MHV – Den magiska dribblingen – Dec 11
Ett kyligt Barcelona väntade på att ta emot Zlatan Ibrahimovics PSG i den avgörande gruppspelsmatchen i Champions League. Medan över 80 000 personer bevittnade en bra fotbollsmatch så hade undertecknad tankarna någon annanstans. Välkommen till ett nytt avsnitt av Måndag hela veckan!
Innan jag börjar veckans artikel vill jag bara be om ursäkt för att denna serie tyvärr inte kommer ut lika ofta som tidigare och som undertecknad hade velat. Det beror inte på något annat än brist på tid. Samtidigt vill jag passa på och återigen be om överseende med att förra helgens införrapport för derbyt mot Espanyol inte kom ut. Det var en miss från oss från redaktionen och vi gör allt vi kan för att detta inte ska hända igen. Vi kommer också i dagarna gå ut med en artikel om att de som är intresserade av att kunna bli skribenter hos oss, skicka in sin ansökan till oss på redaktionen, så för de som är intresserade är det bara och hålla utkik.
Det var en kylig kväll i kuststaden, vädret har sedan förra veckan blivit kallare och plötsligt har jag börjat få Flashback av tiden jag bodde i Stockholm med den kalla vinden och en kyla som verkar krypa sig igenom jackan.
Men det var en förväntansfull stad som tog emot Paris SG för att spela en gruppfinal för att se vilket lag som skulle vinna gruppen. Ibra skulle åter komma på besök och när Zlatan är på plats brukar det alltid hända något speciellt. Denna gång hade undertecknad inte fått press ackrediteringar och fick inte det heller innan den absolut sista stunden innan matchstart.
Snabbt skyndade jag mig till Camp Nou och när det är Champions League märks det på antalet folk som besöker staden, Camp Nou och hela atmosfären är mer speciell. Väl inne i arenan kände man igen sig och denna gång hann jag till och med se lite av uppvärmningen innan jag fick bege mig högt upp till pressläktaren. Som en liten uppvärmning, både för spelarna samt för undertecknad, fick jag se när Messi och Neymar passade långbollar till varandra. Den enda skillnaden var att när bollen kom till Messi så lät inte han bollen studsa på gräsmattan utan lyckades kontrollera den för att åter passa den vidare till Neymar. Brassen i sin tur ville inte vara sämre utan tog ner bollen med en klackspark för att ge tillbaks passningen till argentinaren. Jag såg detta fram och tillbaka passningarna 3-4 gånger innan bollen fick ge sig till slut och nuddade den fina gräsmattan.
När matchen väl hade börjat fick man se den minst sagt konstiga startuppställningen av Luis Enrique där Barcelona för första gången på väldigt länge hade ett annorlunda spelsystem. Skönt, konstigt och resultaten avgör var de första känslorna man hade. Men det var en bra match av bägge lagen. PSG har ett helt otroligt lag egentligen med världsstjärnor i nästan varje position. I mitten dominerade Matuidi och Verratti och på topp var Cavani, Ibra och inte minst Lucas Moura ett ständigt hot mot tremannaförsvaret i Barça.
Hemmalaget i sin tur hade både Masche och Busi i mitten och medan den senare blandade och gav, så bevisade argentinaren återigen vilken klasspelare han är och som för närvarande befinner sig i storform. Masche bryter motståndarnas uppspel, han spelar enkelt och lyckas göra allt detta med en otrolig elegans. Bredvid honom hade Busi istället mer problem. Han lyckas fortfarande spela sig ur omöjliga situationer som han alltid gör, men skillnaden är att han nu även ger bort bollen ibland, något som nästan aldrig tidigare brukade hända. Och jag tänkte för mig själv, varför bänkar inte Lucho Busquets, precis som han gör det med Xavi och Rakitic?
Matchen fortsatte och för hemmapublikens stora förtvivlan lyckades Zlatan Ibrahimovic, vem annars, göra matchens första mål. Det såg ännu svårare ut för Barça när Neymar några minuter senare verkade ha skadad sig själv och låg kvar en liten stund på gräsplanen. Men han reste sig upp, precis som resten av laget, som efter Messis kvittering lyfte sig ett par snäpp och just brassen gjorde ledningsmålet efter ett skott utanför straffområdet. Camp Nou exploderade och det kändes att blaugrana hade nu matchen i sina händer.
Den andra halvleken var det ännu mer Barça och PSG sjönk sakta men säkert. Samtidigt kunde jag inte hjälpa och se den italienska kollegans dataskärm där han hade öppet en sida som visade Romamatchen mot Man City. Han är en stor Romaanhängare och för mig var det helt underbart egentligen och se den passionen som han visade för sitt lag. Man hörde då och då hans skrik efter att Roma hade missat en chans och det trots att inget speciellt hade skett på Camp Nou. Det i sin tur gjorde att många vände sig om för att se och fråga vad ställningen var i Romamatchen.
På planen försökte PSG komma tillbaka genom att anfalla från sin högra kant där man helt klart såg Mathieus svagheter. Man skapade en del farligheter framför Ter Stegen men tack vare Bartra så lyckades inte fransmännen kvittera. Jag håller fortfarande fast vid det jag tycker om Ter Stegen och att han inte alls ger en trygg förtroende i mål, för mig är Bravo ett mycket klarare alternativ till målvaktspositionen i Barça.
Efter Suarez mål var det dock god natt Paris och resten av matchen spelades utan den höga intensitet som bägge lagen hade visat fram till dess. En viktig seger för Barça som gör att man nu kommer spela åttondelsfinalen som gruppetta.
Men jag kunde inte hjälpa det och trots att det var en mycket bra fotbollsmatch så hade jag tankarna någon annanstans under nästan hela matchen. Rättare sagt så satt jag och tänkte tillbaka på det som hade hänt på just Camp Nou mot ärkerivalen Espanyol i förra söndags. Jag kommer ihåg att väl på plats hade jag sett Neymar göra en dribbling som jag redan i den stunden visste att jag sent skulle glömma. Men trots att jag efter den matchen hade sett alla sammanfattningar som visades på tv, så var det ingen som visade det jag ville se. Det var nästan som om det inte hade hänt.
Men när man har upplevt något som man är säker på att man inte kommer glömma så har man motivationen och leta efter den. Efter att ha spenderat lite tid på att hitta diverse videor från den matchen lyckades jag till slut hitta det jag sökte efter. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. I denna artikel har jag hittills använt mig av 1101 ord och jag vet inte ifall ett videklipp kan förklara det hela bättre. Men kolla länken själva längre ner och se ifall ni kan förstå hur det är möjligt och göra denna magiska dribbling (Från minut 2.04). Ha en fortsatt fin vecka och vi hörs igen i nästa avsnitt.
https://www.youtube.com/watch?v=v3pawTvdJYQ
Visca!
