MHV – Francesc ”Tito” Vilanova – 29 April
Efter en säsong där det mesta har gått fel för FC Barcelona så skulle även det otänkbara inträffa. Hittills hade det varit spelet och resultaten som kritiserats, men någon gång mellan torsdagen och fredagen förra veckan skedde något som skakade hela barcelonismon och även resten av fotbollsvärlden. Den tidigare tränaren Tito Vilanova avled efter att ha tagits in på sjukhus för att behandla sin cancer.
I veckans Måndag hela veckan kommer vi tillägna hela artikeln för att prata om Tito, minnas Tito och framförallt ta upp det som han har betytt för FC Barcelona. Här nedan kommer undertecknads personliga upplevelse av en person som har helt klart förvandlats till en ikon inom barcelonismon.
Tito Vilanova var sedan tidig ålder involverad i FC Barcelona. Han spelade i juniorlaget som bland annat besegrade Real Madrid i finalen i Cupen där en annan legend, Carles Rexach var tränare. Men som spelare var det svårare för Tito att slå sig in i A-laget och efter en del äventyr i andra lag i La Primera Division la han till slut skorna på hyllan för att starta sin tränarkarriär.
Han var tränare för olika lag i den tredje divisionen i Spanien och faktiskt spelade mot FC Barcelonas C-lag, som man hade vid det tillfället, där en väldigt ung Leo Messi spelade. Innan matchen sägs det att han hade sagt till sina spelare att de skulle möta den framtida Maradona eftersom Tito själv tidigare hade tränat Messi när han hade varit tränare för de unga spelarna i Barça. Efter flera år i tredje divisionen fick han förslaget av Pep Guardiola att bli hans assisterade tränare för Barças B-lag som då spelade i Tercera Division. Pep ville ha någon som kände till lagen och atmosfären i de ligorna.
Undertecknad hade vid det tillfället nyligen flyttat till staden Barcelona och pojkdrömmen om att bli fotbollsproffs var fortfarande vid liv. Därför var det väldigt intressant för mig att se en match i divisionen 3. Eftersom jag då bodde nästan bredvid Mini Estadi så bestämde jag mig för att se en match där Barça mötte Sabadell. Det skulle bli väldigt intressant för mig och se vilket nivå spelarna hade och om det faktiskt var möjligt för mig och kunna konkurrera med dessa spelare.
Hursomhelst, när vi väl var framme så fick vi först syn på Andres Iniesta och när jag bad min flickvän om att ta ett foto med mig och Iniesta så visste hon inte vem det var… Och det får en och tänka, att jämföra de åren med allt som har hänt under alla dessa fantastiska år.
Väl inne på arenan så satt vi precis bakom tränarbänken högre upp och att se Guardiola med jeans är också något som verkar tillhöra en tid långt, långt tillbaka. Jag måste vara ärlig och säga att jag minns knappt att jag såg Tito eller ifall jag ens la märke till honom den dagen. Ganska typiskt det också för en tränare som ofta har stått i skuggan av Pep Guardiola.
Assisterande tränare för det bästa laget genom historien
Efter att ha lyckats kvalificera laget till Segunda B, så blev det klart att Pep Guardiola skulle ta över FC Barcelonas A-lag och det med massor av stjärnor såsom Ronaldinho, Eto´o och Deco. Pep, helt säkert med Titos hjälp, tog en del vågade beslut såsom att sälja både Dinho och Deco och lägga pressen på en väldigt ung Messis axlar. Resten är historia som det heter och under de kommande fyra åren skulle samtliga culés världen över njuta av den finaste fotbollen som man hade sett.
Även om detta är en subjektiv åsikt så är det en hel del som förmodligen tycker likadant. Det var fart på matcherna, laget kändes levande och ung. Trion Messi, Iniesta och Xavi förtrollade en hel fotbollsvärld och storlag efter storlag utspelades fullständigt. FC Barcelona hade hittat tillbaka till sin fina fotboll igen och med Pep och Tito visade man att med ”talang, vilja och mycket spring i benen kan man åstadkomma vad som helst”.
Laget vann 14 av 19 möjliga titlar men det var framförallt sättet man gjorde det på som imponerade fotbollstittarna. Publiken besökte Camp Nou regelbundet och om inte jag misstar mig så hade man bland de absolut högsta publiksnitten i hela Europa. Man fick uppleva magiska ögonblick och även en del sorgliga stunder. När Abidal chockade världen genom att offentligöra att man hade upptäckt att han hade cancer så var det mer än en som blev orolig.
Men även den matchen lyckades laget vinna. Fransmannen som hade blivit hyllad av en hel fotbollsvärld, där bland Real Madrid som höll en tyst minut för fransmannen trots att UEFA inte hade gett sitt ok innan en Champions League match, gjorde comeback trots att de flesta läkarna hade förutspått att han aldrig mer kunde spela på en professionell nivå. Han fick starta finalen på Wembley där laget besegrade Manchester United och fick efter en underbar gest av lagkaptenen Puyol, äran att vara den första som lyfte Championsbucklan.
