Några punkter kring poängtappet mot Málaga
En kanon signerad Cazorla på övertid får många att jubla, andra att tänka.
Topduellen har blivit onödigt spännande igen, och här följer tre korta, utredande och frågeställande punkter kring poängtappet mot Málaga.
Fokus och effektivitet
”Det slutar aldrig med ett mål på Bernabéu”, gick tankarna när matchen började lida mot sitt slut och marängerna ännu inte hade lyckats punktera den. Faktum är att den enda gången Real Madrid gjort endast ett mål på hemmaplan denna säsongen, har det slutat med förlust. Så visst hade man fog för sin oro. När sedan motståndarlagets spel i högsta grad påminner om Barcelonas – mot vilka den där förlusten kom – förstår man allvaret i det hela.
Halvlekarna var nästan identiskt speglade: i första förde Málaga spelet, men saknade spets framåt; i andra tog Madrid över, men tog inte vara på de flertalet solklara chanser som dök upp. Ju längre matchen gick, desto sämre blev marängernas spel. Det saknades väldigt tydligt fokus, och man lät så småningom Pellegrinis mannar jobba sig tillbaka in i matchen. Nonchalans kan man också kalla det. Brist på fokus eller nonchalans – matchen mot Moskva i åttondelsfinalen kännetecknades i hög grad av liknande egenskaper, men man mötte då ett helt annat lag. Kanske har spelarna blivit aningen bekväma i rollen som överlägsna ligaledare och allmänna favoriter?
Faltas cometidas
En onekligen mer direkt orsak till poängtappet är (uppenbarligen) frisparkar. 21 mot 9 löd frisparksstatistiken, majoriteten korrekt dömda – och alldeles för många av dessa bjöd Real Madrid på i närheten av straffområdet. På just en sådan frispark lyckades Santi Cazorla sedan så mästerligt överlista Casillas.
Varför man drar på sig så många frisparkar går att diskutera. Det ska nämnas att Málagas kvicka och skickliga offensiva mittfältare (vars form verkade vara på topp) gjorde saker och ting väldigt svåra för Alonso och Khedira. Att dessa två herrar behöver understöd och hjälp från medspelarna är självklart, men när denna hjälp förväntas komma från icke-defensiva spelare som Kaká, Özil och Ronaldo finner man sig i en svår situation. En situation som mer eller mindre kommer att bestå, sålänge Mourinho väljer att spela med nämnda trio – i alla fall mot lagen med denna typen av spelstil (kvicka, tekniska och bollskickliga spelare). Sedan ska det också konstateras att kylan alldeles för ofta saknades, och kyla är något man ska kunna kräva från spelare av denna klass.
Demichelis
Cazorla och Joaquín i all ära. Men kungen i mittfältet var denna kvällen enligt mig ingen annan än Demichelis. Att sätta en back som defensiv mittfältare kan ju egentligen gå hur som helst (har han spelat där förr?), men det är ett drag som Pellegrini kan vara stolt över.
Argentinaren medförde ett slags lugn som hela mittfältet kunde jobba på. Málaga hade sett till hela matchen ett högre bollinnehav än Real Madrid (47 mot 53 procent). En stor anledning stavas helt klart Demichelis, som hade en passäkerhet på 91 procent och dessutom slog flest passningar i sitt lag (74 stycken). Jämför detta med Alonso, som slog flest passningar i Real Madrid. Han slog både färre passningar (67 stycken) och hittade rätt spelare färre gånger (84 procents säkerhet) än Demichelis.
Utan att hävda att dessa detaljer gav Málaga det fina resultatet, var det tveklöst en orsak till varför man i så stor utsträckning lyckades dominera mittfältet.
Nu har Real Madrid ett tufft schema som väntar i ligan. Innan man åker till Barcelona för att spela ligans sista El Clásico kommer man ta sig an lag som Villareal, Sociedad, Osasuna, Atlético och Valencia. Att fram tills dess hålla detta, trots allt, tämligen säkra åttapoängsförsprånget, kommer vara vitalt för marschen mot ligaguldet.
Källor: whoscored.com
