Real Betis - Barcelona1 - 2
Real Betis – FC Barcelona: 1–2
Det blev en böljande match på Benito Villamarín i Sevilla under onsdagskvällen. En smått fientlig stämning stoppade däremot inte FC Barcelona från att ånga på ytterligare och ta med sig tre nya poäng från den 17:e omgången av La Liga.
En matchstart behöver inte vara trevande bara för att inget av lagen kommer till avslut. Det visade båda lagen på i början av denna match när de båda kom ut med energi och en tydlig spelidé men saknade det berömda ”körsbäret på tårtan”.
Barcelona ville, inte helt oväntat, spela runt bollen och Betis ville pressa högt. Det var alltså en helt ordinär start på halvleken för oss som följer La Liga. Det blev tydligt i ett tidigt skede att Betis ville pressa högre än vad de flesta vågar göra mot Xavis manskap, men det var nära att det gav utdelning mer än en gång. Har man Borja Iglesias, Carvalho och Canales i laget så innebär det att det finns en rutin som medför rätt beslut i rätt lägen. Detta stod i bjärt kontrast till bristen på rutin som finns i delar av den katalanska elvan. När Carvalho för andra gången på kort tid lyckats bryta bollen ensam i Barcelonas speluppbyggnad och det sedermera leder till att Balde går bort sig mot Henrique så fanns farhågor att det unga mittfältet, i kombination med en ännu yngre uppsättning ytterbackar, skulle gå en tuff kamp till mötes.
Yngst av dem alla är Gavi, som numera springer runt på mittfältet med sina oknutna skor och en 6:a på ryggen, men i början av matchen verkade han vara nervös. Det var inte mycket han gjorde rätt i offensiv riktning, däremot såg han på karaktäristiskt intensivt vis till att inte förlora en enda närkamp så han lyckades bidra på sitt sätt.
Utan att vara en tankeläsare går det att anta att Xavi var frustrerad över matchbilden. Det såg inte dåligt ut från Barças sida, man ägde mer boll och släppte inte in några mål – men någon totalfotboll var det inte. Det var en typ av böljande matchbild som vi inte är vana att se Barça finna sig i att spela. Det var inte några mängder av minuter som spenderades på passningstrianglar på mittfältet, så mittfältarna fick söka sig till andra platser.
Pedri såg ut att vilja ändra på matchbilden på egen hand när han först lade en misslyckad passning i djupled till Lewandowski, dröjde sig kvar, och fick bollen att anfalla Betis mittbackar och målvakt med. I det läget ser han ut som världens mest rutinerade spelare när han med en snabb dribbling får de båda mittbackarna att tackla varandra och gör sig fri med målvakten. Väl här ser han ut att själv bli förvirrad kring vad man gör när man har ett friläge och springer mest in i målvakten och kommer inte till ett avslut, brist på rutin helt enkelt.
Han skulle sedermera få en boll till skänks efter ett motlägg och friställas med målvakten än en gång, denna gång i en sämre vinkel. Ett avslut skulle han lyckas åstadkomma denna gång, men ett som Rui Silva hade väldigt lätt att avstyra för Betis.
I den andra halvleken kom Barça ut och visade på mer dominans. Visst skulle hemmalaget komma att få till ett lös skott på mål då och då, men katalanerna tog tag i matchen och gjorde den till sin.
Det tycktes dock inte lossna för Pedri när han på Baldes passning snett inåt bakåt får till ett bra avslut som Silva gör en makalös räddning på. Det blev tydligare och tydligare att Balde inte hade en speciellt bra dag defensivt men var desto mer på hugget i offensiven. Detta gick alltså tvärtemot Gavi som spenderade majoriteten av matchen på marken efter att ha glidtacklat med dobbarna före, men på boll varenda gång.
I en böljande och intensiv match kommer mycket att kretsa kring domaren. Det kommer att uppstå många knepiga situationer och det finns risk för att spelet blir sönderblåst. Detta lyckades domare Bengoetxea hålla sig ifrån, men under en lång period i matchen tyckte såväl spelare som publik på grönvit sida att man blev orättvist dömda.
Tjugo minuter in i den andra halvleken uppstår, från det intensiva spelet, en frispark när Gavi lyckats peta bollen framför sig och sedan gått ned i en duell. Hans mittfälltskollega Frenkie de Jong såg ingen anledning att hålla uppe spelet utan satte snabbt ner bollen i gräset och lade den sedan vidare till en djupledslöpande Balde. Den unge spanjoren kunde sedermera få in en perfekt avvägd boll till en frispelad brasse på bortre stolpe. Raphinha hade till sist brutit dödläget och givit 1–0 till Blaugrana. Svårare än så var det helt enkelt inte.
På det målet skulle det följa en kvart av oavbrutet gnäll på domaren och frisparkar på mittplan. Detta fram tills att Araújo lyckas vinna en nickduell vid hörna och får ned den till en Barçaspelare som distinkt tryckte in den i målvaktens högra hörn. Vilken Barçaspelare var det undrar ni? Många av oss kom troligen inte ens ihåg att Lewandowski var tillbaka från sin avstängning, han hade nämligen inte åstadkommit mer än något enstaka tafatt avslut efter någon timmes speltid. Tydligt blev att en målskytt av den digniteten gärna rör bollen så lite som möjligt så länge han får göra mål – och mål gjorde han. 2–0 Barça.
Efter det målet kändes det klart att Betis inte skulle kunna göra två mål och komma tillbaka in i matchen. Tillbaka in i matchen skulle man, men de skulle inte lyckas göra ett enda mål. I minut 85 lyckas Koundé inte styra bort bollen framför eget mål utan styr den istället rakt in i det egna målet och blåser därmed liv i matchen igen.
Med endast ett måls underläge kände Real Betis nu att man hade en chans att ta åtminstone en poäng med sig från matchen. De dryga femtiotusen åskådarna på Villamarín tycktes övertygade om att laget hade chans på tre, fyra eller kanske fem poäng med tanke på den stämning de skapade efter reduceringen. En forcering skulle komma, men något direkt hot om kvittering blev det inte frågan om. Real Betis höll i bollen bollen under matchens slutskede men Barcelonas försvar har sällan sett så stabilt ut som det gör nu, utom möjligtvis Koundé såklart, och bestämde helt enkelt att matchen skulle sluta 1–2.
Efter matchen är det mycket som känns självklart i Barçaled. Det är klart att Gavi kan förlora dueller, men det känns inte som att han kan det. Självklart kan Frenkie de Jong positionera sig fel, men det känns inte så. Antagligen kan FC Barcelona släppa in mål och förlora fotbollsmatcher, men det känns helt enkelt inte så. Det blåröda tåget rullar vidare, nu med åtta poäng ned till marängerna på andraplatsen. Det kan Xavi vara nöjd med, även om passningstrianglarna under onsdagskvällen inte alltid var så spetsiga som han vill ha dem.