Härliga minner där det nästan känns och bara skriva om det. Under hela den här tiden var Tito högst inblandad i succéerna. Han var den som förberedde taktiken, han var den som tillsammans med Pep gick igenom strategin för att på bästa sätt kunna förbereda matcherna. Och till slut var det även han som skulle drabbas av den svåra sjukdomen. Det kom som en chock när det kom fram att även Tito Vilanova hade drabbats av cancer och var tvungen att opereras.
Det var också samma säsong där det i inledningen efter en Supercupfinalen hade Mourinho gått fram och petat i ögat på tränaren från Bellcaire. Vid ligamatchen på Bernabeu senare under samma säsong, när det framkom att Tito hade drabbats av cancer, så gick Mourinho fram och hälsade på Vilanova innan matchen. En fin gest av portugisen efter sättet han hade betett sig under Supercupen.
Den säsongen kom till ända med att FC Barcelona vann den sista titeln under Guardiola som huvudtränare efter att laget vann över Athletic Bilbao i Copa del Rey och därmed avslutade en historisk era.
På en presskonferens efter utslagningen av Champions League mot Chelsea, samt ligaförlusten mot Madrid, förklarade Pep att han inte längre skulle fortsätta i Barça. Även om det beskedet inte kom helt oväntat efter allt som hade hänt, så skulle nästa nyhet slåss ner som en bomb. Tito Vilanova utlystes som huvudtränare för FC Barcelona och mannen som alltid hade varit i skuggan av Pep skulle nu leda den mest framgångsrika laget genom historien.
Titos svåraste match
Titos första säsong som tränare kan väl analyseras som den bästa genom historien i ligan efter den första halvan och senare gick det bara sämre och sämre. Den första halvan var man riktigt bra i ligan och spelarna var revanschsugna efter att ha förlorat ligan året innan.
Men under den andra halvan visade man prov på dålig fysik och förlorade både i semifinalen i den spanska cupen samt mot Bayern i semifinalen av Champions League där laget blev totalt förnedrat.
Men för Titos del hade andra saker skett utanför planen. Cancern hade kommit tillbaka och han tvingades att resa till New York för att behandlas. Han fick spendera en hel del tid i den amerikanska storstaden och laget led på planen. Ifall Barça hade presterat på ett annat sätt ute i Europa om Tito hade varit med lär ingen veta. Men en sak var säker, lagen vann den spanska ligan med hela 100 poäng och titeln döptes till Titos och Abidals liga där de båda lyfte ligabucklan tillsammans i den sista matchen på hemmaplan. En helt fantastisk känsla som undertecknad bevittnade på plats.
Tito hade bevisat att man kan både besegra cancern och ännu viktigare hade både han och Abi förvandlats till symboler för hopp och inspiration.
Men som alla sagor fick även denna saga ett slut. Abidal tackades av en fullsatt Camp Nou efter att det hade blivit klart att klubben inte förnyade hans kontrakt. Ett modigt beslut av klubben som enbart baserade sig på det sportsliga även om de flesta, undertecknat inkluderat, hade gärna sett en annan lösning på det.
Tito fick förtroendet för att starta nästa säsong och mitt i försäsongen kom ännu en gång en nyhet som man trodde var otänkbart. Tito Vilanova var tvungen att lämna jobbet som tränare för FC Barcelona eftersom hans rehabilitering krävde det. Inför alla spelare fick han ta avsked av klubben och koncentrera sig på den svåraste matchen i sin karriär.
I förra veckan torsdag kväll började en rykte gå runt i twitter att den före detta tränaren för FC Barcelona hade avlidit. Även om ryktena förnekades så var det klart att Tito hade tagits till sjukhus för en akutoperation. Men medan samtliga i staden försökte använda sig av de kontakter de hade för att se vad det verkligen var som hade hänt, så bekräftades det värsta tänkbara.
Francesc ”Tito” Vilanova hade avlidit efter att ha kämpat mot sin sjukdom under de senaste åren. En ung, framgångsrik fotbollstränare som hade hela karriären framför sig fick säga adjö alltför tidigt. En skakande nyhet som inte lät någon oberörd. Under helgen fick de som ville ta sig till Camp Nou för att för sista gången ta farväl av mannen som hade ägnat sitt liv åt fotbollen och den mesta tiden för FC Barcelona.
Mer än 50 000 personer tog sig till arenan under hela helgen och hela världen var i sorg efter det som hade hänt. De starkaste bilderna kom framförallt från Bernabeu där det var helt dödstyst och där man verkligen ser att rivalitet i slutändan inte betyder någonting. Även på Allianz Arena fick man se en helt fullsatt arena respektera tystnaden samtidigt som tränaren Pep Guardiola bar svarta kläder. Bilderna på Barcelonaspelarna i tårar innan sin match mot Villarreal talar för sig själv.
Ett bittert slut för en person som med sin vilja, personlighet och talang visade att man kan besegra de svåraste motståndarna på fotbollsplanen och att det går att kämpa emot de värsta sjukdomar som finns med vilja och mod. Världen förlorade en av sina duktiga tränare och samtidigt blev himlen rikare med ännu en lysande stjärna. Eller som hans son Adria Vilanova sa i sitt avskedstal på måndagskvällen i Barcelonas katedral: ”Jag kommer kämpa ända till slutet med seny, pit i collons”. #SempreEtern
Tito Vilanova, Descansa en Paz.
