhet verkade detta vara en dag då ingenting stämde för Barcelona i kombinationsspelet, och Elche försvarade sig stabilt. Skulle detta bli en plump i Barças annars så formstarka protokoll? Nejdå. Dembélé, som för övrigt var mannen det mesta hände kring, skickade in ett inlägg mot Jordi Alba på bortre stolpen, som i sin tur i ett försök att trycka dit den på volley, fick en felträff av den grövre sorten. Lyckligtvis hamnade den hos inhopparen Torres som påpassligt kunde kasta sig fram och peta bollen förbi Badía i mål.
Målet, i kombination med ett dubbelbyte där Depay och Adama Traoré ersatte Aubameyang och Dembélé, gav ny luft i lungorna hos gästerna. Barça tryckte på och gav inte Elche mycket andrum. Ledningsmålet kändes som en tidsfråga, och visst kom det till sist. Efter en klantig handboll av Barragan var straffen ett faktum, och vilken straff det var! Jag håller inte med om de säkraste straffarna är de som går hårt i krysset, men det går i alla fall att konstatera att Badía kan försöka hundra gånger och aldrig vara i närheten av att ta den. Depay dunkar in den i högra krysset och rycker därmed ifrån ytterligare i den interna skytteligan.
På de sista tio minuterna skedde ungefär lika mycket som de första sextio, med fler straffsituationer, målchanser, och tuffa tacklingar. Men när domaren blåste av stod Barcelona ändå som segrare. Ett tufft bortamöte som Barcelona klarade sig igenom utan att vara på topp. Det är sådant som vinner titlar.