MHV – Magin hittade tillbaka till Camp Nou – 22 Okt
Hösten har kommit till Barcelona men trots det lyser solen fortfarande i den vackra medelhavsstaden. Laget har åter hittat tillbaka till sin bländande fotboll och med tre dagar kvar till el Clásico känns det utmärkt. I veckans Måndag hela veckan tittar vi närmare på formen, spelarna och hur en dag kan se ut på pressläktaren. Välkommen!
Att FC Barcelona skulle starta ligan så bra som man har gjort samt att laget fortfarande inte har släppt in ett enda mål är nog något som ingen hade räknat med. Men det finns trots det en del frågetecken som de flesta fortfarande söker svar på. Hittills har man mött en riktig svår motståndare på bortaplan, PSG, och där förlorade man trots att laget spelade väldigt bra. Samtidigt tycker jag att även Villarreal borde räknas som en svår motståndare och i den matchen lyckades Barça vinna. Ni förstår nog vad jag vill komma till, lördagens el Clásico kommer bli en intressant test för att se var Luis Enriques Barça egentligen står.
Ney, Messi och den magiska kontrollen
Medan Neymar och Messi har varit nyckeln till framgång för katalanerna hittills, visar försvaret upp en del individuella misstag som kan bli svårt att reparera i längden. Messi har denna säsong visat den form som alla väntar sig av honom och han har tagit ännu större ansvar jämfört med tidigare. Han gör fortfarande många mål men framförallt är det i de avgörande passningarna som han har visat en enorm skillnad jämfört med tidigare. Brassen Neymar tackar för det och många av hans mål har kommit just från Messis framspelningar. Bägges sammarbete har också förbättrats markant och man kan se att de har roligt när de spelar tillsammans.
Messis mål mot Eibar i helgen efter Neymars klack är ett exempel på samarbetet som förbättras för varje match som går. Även i gårdagens match fick man se prov på magisk fotboll från Barça som var ledd av båda dessa herrar. Luis Enrique hade under den första halvleken låtit Pedro spela i mitten och Neymar och Messi hade ytor på varsin kant. Speciellt Messi var inspirerat igår och hans nedtagningar, passningar och slalomkörningar genom motståndarbackarna imponerade stort. I ett läge hittade han Pedro som försökte sig på en dribbling och misslyckades, Messi tog då hand om bollen och dribblade samma försvarare och den som stod bredvid med en dragning, lite för att visa skillnaden i förhållande till sin lagkamrat. Skottet tog på nätmaskorna utanför stolpen men själva sekvensen var talande för sig själv. Skillnaden mellan en crack och en vanlig bra fotbollsspelare.
Men det fanns flera detaljer igår som gjorde att man återigen påminde sig själv varför denna sport är så himla magisk. Messis tunnel som han gör på kanten i den första halvleken när Ajaxförsvareren sedan fäller honom är helt underbar. Eller när Iniesta den här gången tar hand om bollen och driver bollen igenom fyra motståndare för att senare försöka chippa bollen i mål utan att lyckas. Neymars touch på bollen som gör att han alltid lyckas ha ett par meter till godo för att börja sin dribbling gentemot försvararna.
På tal om touch på bollen så är Messis kontroll vid målet helt sagolik. Iniesta hittar med en genomskärare argentinaren som lyckas pausa ner bollen med högern så att den ligger precis framför vänsterfoten och han skjuter in bollen elegant bakom Ajaxmålvakten. Jag skulle vilja se hur många spelare som kan göra en liknande kontroll på en hård passning. Målet ser enkelt ut och tittar man snabbt kan det tyckas att det är en vanlig kontroll och en enkel avslutning. Men artister gör oftast det svåra att se enkelt ut.
Bakom kulisserna
Igår kväll var jag återigen närvarande på pressläktaren för att bevaka ännu en match av FC Barcelona. Precis som alla andra dagar kom jag in just innan avspark och när jag kollade omkring för att hitta min argentinska kollega så märkte jag att det var en stor skillnad jämfört med vanliga ligamatcher. Pressläktaren var proppfull och det fanns hur många tv-kanaler som helst på plats och det gick knappt och ta sig förbi alla dessa kameror.
Till slut när jag hittade min plats och fick se det klassiska Champions musiken spelas upp innan avspark, kände jag plötsligt att det här var en speciell match. Alla dessa kameror och olika språk som man hörde gjorde att man för en stund glömde var man befann sig. Samtidigt kunde jag inte låta bli och tänka på att under hela dagen hade jag följt en facebookdiskussion (låter larvigt men det kan hända ibland) om el Clásico, vad annars? Det märkliga var att det hela hade börjat med att en av mina kusiner i Iran hade uppdaterat sitt foto med Madrids klubbmärke (fråga inte varför, men tydligen existerar det personer som gör sånt) och det hade gjort att en hel diskussion om vilket lag som är favorit inför lördagens match hade börjat och nästan spårat ur. Medan jag hade tyckt tidigare under dagen att hela diskussionen var larvig, så kunde jag inte hjälpa och tänka att just i den stund jag befann mig i, på pressläktaren i Camp Nou innan avspark mellan FC Barcelona och Ajax, med en argentinsk kollega bredvid och en holländsk journalist från Ajax på andra sidan, med personer som tjafsar i sociala medier runt om världen om vilket lag som är bäst 3-4 dagar innan el Clásico, hur stor och underbar fotbollen egentligen är.
Matchen startade och medan hemmalaget bjöd på fint spel så pratade jag lite med den holländska journalisten om hur Frank De Boer hade lyckats och göra laget mästare fyra år i rad. Holländaren gick ännu längre och menade att det egentligen var otroligt imponerande med tanke på att man varje år dessutom förlorar sina bästa spelare till större lag. I gårdagens match var det framförallt nummer 16, Andersen som imponerade mest på mig. Att en sådan ung spelare kan prestera så bra och med så mycket självförtroende visar på en stark mentalitet. Dessutom gillade jag Ajax som alltid försökte spela sig ur svåra situationer men på samma gång hade man ingen självmordstaktik med att anfalla med allt man hade. Det går att försvara sig bra och ändå spela en fin fotboll.
Efter matchen var det dags och gå ner till Zona Mixta, där spelarna ger intervjuer för diverse medier. Det är faktiskt väldigt intressanta saker som man kan se där och som inte alltid kommer ut till resten av världen. Exempelsvis kommer jag alltid ihåg Valdes reaktion förra säsongen när han fick svara på ett par frågor mer än vad han hade kommit överens om innan, sättet han reagerade på överraskade mig ganska negativt då.
Igår fick man se Montoya lämna först av alla och varken han stannade för att prata med någon media och inte heller var det särskilt stort intresse från pressens sida att försöka stoppa honom. En ganska talande bild för en spelare som genomgår en svår period just nu i FC Barcelona.
Medan de pressansvariga för Barça gick och informerade om vilka spelare som skulle ge intervjuer så hittade jag lite tid för att prata med en del brasilianska kollegor från ESPN Brasil. Vi diskuterade allt ifrån det nuvarande laget i Barça samt kunde inte låta bli och prata om Dunga och Seleção Brasileira. Det känns faktiskt konstigt, men vi alla höll med om det, som liten beundrade barn runt om hela världen Brasilien som det lag som bjöd på konstfotboll när det var som bäst, men för sedan länge sedan är det istället FC Barcelona som har tagit den rollen. Och medan FC Barcelona åter försöker hitta tillbaka till sitt magiska spel med Luis Enrique så gör CBF precis det motsatta med Dunga som ansvarig.
Mitt i allt snack dök plötsligt Neymar fram och medan han intervjuades av samtliga medier som fanns på plats, så hann även undertecknad ha en liten pratstund med honom. Mina frågor var mest angående varför han lyckas mycket bättre den här säsongen jämfört med den förra. Han svarade, som alltid med ett leende: ”Jag känner mig mer hemma nu och mer integrerat i både laget och samhället. Samtidigt har jag inte ändrat någonting jämfört med förra säsongen utan jag försöker alltid vara mig själv och spela på samma sätt”. Som sagt, artister gör det svåra att se enkelt ut…
Visca!
